LEJONHJÄRTAT

16 juni, 2016

SVT som public service-central känns i dagens mediabrus mer viktig än någonsin. Det finns så himla mycket som är intressant/matnyttigt/ underhållande/superbra om man bara letar lite och det mesta går ju att se när man vill på SvtPlay. Som den finska filmen Lejonhjärtat (Leijonasydän) till exempel.

Jag är verkligen ingen storkonsument av finsk film men jag tror att den största anledningen till att jag tittar så lite på det för att jag inte vet var jag ska hitta filmerna. Norsk och dansk film är så väldigt mycket mer lättillgänglig både på streamingsajter och på biografer så när det dyker upp en finsk film på SVT som dessutom inte är regisserad av Aki Kaurismäki (vars filmer är typ dom enda som når ut till gemene man) så är det klart jag ser den. Med glädje till och med.

Teppo (Peter Franzén, mest känd för mig som aset Milo i Johan Falk-filmerna) är skinnskalle, en aktiv nynazist som utan att blinka tar till våld mot invandrare närhelst han får chansen. Han är straffad för sina tilltag och får allt svårare att skaffa jobb, även de mest sporadiska. På en restaurang träffar han Sari (Laura Birn) och han blir omedelbart förälskad i henne. Dom tillbringar en svettig natt ihop men när morgonsolen tittar fram synar Sari Tepps tatueringar lite närmare och hon blir inte glad över det hon ser. Hon blir så pass förbannad att hon kastar ut honom och avslutar relationen innan den knappt har hunnit börja.

Men Teppo är kär, han vill inte ge upp Sari så lätt. Sari tycker om Teppo också men hon har en “hemlighet” som inte riktigt går ihop med Teppos främlingsfientliga livsåskådning: hennes son är svart.

Det här är en film som tar upp riktigt kluriga frågor på ett kanske inte lättsamt sätt men ett lätt-sett sätt. Filmen hade kunnat bli så ohyggligt mycket tyngre än den är och det är manusförfattaren (Finlands svar på Alexander Bard?) Aleksi Bardys förtjänst att allt flyter på så bra. Skådespelarna är också jättebra och hur mycket jag än kräks på flera av rollfigurernas människosyn så visas alla upp på ett komplext vis. Som människor. Inte som svarta eller vita utan som den gråskala vi alla är. Snyggt jobbat Dome Karukoski!

Filmen går att se till och med imorgon (17/6) på SVTPlay!

{ 2 comments… read them below or add one }

Sofia juni 17, 2016 kl. 15:51

Finsk film — the last frontier? 😉

Svara

Fiffi juni 17, 2016 kl. 16:50

Sofia:
Hahaha! 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: