Första gången jag såg Noll tolerans höll jag på att grädda i byxan. Spänning från första filmminuten var inget jag var van vid i svensk film, det kändes som den började på femmans växel på en motorväg och sedan bara gasade.
Filmens klara fördel, förutom att den utspelar sig i Göteborg och jag slipper sitta i soffan och grumpa om stockholmsåkningar som inte stämmer rent geografiskt, är att den är trovärdig. Johan Falk (Jakob Eklund) är en trovärdig polis, hans kollegor är trovärdiga, bovarna likaså. Jag köper hela storyn, rätt av, utan minsta bismak i munnen.
Nu när jag ser om filmen slår det mig hur otroligt bra den fortfarande är, sexton år senare. Bara det att en film som denna blir femfaldigt guldbaggenominerad säger faktiskt en hel del om hur väldans bra och egen den är. Bästa Film, Bästa Foto, Bästa Regi, Bästa Manliga Huvudroll (Jakob Eklund) samt Bästa Manliga Biroll (Peter Andersson). Hur Noll tolerans kunde bli snuvad på Bästa Film-baggen till Tsatsiki morsan och polisen är banne mig ett under – ÄVEN om den också är bra.
Ett rån mot en juvelbutik, en polis och hans fru som var på fel ställe vid rätt tillfälle (eller tvärtom), några oskyldigt döda och en man vid namn Leo Gaut (Peter Andersson) som mannen bakom det hela, en man som får stämpeln psykopat att kännas….lindrig.
Noll tolerans är en film som vinner på att ses i juletid, ungefär som Die Hard-filmerna. Det är en vinterstämning som är supermysig. Nu såg jag den i 35-gradig sommarhetta med neddragna persienner och ja, den funkade då med. En bra film funkar alltid och den här filmen är bra, den är närapå en fullpoängare!
Manus: Anders Nilsson och Joakim Hansson
Regi: Anders Nilsson
Kul att du ser om alla Johan Falk. Jag gjorde själv för något år sedan. De håller bra standard måste jag säga. Dessutom är den röda tråden genom filmerna logiska. Kodnamn Lisa är en av de bättre svenska filmer som gjorts i genren de senaste åren.
Jag kommer att sakna Johan Falks Va fan som dyker upp både här och där :).
Fröken Christina:
Det är väldans trevligt att se om filmerna på det här sättet, back to back utan att behöva vänta veckor/månader/år mellan vissa av delarna.
Kodnamn Lisa är verkligen något alldeles extra 🙂
Nja, jag vet inte jag. John Falk-filmerna är väl som vilka svenska polisfilmer som helst…
Henke:
Hur många av filmerna har du sett?
Jag har läst din ”INTRODUKTION TILL JOHAN FALK-FILMERNA” i alla fall! 😉
Henke:
Och har du läst introduktionen så borde polletten trilla ner, alltså polletten att Johan Falk-filmerna inte är som vilka polisfilmer som helst för jag hade inte (alltså aldrig någonsin) sett tjugo svenska polisfilmer vilka-som-helst direkt efter varandra under sommarens finaste kvällar 😉
Troll!
Jojjenito::
Kan nog inte svara nåt intelligentare än: ……?
Om jag skriver så här då.
@Henke: Troll!
Det var alltså ett svar till Henke. 🙂
Jojjenito:
Aha! Då fattar jag! 😉
Denna har jag sett och gillade den när den kom. Har även sett ett par/tre andra filmer i serien. De är ok men inte mer i brist på annat kanske men kul om man gillar filmerna och får en enda lång berättelse.
filmitch:
Filmerna är egentligen inte långfilmer som jag ser det, det är en serie med långfilmslånga avsnitt. Som Sherlock. För himla härligt!