FILMÅRET 2008

2008 var ett jättestarkt filmår tycker jag. Massor – alltså MASSOR – med kanonbra filmer kom detta år och listan var allt annat än lätt att göra.

Nu när den är klar och jag kan titta lite objektivt på den känns det faktiskt som att det finns en röd tråd genom nästan alla filmerna jag valt. Den röda tråden kanske egentligen är svart för den stavas mörker.

.

10. MARIA LARSSONS EVIGA ÖGONBLICK
(Regi: Jan Troell)

Maria Heiskanen fick en mycket välförtjänt Guldbagge för Bästa kvinnliga huvudroll, Jan Troell regisserade och Mikael Persbrandt har sällan varit bättre än här (och mer lik Allan Edwall). Filmen var även Golden Globe-nominerad för Bästa utländska film. Personligen blev jag otroligt berörd av Maria Larssons öden och äventyr, hennes kamp för att både faktisktjobba och att jobba med det hon älskade allra mest: fotografera.

.

.

.

9. DEN ANDRA SYSTERN BOLEYN
(The Other Boleyn Girl, Regi: Justin Chadwick)

Så JÄVLA otippat att jag föll för den här filmen! Man kan tro att det är föga intressant med den engelske 1500-talskungen Henrik VIII och hans passionerade kärleksaffärer med systrarna Mary och Ann Boleyn (Scarlett Johansen och Natalie Portman) men hallå, kom igen, det här ÄR en toppenfilm! Sen blev jag lite kär i Eric Bana också vilket jag bara trodde var möjligt när han var grön.

.

.

.

8. HORTON
(Horton Hears a Who!, Regi: Jimmy Hayward och Steve Martino)

HahahaahAHhahahahaha! Helt vriden film det här! Påtänd till max. Den där Dr Seuss måste ha marinerat hela hjärnan i hallucinogena droger innan han skrev den här boken. Och hon den lilla gula, fina fina Katie-mys-bollen med massa massa små små tänder och stora lugna ögon.

.

.

.

 

7. GRAN TORINO
(Regi: Clint Eastwood)

Filmer om surjävlagubbar går det tolv på ett dussin av känns det som. Så otroligt vanligt med grumpy gamla gubbs som man ska känna sympati och förståelse för och yada yada yada, man gäspar ju ihjäl sig. MEN, ibland dyker det upp en film där surgubben kanske inte riktigt är den surgubbe man från början tror. På pappret är inte det här (heller) en film jag borde tokgilla men efter 116 minuter i Walt Kowalskis (Clint Eastwood) sällskap är jag glad att jag gav filmen en chans.

.

.

.

 

6. DIE WELLE
(Regi: Dennis Gansel)

I dagens samhällsklimat borde det vara en medmänsklig skyldighet att se Die Welle och speciellt att visa den i skolorna som diskussionsunderlag. När jag såg den med barnen ville samtalen efteråt aldrig ta slut även om dom var bra skeptiska innan till att se ”en tysk film som handlar om en våg”. Gruppdynamik, sammanhållning, den styrka som krävs för att vara och förbli annorlunda i en grupp, rädslan att vara utanför, medmänsklighet (och brist på sådant) samt svår politik som kan förklaras på ett enkelt pedagogiskt sätt. Filmen handlar om allt detta och mer därtill och, dessutom,  är den bra.

.

.

.

 

5. EDEN LAKE
(Regi: James Watkins)

Dom allra flesta filmer som får en fyra eller mer av mig i betyg är filmer som jag mer än gärna skulle vilja se om. Eden Lake är inte en av dessa filmer. Det här är en film som fick en mycket stark fyra av mig. Mitt psyke klarade av att se den EN gång men troligtvis aldrig mer. En sån jävla brutal film. Kolsvart. Ångestframkallande. Aggressionsfrämjande. Michael Fassbender och Kelly Reilly får ett ungdomsgäng att bita i och själv bet jag både i kudden och ned fingernaglar.

.

.

.

4. THE DARK KNIGHT
(Regi: Christopher Nolan)

Det känns som att det var med The Dark Knight som töntighetsstämpeln på superhjältefilmer försvann på riktigt. Heath Ledger blev utvald till att spela Jokern och många var redigt skeptiska men Ledger agerade, Ledger dog, han Oscarsnominerades och vann postumt och Christopher Nolan kunde med rätta se sig i spegeln och le med hela ansiktet åt den vågade castingen. Det här är en film som håller för många omtittningar, den är lika spännande varje gång. Och fina Aaron Eckhart med fitthakan är med, icke att förglömma!

.

.

.

3. SLUMDOG MILLIONAIRE
(Regi: Danny Boyle)

Jag har i hela mitt liv försökt suga i mig all sorts information och uppmuntrat mig själv till att kasta mig in i saker som kanske inte är helt självklara. Jag har helt enkelt försökt säga ja istället för nej och tänker att alla erfarenheter är bra erfarenheter, även dom som kan kännas både  vidriga, konstiga och kanske till och med onödiga Att se Slumdog Millionaire blev på nåt sätt ett bevis för mig att jag tänkt rätt. Man vet helt enkelt aldrig när man kan behöva ”meningslös information”. Danny Boyle regisserade filmen och den vann hela åtta Oscars!

.

.

.

2. THE WRESTLER
(Regi: Darren Aronofsky)

Regissören Darren Aronovsky är en mästare på att köra slalom mellan filmgenres och han gör en sällan besviken. Men Mickey Rourke alltså. Vilken uppvisning! Vilken film! Hjärtat går alldeles sönder…

.

.

.

1. SORAYA M
(Regi: Cyrus Nowrasteh)

Det gör det här med, hjärtat går sönder, det liksom imploderar. Filmen utspelar sig 1986 i Iran och handlar om den sanna historien om Soraya (Mozhan Marnò) som anklagas för otrohet. Jag säger inget mer. Har du inte sett den, ta ett djupt andetag och gör det. Har du sett den förstår jag om du inte vill se om den.

.

Bubblare: Revolutionary road, Vicky Cristina Barcelona, Forgetting Sarah Marshall, Role Models, Pojken i randig pyjamas, Wall:E, Avsked,  Sagan om Despereaux och Iron Man.

Intressanta filmer kvar att se: In Bruges och Eagle Eye.

Idag är det ett gäng filmbloggare som skriver om just detta fina årtal. Klicka dig vidare för att se deras topplistor.

Jojje

Sofia

Henke

Johan

Steffo

Cecilia

Magnus

Christian

DEN ANDRA SYSTERN BOLEYN

Det här är en film som har legat på min ska-se-lista ända sen jag betade mig igenom ett antal filmer med Jim Sturgess inför premiären av En dag. Då fick den stryka på foten men den har liksom petat mig i sidan ibland, hallåååsemigsemigseeemiiiiig och nu kändes det hux flux rätt.

Dom flesta filmer tjänar på det, på att man väntar in exakt rätt känsla. En annan dag, en sämre dag, en dålig dag hade jag antagligen gäspat mig igenom detta kostymdrama men idag gjorde den mig alldeles….häpen. Eric Bana som Kung Henrik VIII, Scarlett Johansson som kungens älskarinna Mary och Natalie Portman som den andra älskarinnan och den andra systern Boleyn, Anne.

Historia var inte ett av mina starkaste ämnen i skolan trots att jag hade utökad studiekurs i detta i gymnasiet. Ibland gör man helt enkelt saker i sin ungdom man inte riktigt kan förklara. Men ibland stöter jag på böcker eller filmer som gör att jag blir vetgirig, att jag vill förkovra mig och förstå mer av sammanhanget. Den här filmen funkade så på mig. Hur tänkte föräldrarna, dom som i princip ”gav bort” sina döttrar som obetalda prostituerade till Kungen med den enda baktanken att dom skulle föda honom en son och därmed bli adlade och rika. Människor var handelsvaror och detta i alla led. Kungen själv var ingen duvunge, han avverkade unga kvinnor på löpande band, allt inför ögonen på Drottning Katarina av Aragonien som inte kunde ge honom ett frisk – och levande – barn.

Filmen petar mig i sidan inte enbart när den ligger på väntelistan, den petar rätt bra på flera olika organ även när jag ser den. Jag mår dåligt över människosynen, jag tycker synd om dom flesta, jag känner med flickorna och jag fascineras över den frustande sexuella manligheten som Eric Bana utstrålar, jag brukar oftast se honom som iskall och plastig. Han och Scarlett Johansson har en speciell scen tillsammans som det blixtrar om och jag tror banne mig att det är en av dom häftigaste filmkyssarna jag någonsin sett.

Det är finfint skådespeleri in i minsta biroll. Jim Sturgess, Juno Temple, Eddie Redmayne, Kristin Scott Thomas och Benedict Cumberbatch hjälper dom tre huvudrollerna att göra detta till en ytterst sevärd film och att verkligheten ofta överträffar dikten är den här historien ännu ett bevis på. Den här filmen hamnade på se-om-listan på direkten.