Skräckfilmsveckan: HOUNDS OF LOVE

Är det någonting vi skräckfilmsfantaster unisont kan skriva under på så är det musikens roll i dessa filmer. Ett bra soundtrack, ett suggestivt och spännande score kan göra att hela filmen lyfter sig till en helt annan nivå än den annars hade varit. Dagens film Hounds of love är ett alldeles lysande exempel på en sådan film.

Australiensaren Ben Young ligger bakom både manus och regi och han känns som en snubbe att hålla ögonen på framöver. Hounds of love är nämligen något så ovanligt som en film man sett förut MEN som känns fräsch och nyskapande.

Filmen utspelar sig 1987 i Perth, den största staden på Australiens västkust. Tonårstjejen Vicki (Ashleigh Cummings) vill gå på fest men mamman säger nej och istället för att lyssna så rymmer hon. På väg till festen kör en bil upp vid sidan av henne och erbjuder henne ”röka”. I bilen sitter Evelyn och John White (Emma Booth och Stephen Curry) och vad Vicki inte vet är att hon borde lägga benen på ryggen och springa hem igen. Men hon gör inte det. Dom där drogerna lockar och vips är hon inne i bilen och alldeles snart hemma hos paret White. Det är där mardrömmen börjar.

Jag får en olustkänsla i kroppen redan under filmens allra första scen och det är kombinationen av unga spralliga skolflicksben i slowmotion och musiken som gör mig nästan paralyserad. Domedagskänslan håller i sig ända till eftertexterna och jag känner mig aldrig trygg med storyn, jag kan inte riktigt avläsa den. Det känns bara som att allt, precis allt, kommer gå åt helvete och Vicki skulle nog hålla med mig där.

Det här är en film som sakta tuggar sig in i kroppen, under huden och det finns både en längtan till att kunna snabbspola mig igenom den (för den är så satans jobbig att se) samtidigt som jag inte vill att den ska ta slut (för den är så jävla bra). När en film som denna dessutom begåvats med skådespelare som ”inte spelar” så blir det gränsfall på en dokumentär känsla och DEN är inte att leka med i det här fallet. Jag har inga problem med att tro på historien, sjuka människor finns i verkligheten och tyvärr existerar säkerligen Evelyn-och-John-karaktärerna på fler än ett ställe på jorden.

Hounds of love är en film som berör mig ända in i magen samtidigt som jag mår illa och mammahjärtat håller på att spricka. Tankarna vandrar iväg. Hur skulle man själv agera? Hur skulle epilogen till denna film utforma sig? Mitt tips är att om du känner dig mentalt stark, se filmen och gör dig din egen uppfattning. Det kryllar inte av blod och slaffs, det är verkligen inte en sån film, det här är mer suggestiv skräck, isande, verklig och mänsklig. Kanske den allra värsta sorten, i alla fall när det gäller inlevelseförmågan.

Nu ska vi se om Johan och Sofia har sett något lika bra idag? Sofia skriver om The Conjuring 2 och Johan om… ta-daaaaaah! .

6 svar på ”Skräckfilmsveckan: HOUNDS OF LOVE”

    1. Sofia:
      Jag har sett en del som jag valt bort också, tyckte det kändes roligare att inte enbart ta med ”skräp” den här veckan 😉

Lämna ett svar till Sofia Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.