5. Väderappar är ungefär lika tillförlitliga som att spå i kall havregrynsgröt
Ville bara säga det. Typ. Ett tips: titta ut genom fönstret istället. Bästa sättet att ta reda på vad det är för väder. Vad det blir för väder kan man nämligen aldrig veta. Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse att det finns paraplyer.
.
.
.
4. Jake Gyllenhaal
Det minsta man kan säga om Jake Gyllenhaal är att han är en skådespelande kameleont. Att gå från den där spetiga rävliknande uppenbarelsen Lou Bloom i Nightcrawler till boxaren och tokbiffen Billy Hope i Southpaw, imponerande må jag säga. Southpaw har premiär idag för övrigt. En frisk fläkt för alla som tröttnat på serietidningsfranschisefilmer (eller bara längtar efter Rocky…mjau).
.
.
.
3. Anna Serner i Värvet
Anna Serner, VD:n för Svenska Filminstitutet, har intervjuats av Kristoffer Triumf i den populära podcasten Värvet. ”Vi pratade om ”lilla gumman”-attityden, mentorer, kungahuset, kvotering i bolagsstyrelser, att kunna delegera, det arga etablissemanget, reklambranschen, kritik, public service, detalj- och helhetsperspektivet, romska tiggare, filmbranschen, att vara styrelseproffs och givetvis en hel del om varför man inte ska fucka med en motherfucker” står det som programförklaring och jag kan skriva under på det. Riktigt bra snack!
.
.
.
2. Bland det bästa på TV just nu!
Catastrophe på SVT! En TV-serie för alla som någon gång trott att livet skulle bli på ett sätt bara för att sen tvingas svänga 180 grader, se sanningen/problemen i vitögat och sen hitta lösningar. Det som till en början kanske känns som kaos och panik kan faktiskt vara början på ett helt nytt äventyr. Rob Delaney och Sharon Horgan är storartade, supercharmiga OCH svinroliga! Klicka här för att komma direkt till serien på Svtplay.
.
.
.
1. Bland det värsta jag både sett och hört!
I måndags kunde alla (som inte redan sett det live) se bilder från Östermalmstorgs T-bana. Taket vid rulltrapporna ner till tågen var fulla med text/information från Sverigedemokraterna, en annonskampanj som sett till viral spridning nog måste ses som rätt lyckad. Lyckad för SD. För SL däremot…not so much. Jesper Pettersson är pressansvarig på trafikförvaltningen i Stockholm och han säger såhär om det hela: ”När det gäller politisk reklam kan vi bara titta på om den bryter mot någon lag och det kan vi inte se att den gör. Då har vi ingen möjlighet som myndighet att stoppa den”. Jesper, det där är inte sant. Du, ni, SL, whatever är inte livegna. Alla kan ta ett beslut gällande sina egna företag och plattformar, skyll inte på att ni inte haft möjlighet att stoppa kampanjen som om tunnelbaneväggarna skulle vara nåt slags frizon för precis vad som helst så länge det inte är olagligt. Det är skitsnack! Det handlar om pengar och det handlar BARA om pengar och det handlar om att pengar kan köpa allt så länge det finns nickedockor och ja-sägare utan vare sig ryggrad eller sunt jävla förnuft. Kampanjen i sig är inte det som gör mig mest förbannad, det är SL som släpper igenom den. Och det allra värsta är att vi, vi som konsumerar SL, som behöver kollektivtrafiken av olika skäl, VI har inget val. Vi kan inte välja någon annans tunnelbana, några andra bussar. Jag kommer åka med er men jag kommer hata varenda krona jag fyller mitt accesskort med. Företag som inte vågar ta ställning är det värsta jag vet. Eller vänta….det är ju precis vad SL precis gjort. Och NU känns det inte bättre direkt. Fy fan.
.
.
