Gudar och människor

28 februari, 2011

I väntan på den stora filmgalan i söndags såg jag veckans Big Brother-show.

Jag vill väldigt gärna bygga mig en tipi långt ut på den sibiriska tundran när jag ser program som detta. Jag vill ha mitt tält, jag vill trycka in mina barn, mina homies, alla mina viktiga människor och sen dra över en stor jävla infravärmare och där kan vi leva tillsammans till livets ände och strunta i människor som tror att det ballaste som finns, det smartaste draget för trygg inkomst och det vettigaste sättet att bli “nån” är att ha Greta Garbo-glasögon inomhus och att knulla i TV.

Tyvärr stämmer det ju. Det funkar att bli känd genom att vara ung och bortskämd – i TV -, att vara kvinnlig eller manlig Big Brother-bimbo – i TV – eller att gifta sig rikt och anställa mexikanska tjänstehjon i Hollywood – sålänge det visas i TV.

Häromdagen hade en vänlig bloggläsare åkt förbi mitt jobb och lämnat fribiljetter till filmen Gudar och människor. Jag undrar om han kände på sig att min kropp några dagar senare skulle skrika efter den sanna berättelsen om sju franska kristna munkar i ett kloster i Algeriet? Hur som helst, så var det. Sällan har en långsam sällsam film om sju troende gubbar i vita klänningar och grovstickade tröjor som blir lyriska över en bit ost passat mig bättre.

Gudar och människor är en film om människor som med stenhård ryggrad och stake (häpp!) i kombination med en orubblig tro på vad som är rätt och riktigt finner ett slags inre lugn trots att terrorister lamslagit den lilla byn där klostret ligger och bara väntar på rätt tillfälle att avsluta munkarnas liv.

Om Gudar och människor befinner sig på ena änden av Vintergatan så är Big Brother längst ut på den andra. Två fenomen vars ramhandling är så lika som dessa kan inte bli mer olika. Människor med olika bakgrund och förutsättningar bor tillsammans i ett hus utan att ha någon annan koppling till varandra än en tro. I munkarnas fall en tro på en god Gud och på att göra gott här i livet, i Big Brother-deltagarnas fall en tro på ingenting mer än sin egen alkoholindränkta och utseendefixerade förträfflighet.

Jag väljer munkarna i tio fall av tio.

{ 4 comments… read them below or add one }

Joel Burman mars 1, 2011 kl. 16:51

Fint skrivet blir nästan lite sugen att se den! Inte för att jag har tid haha men ändå!

Svara

f i f f i mars 1, 2011 kl. 17:16

Joel:
Det är alltid synd när man missar såna här pärlor. Men den kommer ju på DVD 😉

Svara

Sofia mars 2, 2011 kl. 05:02

Haha, BB kontra munkar, vilken underbar jämförelse! Men filmen lät intressant, kanske få kolla upp den.

Svara

f i f f i mars 2, 2011 kl. 09:18

Sofia:
Filmen är helt klart intressant. Det var Frankrikes bidrag till Oscarsgalan.

Den har ett väldigt behagligt tempo och den fick mig att tänka på sånt som är verkligt viktigt här i världen och dit hör inte förstorade läppar, intriger och klasvis med idioter som gör vad som helst för att få vara med i TV.

Munkarna var varma och mänskliga på ett alldeles jättefint sätt. Och skäggiga. 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: