Match point

30 januari, 2011

Chris (Jonathan Rhys Meyers) är ett föredetta tennisproffs som hamnat i en riktig knepig kärlekskarusell. Han träffar överklasstjejen Chloe (Emily Mortimer), vars bror Tom (Matthew Goode) även är hans kompis och denne Tom är upp över öron kär i sin flickvän, den amerikanska skådespelerskewannaben Nola (Scarlett Johansson).

Tom och Chloes föräldrar gillar Chris men inte Nola och då pappan (Brian Cox) är en framgångsrik företagare erbjuder han Chris jobb inom koncernen. Chris skulle kunna ha ett rätt soft liv framför sig om det inte vore så att han kärade ner sig i Nola, bäste kompisens kärlek och sin egen svägerska.

För att vara en Woody Allen-film så känns Match point rätt….annorlunda. Dels är den en halvtimme längre än hans i det närmaste exakta 90 minuter som han oftast har som filmlängdsmall, dels utspelar den sig i England, det pratas brittisk engelska och det finns egentligen inte någon som har den obligatoriska “Woody Allen-rollen” som snurrig överårig ordbajsande gigolo.

Jag har alltid tyckt att Scarlett Johansson bara är en läppsvullen, överskattad bimbo som tagit sig fram på suspekta vägar genom Hollywood utan tillstymmelse till skådespelarbegåvning. Jag har tänkt om. Jag tycker hon går från klarhet till klarhet (även om jag inte sett hennes filmer i kronologisk ordning) och hon har “nåt”, precis det “nåt” som Woody Allen såg i henne för länge länge sedan när han gjorde henne till sin nya “musa”.

Woody kan kvinnfolk. Han kan åtminstone läsa dom och få dom att prestera sitt absolut bästa i alla lägen (och nej, nu tänker jag inte sjunka till nivån att jag tänker skämta om adoptivdottern som nu är hans fru). Match point utan Scarlett vore en beige tillställning, men även med Jonathan Rhys Meyers sätter en personlig prägel på hela historien. Det här är riktigt bra!

Går att streama gratis på Lovefilm om man är prenumerant.

{ 13 comments… read them below or add one }

filmitch januari 30, 2011 kl. 10:22

En av mina favoriter av Woody. Mörk o ångestfylld. Detta var filmen där jag fick upp ögonen för Jonathan o Scarlett. Helt överens med dig i betyg o allt. Vilken start på söndagen 🙂

Svara

addepladde januari 30, 2011 kl. 12:50

Även en av mina favoriter, såpass att jag har tryckt upp den till en femma. Roligt att du också tycker om den. Det är ett bevis på att man inte är helt ute och cyklar. 😉

Svara

f i f f i januari 30, 2011 kl. 14:17

filmitch:
Riktigt mörk, nästan lite ont-i-magen-varning faktiskt, vilket gjorde mig förvånad. Nästan lite Talented Mr Ripley-känsla.

Ja, tänka sig, vi KAN ha samma åsikt om en film. Om EN film ;D

Svara

f i f f i januari 30, 2011 kl. 14:18

addepladde:
Du är väl aldrig ute och cyklar? 🙂

Svara

Sofia januari 30, 2011 kl. 20:03

Haha, det är väl jag som är ute och cyklar istället för jag tyckte inte alls att den här var särskilt märkvärdig. Jag väntade liksom hela tiden på att den skulle komma igång och slutet kändes alldeles för tillrättalagt.

Svara

f i f f i januari 30, 2011 kl. 20:43

Sofia:
Jag som inte tyckte att det var nåt direkt slut…

Svara

addepladde januari 30, 2011 kl. 21:53

Tillrättalagt slut?! Det är ju så otippat och sjukt som det bara kan bli en sån här typ av film. Ute och cyklar var det ja. 😉

Svara

f i f f i januari 30, 2011 kl. 22:48

addepladde & Sofia:
Otippat, ja. Hastigt och lustigt, ja.
Konstigt slut för att vara Woody Allen, ja.
Men tillrättalagt, nej, där håller jag inte (heller) med. Är det samma film vi sett Sofia? 🙂

Svara

Sofia januari 31, 2011 kl. 05:04

Om jag minns rätt (av någon anledning känns det alltid som om jag får ha det förbehållet nu för tiden 😉 tyckte jag att slutet var tillrättalgat i den meningen att allt knöts ihop lite väl övertydligt. Jag hade velat ha ett lite öppnare slut, lite mer frågetecken hos utredarna vad gäller Meyers. Förtsår ni hur jag tänker, vill inte spoila för mycket?

Svara

f i f f i januari 31, 2011 kl. 07:53

Sofia:
Det är rätt intressant det här för jag tycker precis tvärtom. Att det INTE blev övertydligt och att filmen slutade vid en viss scen och tidpunkt som gör att i alla fall min hjärna drar iväg och tänker att det kanske inte var som jag trodde, att storyn liksom spinner vidare och att frågetecknen inte alls är uträtade.

Svara

Sofia februari 1, 2011 kl. 05:18

Curiouser and curiouser… Det känns som om jag kanske borde se om den här

Svara

Jojjenito februari 3, 2011 kl. 16:51

Jag tycker Match Point är Allens näst bästa filme efter Annie Hall (och då räknar jag givetvis bara de filmer jag har sett…). Riktigt spännande och nervig stämning. Har alltid gillat Scarlett och hennes läppar. Meyers är i mina ögon en tokstel skådis och därför passar han perfekt i den här rollen. Slutet gillade jag.

Svara

f i f f i februari 4, 2011 kl. 08:50

Jojjenito:
Hahaha. Tokstel. Det är ju helt sant!

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: