DET VÅRAS FÖR SHERIFFEN

10 augusti, 2010

Det finns vissa situationer då jag verkligen kan ifrågasätta min mentala hälsa som ung. Jag minns att jag i min barndom under mitten av 80-talet hade svårt att hitta någon film som var roligare än Det våras för sheriffen. Hur fan tänkte jag?

Jag måste helt klart ha varit helt humorbefriad under den tiden i mitt liv för när jag nu ser om den här filmen skrattar jag inte en enda gång. Jag drar inte ens på smilbanden.

Mel Brooks har gjort en “komedi” om en järnväg i amerikanska södern. Järnvägen ska passera den gudsförgätna hålan Rock Ridge och när den väl är färdigbyggd kommer marken vara värd massor med pengar. Höjdarnas sluga plan är att jaga dom boende i Rock Ridge på flykten och det med hjälp av det konstigaste/värsta dom boende kan tänka sig: att tillsätta en svart sheriff.

Det våras för sheriffen är en slags cowboy-musikal utan tillstymmelse till roliga scener. Däremot är både Cleavon Little som sheriffen och Gene Wilder som Jim rätt charmiga och för mig som är närmast psykotisk-fascistisk-betuttad Magnum P.I-fan är det en glädje att se Higgins – John Hillerman – i en liten roll. Därav det snälla betyget.

{ 11 comments… read them below or add one }

Nemo augusti 10, 2010 kl. 06:40

Visst är det hemskt? I 20-årsåldern var detta något av det mest skrattframkallande jag kunde se… men det är klart – det var en annan tid där rasskämt var OK och så. Jag gillar dock fortfarande den onde guvernören Hedly Lamar(Harvey Korman) – som hela tiden kallas Heady Lamarr – efter den kvinnliga skådis som var först med att vara med i en nakenscen på Broadway.

Sedan leker Mel Brooks med filmklichéer och gör anakronismer i parti o minut…det är roligt, tycker jag. Men dom billiga dratta på ändanskämten med rasanstrykning känns något skämmiga.

"Silent Movie" håller däremot fortfarande – tycker jag…dårå

Svara

f i f f i augusti 10, 2010 kl. 07:33

Nemo:

Hmmm… Vet inte om nåt som andas Mel Brooks fortfarande håller eller känns aktuellt. Spaceballs var också jädrigt kul – då – men nu….GÄSP!

Svara

Sofia augusti 10, 2010 kl. 09:17

Men är du helt förryckt, människa?! Blazing Saddles är en klassiker och inget annat! Ok, med undantag för bönscenen, som jag aldrig riktigt fattat poängen med…

Svara

f i f f i augusti 10, 2010 kl. 09:41

Sofia:
Bönscenen? Pruttarna?
Det var nog enda gången jag kunde förnimma samma känsla för filmen som jag hade 1984…

Svara

Sofia augusti 10, 2010 kl. 17:04

Huh, jag är inte så mycket för kroppsljudshumor, men du kanske skulle komma bra överens med min brorsa, han tyckte också det var det bästa i hela filmen 😉

Fö tycker jag att en del av Brooks filmer fortfarande håller — Blazing Saddles, Silent Movie ("Don't you slapstick is DEAD?"), To be or not to be (Kan man bli snyggare än Anne Bancroft?), Young Frankenstein ("There wolves, there castle"), Spaceballs ("Only one man dares give me the Raspberry"). History of the World har sina stunder men The Producers har jag aldrig varit särskilt förtjust i…

Svara

f i f f i augusti 10, 2010 kl. 19:23

Sofia:
Jag måste ställa frågan nu när du skriver i så positiva ordalag om denne, för mig, fullständigt överflödige man:
Är Mel Brooks din Stallone?

Svara

Sofia augusti 11, 2010 kl. 11:19

Njae, känns svårt att jämföra Brooks med Stallone, min Stallone är snarare JCVD 😉

BTW, du har väl sett att de kör Daylight på TV till helgen?

Svara

f i f f i augusti 11, 2010 kl. 15:12

Sofia:
Nix, det har jag inte sett. Det är ännu en BRA Stallonefilm ;D

Men i helgen blir det The expendables för mig.
Såklart.

Svara

Sofia augusti 12, 2010 kl. 04:24

Som min man gillar att säga: "Det ena behöver ju inte utesluta det andra" och ja, jag vill minnas att jag tyckte Daylight var ganska underhållande när det begav sig.

Svara

ANC888 november 25, 2012 kl. 14:15

Haha rolig recension 🙂 Håller med om 2:an.

Svara

Fiffi november 26, 2012 kl. 08:35

ANC888:
🙂
Hade gärna sett att den höll bättre vid en omtitt såhär många år senare, men nix, så var inte fallet.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: