THE OTHER WOMAN

Det finns säkert doktorsavhandlingar som behandlar kvinnors beteende efter att ha blivit bedragna i en långvarig relation, det skulle antagligen vara intressant läsning. Jag tror dock inte det är så vanligt att kvinnor gör som i filmen The Other Woman men jag tycker det är synd, det här är ju Kvinnor Kan The Real Way.

The Other Woman handlar om tre kvinnor (Cameron Diaz, Leslie Mann och Kate Upton) som blir förda bakom ljuset av samma man (Nikolaj Coster-Waldau) och som lyckas vända på steken i viss mån. Samarbetande och målinriktande lägger dom rivaliteten åt sidan och bestämmer sig för att ge tillbaka på den där skithögen till man som dom alla i olika grad fallit för.

Nick Cassavetes har regisserat filmen efter Melissa Stacks manus och nu har han gjort en handfull filmer med kvinnor i fokus. Allt för min syster (2009), Yellow (2012), Ta ner stjärnorna (1996) och nu denna men guldklimpen i hans produktion är tveklöst The Notebook – Dagboken. Jag gav den visserligen bara en trea men jag var nog så söndergråten att jag inte fattade bättre.

Det mest intressanta med The Other Woman är att trots tre kvinnor i huvudrollerna, trots tre starka kvinnor, handlingskraftiga och sköna så skulle filmen bara med nöd och näppe klara A-märkningen. Allt kretsar ju bara kring den där snubben. Allt! Så kan vi inte bara skrota den där märkningen en gång för alla nu?

The Other Woman börjar bra, första timmen är underhållande, Leslie Mann är rolig, Cameron Diaz charmig och Nikolaj Coster-Waldau är snygg. Efter första timmen tappar berättelsen både tempo och luft, den går på tomgång, scenerna blir utdragna och onödiga och slutet är rent utsagt trams. Filmen hade vunnit på att klippas ner en halvtimme. Jag hade inte speciellt tråkigt men filmen stannar inte kvar längre i mitt medvetande än en nysning. Det var dock roligt att se Don Johnson igen. Mer Don åt folket!

SEX TAPE

I min sons förra klass i hans förra skola hände det ganska ofta att lärarna satte på en film istället för att ha en vanlig lektion. Orsakerna till detta kan vara många och det jag tror och känner behöver inte vara sant, det jag däremot VET är att jag inte skulle ha reagerat hälften så negativt om filmerna som visades hade varit av typen Thank you for smoking, Picassos äventyr, The Cove, Die Welle, Slumdog Millionaire, Forrest Gump eller Free Willy för den delen.

Det finns mängder av filmer som ur en pedagogisk synvinkel skulle vara fullt förståeliga att visa för en sjätteklass – men det finns såklart ett men. Ett ganska stort men. Den film som visades flest gånger var Bad Teacher. En ”komedi” om en talanglös och sexig kvinna (Cameron Diaz) vars stora och enda dröm är att få ihop stålar till en bröstförstoring och för att tjäna dessa pengar jobbar hon som lärare. Jan Björklund, vad säger du om den grejen? Inte så konstigt att kidsen är allmänbildade som skogssniglar, BAD TEACHER, vad fan är det för fel på folk? ”Barnen gillar den”. Tror jag det. Barn gillar polkagrisar till frukost också och att tutta eld på småkryp med förstoringsglas. Och fyrverkerier. Och att reta andra barn. Och att jävlas med lärare som aldrig säger nej. Gosh vad jag retar upp mig nu, så så, aaaaaaandas.

Eftersom sonen av förklarliga skäl kan Bad Teacher utan och innan och jag fick ta med mig sällskap på pressvisningen i måndags så följde han med. Han var varken förväntansfull eller sprudlande glad men han följde med trots att vi båda tänkte samma sak: att Sex Tape skulle kunna vara en fortsättning på Bad Teacher. Cameron Diaz är med igen, Jason Segel är med igen och Jake Kasdan har regisserat båda filmerna.

Dom två största skillnaderna mellan filmerna är att Sex Tape är hästlängder mindre sexistisk än Bad Teacher samt att Jason Segel tappat väldans många kilo i vikt och det ser ut som att han gjort nån form av hakimplantat så han är mer än lovligt lik Jim Carrey i Mina jag och Irene efter att han opererat in en utstående fitthaka för att få lite ”pondus” (exempelbild).

Annars handlar Sex Tape om knulla och ipads och inte ett dugg mer än det. Knulla mycket, knulla lite, knulla överallt, knulla inte alls samt knulla på ipad-inspelad film och sen försöka få tillbaka den inspelade knullfilmen när den sparats i ”ipad-molnet” och därmed överförts till samtliga ipads som pappan (Jason Segel) nånsin gett bort – och han är en man som av nån anledning gett bort måååånga ipads.

Det är fullt möjligt att jag är alltför givmild med betyget nu men den som ensam ordnade att filmen ändå får ett nääääästan okej betyg är *trumvirvel* ROB LOWE! Återigen gör han en birollsinsats utöver det vanliga och ärligt talat, filmen ÄR värd att se enbart för dessa scener.

Vem kunde tro att han var en sån klippa – och med svanktatuering å allt?

 

Veckans Cruz: THE COUNSELOR

Läser jag fort på filmaffischen ser jag bara ordet DIADEM.

Weird.

Å andra sidan är ett ord som diadem lika förklarande för vad den här filmen handlar om som vilket annat random ord som helst. Nagelsvamp. Tryckkokare. Hallongrotta. Det är en redigt underlig film det här. Alltså, på riktigt, den är jättekonstig. Så många stora namn på samma plats, både framför och bakom kameran, men vad hjälper det?

Den här historien är mer lövtunn än riktigt billigt toapapper, sånt papper som smälter av lite kiss. Jag undrar om Cormac McCarthy kluddat några rader på en servett eller nåt, knögglat ihop den och gett den till Ridley Scott på nån blöt fest.

Kom igen Riddan, vi gör en film. Kom igen, jag är över åtti och du kommer aldrig få till den där uppföljaren till Alie…. Prometheus, let´s do it! Vi lurar av filmbolaget en massa stålar, tar in snygglot Fassbender och den där hetlevrade, vad heter hon…Penelope, ja vi kan ta hennes gubbe också men vi måste ha nån mer som är snygg nästan utan kläder och med en stor svinful fläck-tatuering på hela ryggen. Cameron Diaz tackar aldrig nej va? Och Brad Pitt ska vi ha! BRADDAN och RIDDAN, kom igeeeeen.

I min hjärna var det så det gick till när Cormac och Ridley slog sina huvuden ihop och krystade ut det dödfödda foster som döptes till The Counselor.

Det finns dock tre personer som klarar sig med äran i behåll. Michael Fassbender gör det han ska, Brad Pitt gör det han ska och Penelope Cruz gör det hon ska. Konvulsionerna lägger sig en aning när dom är i bild men förutom dessa tre, ASSÅ VAD FAN ÄÄÄÄÄ DET HÄR??

[Ett eller två L i Counselor? Det verkar vara lite olika varhelst jag tittar. Det står med ett L på Imdb, två L på affischen. Weird, precis som filmen i sig. ]

 

WHAT TO EXPECT

Alla som någon gång väntat barn vet att det inte är en promenad i parken, varken för mamman eller pappan to be.  Att vara gravid är sällan så personlighetsförhöjande som tidningar försöker få det till. Håret blir inte alltid mer glänsande, naglarna inte hårdare och längre, den mentala statusen som innan graviditeten var helt okej kanske inte längre är så stabil. Det dröms mardrömmar, kroppen förändras, läbbiga tankar om aliens i magen och barn med sjutton händer blandas med förväntningar, glädje och ren skräck inför att spricka från navel till svanskota. Kanske finns det även onämnbara tankar med i bilden som är det rätt snubbe jag valt som pappa till mitt barn, är jag så jävla lycklig egentligen och kommer jag någonsin se mina stortår igen?

What to expect when är en hollywoodfilm och luras inte att tro att det är någonting annat än det. Mammorna ÄR smala och vackra, papporna är lagom icke-fungerande men ändå psykiskt välmående och barnen är så långt från hen-debatten man kan komma. Men jag lägger in en brasklapp här. Filmen må vara packeterad i hollywoodskt omslagspapper men det finns ändå en liiiiiten twist av gammalt russin i den här chokladkakan. Det går inte alltid bra. Shit happens. En mage som bär en nästintill fullgången bebis är inte bara full av liv utan även med gaser. Att det på slutet blir guld och gröna skogar köper jag, jag hade inte förväntat mig nåt annat även om jag hade hoppats på att överraskas en smula.

Den STORA överraskningen med filmen är annars…..håll i hatten nu…..sätt dig ner…….ta en djuuuupt andetag: JENNIFER LOPEZ! Hon gör utan motstycke den bästa skådespelarprestationen i filmen och ingen på jorden kunde ha ögonbrynen längre upp i pannan än jag åt den sanningen. Hennes Holly, bebisfotografen som drömmer om ett eget barn men som medicinskt inte kan bli mamma, gestaltas med både mänsklighet och värme och jag trodde inte Lopez var förmögen att uttrycka något av detta.

Förutom Jennifer Lopez så kryllar det av kända ansikten i filmen. Cameron Diaz, Elizabeth Banks, Anna Kendrick, Dennis Quaid, Chris Rock och Brooklyn Decker (som är en såndär gravid jävel som alla ”normala” blivande mammor bara haaaatar. ”Jag har bara gått upp tvåååå kilooooo och är i 39:e veckan”. En SÅN mamma). Självklart känner jag igen mig en hel del i många bitar av filmen och jag vet inte om jag borde vara tacksam över att jag inte är gravid när jag tittar på den eller om det är en smart film att se med magen i vädret. Jag vet inte faktiskt.

Att jag inte är gravid är jag däremot väldigt tacksam över.

Fredagsfemman # 32 – Med fokus på 40

Med endast ett fåtal dagar kvar till min fyrtionde födelsedag far mina tankar iväg till skådespelande årsbarn. Finns det några att jämföra sig med? Finns det nån jag skulle vilja byta liv med?


5. Jennifer Garner

Jennifer Garner får inte fylla fyrtio ifred. Maken Ben Affleck fyller nämligen samma år och kanske blir det ett gemensamt åttioårskalas i det Garner-Affleckska hemmet – kanske med seriehjältetema på papperstallrikarna?

 

 

4.Toni Collette

Det spelar ingen roll hur många Sjätte sinnet, Little Miss Sunshine och Om en pojke Toni Collette är med i, för mig är hon Muriel, nu och för alltid. Hon gick upp 18 kilo på sju veckor för att spela Muriels bröllop, hon castades som Paul Danos mamma i Little Miss Sunshine trots att hon bara är tolv år äldre än honom och hon verkar ha skön distans till det hon gör. Jag tror inte det beror enbart på åldern men vissa saker känns definitivt softare med fyrtio år i ryggsäcken.  ”I’ve always been a working actor. Big difference. I’m not interested in promoting myself or being famous. Don’t get me wrong, I like getting tables at restaurants that have been booked out for months but I don’t want people to identify with me instead of the character I’m playing.”


3. Cameron Diaz

Sjutton ynka dagar skiljer mellan denna vackra människa och mig. Sjutton dagar. Tänk så mycket roligt hon har fått göra på sina fyrtio år. Fått sperma  luggen, kärat ner sig i Shrek, bytt lägenhet med Kate Winslet, brottats med en låda och valt fel yrke. Allt det är ju fine men kom igen, hon valde att vara med i The Green Hornet! Jag vill INTE byta liv med henne.

 

2. Leslie Mann

Som mamma till Maude och Iris har Leslie all anledning att fira fyrtioårsdagen med ett leende på läpparna. Att döttrarna dessutom har äkta mannens efternamn och heter Apatow bevisar för mig att Leslie nog ler fler dagar på året än födelsedagen. Judd Apatow känns som en lagom barnslig man att vara gift med. Kiss-å-bajshumor till frukost ska inte förringas och snart (1 mars 2013) kommer hans nya film This is 40 på bio – med Paul Rudd och frugan Leslie i huvudrollerna. Undrar hur hög igenkänningsfaktorn kommer att bli?

 

1. Missi Pyle

Om jag var tvungen att leva om mitt liv som amerikansk skådespelare så skulle jag definitivt vilja vara Missi Pyle. SÅ himla skön, SÅ himla snygg, SÅ himla lång (fast hon är inte så väldans lång även om det ser ut så på film, 180 cm är bara en normalstor tumme längre än jag). Det är bara så tokigt, Missi får liksom aldrig den där jätterollen som gör att alla vet vem hon är, den där rollen hon liksom BORDE få. Hon får dom där knasiga birollerna, som Fran i Dodgeball och sånt. Men om Missi är 40 och jag är 40 så betyder det är 40 är coolt. Wäääääy!

Tre om en: Komedier som egentligen inte gör någon glad

DUPLEX (2003)

Jamen jomen njamen, alltså jag vet inte.

Precis som en tunnbrödrulle ibland är precis det jag längtar efter, precis som mjukisbyxor kan kännas som en hägring, precis som ljummet kaffe kan duga alldeles utmärkt i vissa lägen, precis så är Duplex.

När livet går i hundranitti och jag behöver vila från alla tusenmiljarders tankar jag har i huvudet så är det okej att ibland välja blaj. Duplex är en rätt medioker film som framkallar kanske inte gapskratt men väl en liten ryckning i mungipan. Jag somnar inte men får heller ingen energi, jag tittar och försvinner mentalt en stund och jag känner att det är skönt att det inte är en massa snabba klipp och balla effekter, det är bara en simpel komedi som inte gör någon glad men heller inte ledsen.

Ben Stiller levererar per automatik, Drew Barrymore likaså. Kanske hade dom samma tankar om Duplex som jag. Kanske tycker dom också att det är skönt att göra nåt utan att baka in all energi som går att uppbringa? Kanske vill dom gå till jobbet i mysbyxor och dricka ljummet kaffe, sådär som jag vill göra när jag kommer hem. Jag vet inte. Men det är en helt okej tanke.

 

 

THE OH IN OHIO (2006)

Oh oh oooooooooohhhhoooooo, vad äääääär det här?

Priscilla (Parker Posey) är gift med Jack (Paul Rudd) och dom har ett uselt sexliv tycker…..baksidan på fodralet.

Jack är egentligen nöjd förutom det faktum att han på alla år inte lyckats ge frugan en orgasm och Priscilla säger själv att hon är frigid. Så dom går till en parterapeut, Jack får nog, ansar skägget och flyttar ut i garaget. Priscilla blir befordrad till chef och köper sig en dildo sen blir Jack (som är lärare) ihop med en student och Priscilla fortsätter att ha ett fungerande förhållande med dildon och får orgasmer både här och där.

Om det här är en komedi så är det inte speciellt rolig. Om det här är ett drama så har jag missat poängen. Om det är ett enkelt sätt för Posley och Rudd att tjäna en hacka så köper jag det men nån annan förklaring är liksom inte hanterbar för min hjärna. Danny DeVito är med på ett hörn som poolkille (!) också, bara en sån sak.

Den här filmen är så dålig att jag inte ens blir arg och då är den dålig.

Här finns filmen.

 

WHAT HAPPENS IN VEGAS (2008)

Ointelligenta komedier går det elva-och-en-halv på ett dussin av. What happens in Vegas är inget undantag.

Jack (Ashton Kutcher) är en snygg looser, Joy (Cameron Diaz) är en snygg looser och efter en blöt natt i Las Vegas vaknar dom upp i samma säng – som gifta!

Dom visas upp i filmen som varandras motsatser, som så omaka som två personer kan bli men en blind kan se att dom är precis samma skrot och korn och att dom givetvis kommer att falla för varandra om nittio minuter på´t ungefär.

Jack vann nämligen tre miljoner dollar där i Vegas, pengar som Joy tycker sig ha rätt till hälften av eftersom dom är gifta men en domare dömer dom till parterapi och sammanboende för att ”tvångsrädda” äktenskapet under sex månader för att sedan – om dom lyckas – få tillbaka pengarna. Ja du hör ju hur urbota korkat det här är.

Dom luras och fifflar och gnatar och skriker och försöker göra allt för att göra livet så surt som möjligt för varandra samtidigt som dom i alla lägen, alla vinklar och vrår givetvis ska vara skitsnygga. Det går att hålla sig för skratt, det är inte ens speciellt svårt. Jag behöver inte ens kämpa, det kommer heeeelt naturligt.

– It´s not easy being married, säger Jack i filmen.

Nähä? Är det så? Verkligen?

Bad Teacher

En recension av den här filmen skulle kunna låta såhär:

En snygg kvinna helt utan ambition, begåvning och utbildning (Cameron Diaz) har av nån anledning fått jobb som lärare. Hon och hennes rike fästman planerar bröllop och hon är nöjd med livet. Vad meningen med livet är? Jo, att hitta sig en rik man som kan försörja henne så hon slipper göra nåt själv. När fästmannen genomskådat henne och drar står hon där, ensam, övergiven, utan pengar och lärarjobbet blir hennes trygga plats i livet oavsett om hon gillar sitt jobb eller inte.

En recension av den här filmen skulle också kunna låta såhär:

En totalt bombad brud (Cameron Diaz) beter sig som en bakåtsträvande kvarleva från en tid då kvinnor förväntades vara våp och männen var familjens enda inkomstbringare. Om hundra år av feminism och kvinnopolitik ligger på en stol så står hon där och kapar av benen med en motorsåg.

Planen att lägra skolans nya – och till synes välbärgade –  vikarie (Justin Timberlake) stavas: BRÖSTFÖRSTORING och allt hon gör går ut på att ljuga, stjäla, fixa och trixa för att få ihop pengar till operationen.

En recension av den här filmen skulle DEFINITIVT kunna låta såhär:

Bad Teacher är en sexistiskt, hånfull och tokamerikanskt moralpredikande film fast utan nån egentlig sens moral. Alla är dumma i huvudet, äckliga, ocharmiga och jag vill typ bara strypa dom allihop. Filmen klarar sig på att skådespelarna, trots ett manus från Hin Håle, är bra. Cameron Diaz, Justin Timberlake, Jason Segel, John Michael Higgins och Lucy Punch visar alla att DOM valt rätt yrke, för klarar man som skådis av att göra det bästa av en rulle använt muggpapper ja då finns det ingenting mer att tillägga egentligen. Mer än att det är en jävligt irriterande film.

THE HOLIDAY

Iris (Kate Winslet) och Amanda (Cameron Diaz) känner inte varandra men genom den fenomenala upp-finningen intörnätt loggar dom in på en bostadsbytarsida och får kontakt.

Amanda är jättesnygg, bor i Los Angeles, tjänar massor med pengar, äger värsta flådiga huset och har precis kastat ut sin otrogne snubbe. Iris bor strax utanför London i en liten ödslig stuga. Hon är inte fullt så snygg och blir ständigt blåst av sin player till kollega. Dom bestämmer sig alltså för att byta bostad en tid, men hur ”bara” är det egentligen? Snart märker dom att hela den andres liv kryper närmare och närmare och även bokstavligt talat knackar på dörren.

På ytan kan filmen lätt tas för vilken banal romcom som helst, men skrapar man lite lätt eller kanske till och med bestämmer sig för att se den med öppna ögon och lättsamt sinne så är The holiday en smällkaramell i sitt slag.

Skådisarna är helt perfekta i sina roller. Jude Law spelar Iris bror Graham med den äran och han har verkligen filmhistoriens mest utsökta överläpp. Om Jack Black tycker jag inte, normalt sett, men här funkar han. Jag hade gärna bytt ut honom mot Philip Seymour Hoffman, men jag byter ofta och gärna ut dom flesta manliga filmrollerna mot Philip Seymour Hoffman om jag får bestämma – vilket jag ju inte får – och således är han inte med i så många filmer som han borde. Men, som sagt, även Jack Black slinker igenom med godkänt betyg.

Cameron Diaz spelar lite av Cameron Diaz-rollen som hon ofta gör – klantig, söt och charmig överklassbrud. Kate Winslet maxar sin roll och det hon kan göra med den och tillsammans, som en kvartett, är dessa fyra svårslagna i en romantisk komedi.

Se. Njut. Se om.