DEN RÖDA FILMEN

28 december, 2010

Fotomodellen Valentine (Irène Jacob) kör på en hund som visar sig tillhöra en gammal muttrig orakad domare (Jean-Louis Trintignant). Valentine tycker att den gamle mannen är intressant (vilket till en början är otroligt svårt att förstå) men hon har tålamod med hans vresighet och lyckas till slut ta sig igenom skalet.

Den röda filmen är den filmen i trilogin som är minst färgfascistisk i den utvalda kulören. Bortsett från en scarf, några bowlingklot, en stor plansch, en tröja och lite blod så är det inte mycket rött. Personligen tycker jag det är synd, Kieslowski hade gärna fått tjonga på med massor mer av den vackraste färg som finns.

Skådespelarmässigt har jag ingenting att klaga på. Det är en mycket bra film på alla sätt som finns men jag måste erkänna att jag hade lättare att ta till mig all genomtänkt och mer eller mindre svårförståelig symbolik när jag var yngre och aningens mer intellektuellt lagd än jag är nu.

Kieslowski knyter ihop trilogisäcken på ett mycket fint sätt när han får in Julie (Juliette Binoche) från Den blå filmen i en liten liten roll som en vetrinär som verkar glad och tillfreds med livet. Även i filmens absolut sista skälvande sekunder vävs alla tre filmerna ihop på ett sätt som jag inte kan tyda som annat än en metafor av broderskap.

Den röda filmen blev Krzysztof Kieslowskis sista och med den lämnade han frihet, jämlikhet och broderskap efter sig samlat på 4,5 timme film, testamenterat till oss filmälskare att förstå, förvalta och föreviga. Nu har jag dragit mitt lilla strå till den stacken.

{ 5 comments… read them below or add one }

addepladde december 28, 2010 kl. 15:22

Fin genomgång av denna trilogi som jag ännu inte har betat av. Ska definitivt återvända till dina texter sen när jag sett dem. 🙂

Svara

f i f f i december 28, 2010 kl. 18:43

addepladde:
Hoppas du får chans och lust att beta av dom, gärna i klunga för mesta och bästa behållning 🙂

Svara

BlueRoseCase december 29, 2010 kl. 09:13

Jag tyckte röda filmen var svagast när jag såg om trilogin, och precis tvärtom första gången jag såg den! Men som du skriver är skådespeleriet riktigt bra och slutet är starkt.

Svara

f i f f i december 29, 2010 kl. 11:15

BlueRoseCase:
Den röda filmen var en klockren femma för mig första gången jag såg den och nu är den mer en ordinär fyra. Den vita filmen är den som förändrats mest i positiv riktning av dom tre, vilket förvånar mig. Jag trodde nog att det skulle vara den blå.

Svara

BlueRoseCase december 30, 2010 kl. 09:06

Samma för mig!

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: