UNDER EN ÖPPEN HIMMEL

Mycket märklig svensk titel det här. Under en öppen himmel. Jag vet inte ens vad som åsyftas annat än att det känns som ett krystat försök att förstärka Wildlifes chanser till att locka pensionärer på ”utmärkt film” på Filmstaden.

Det här är Paul Danos regidebut och som sådan tycker jag han lyckats bra. Manuset är skrivet av Dano och hans mångåriga kärlekspartner Zoe Kazan och är baserad på en roman av Richard Ford.

Äkta paret Jeanette och Jerry Brinson (Carey Mulligan och Jake Gyllenhaal) har återigen grävt upp sina och sonens rötter och flyttat sitt behag till en annan stad. Jerry verkar ha svårt att bibehålla ett jobb och beror inte flytten på att han fått sparken så har han någon annan idé han måste genomföra – med resten av familjens goda minne.

Jeanette är (ofrivillig) hemmafru och gör inget annat än tar hand om hem och 15-årige sonen Joe (Ed Oxenbould). Man känner i luften att hon tycker hon är gjord för något mer här i livet, något större, ja NÅT vad som helst skulle duga. Lite extrajobb som simlärare till exempel.

När Jerry återigen får sparken vill familjen verkligen inte flytta och Jerry tar jobb som skogsbrandsjobbare en bit bort. Jeanette passar då på att börja jobba så smått och någonting vaknar inom henne. Hon själv, till exempel. Man känner att blodet börjar rusa och hon till och med klär sig annorlunda. Joe får lite svårt att hänga med och man ser i hans unga blick att han tittar lite annorlunda på mamman.

Det mesta av det som händer får man uppleva genom Joes ögon och Ed Oxenbould är beskaffad med två väldigt utrycksfulla sådana. Ögon alltså. Han är väldigt bra i den här rollen, precis som Carey Mulligan. Jake Gyllenhaal känns väldigt underutnyttjad så han håller till vid skogsbranden typ halva filmen men när han är i bild bränner det till.

Jag tycker det här är en fin liten film, en film som känns väldigt naken och ”nära”. Sevärd i all sin enkelhet.

THE VISIT

Syskonen Becca (Olivia DeJonge) och Tyler (Ed Oxenbould) ska hälsa på sin mormor och morfar för allra första gången. Deras mamma (Kathryn Hahn) har inte träffat sina föräldrar på säkerligen femton år och det beror på diverse anledningar. Såklart.

Men nu ska Becca och Tyler åka iväg och Becca har filmkameran med sig, fullt och fast inställd på att föreviga detta som en liten ”dokumentär”. Vi får alltså följa syskonens besök via Beccas kamera och jag tycker att regissören M. Night Shyamalan i och med det har utnyttjat found footage på det allra bästa sätt. Flera scener blir jättespännande, betydligt otäckare än jag tror dom blivit filmade på ”vanligt” sätt. Bland annat är det en krypscen i ett utrymme med låg takhöjd där det funkade alldeles perfekt.

Ja….M. Night Shyamalan kanske du tänker, snörper ihop munnen och suckar. Han är inte den jämnaste av filmare (kan man säga om man vill vara diplomatisk och snäll) men han har något eget som ingen kan ta ifrån honom och just det där egna kommer fram på ett bra sätt i The Visit.

Skådespelarna är riktigt bra nästan allihop. Deanna Dunagan som mormor och Peter McRobbie som morfar lyckas hålla sina karaktärer på helt rätt nivå filmen igenom. Olivia DeJong är trovärdig och behaglig framför kameran MEN den där Ed Oxenbould blir jag inte riktigt klok på. Jag hade svårt för honom och hans lillgamla stil i filmen med den vidriga titeln Alexander and the terrible, horrible, no good, very bad day och här är han likadan – om inte snäppet värre. PLUS att han envisas med att rappa!

Det kan hända att killen är värsta geniet och att det bara är jag som inte ser det men skulle så vara fallet får jag väl krypa till korset när insikten drabbar mig på riktigt. Än så länge är jag däremot skeptisk, precis som jag är mot M. Night Shyamalan även om jag faktiskt inte behöver vara det. Han kan ju! The Visit är den film han gjort som haft lägst budget men det är långt ifrån den sämsta. Bra idéer kostar inte mer än dåliga.

ALEXANDER AND THE TERRIBLE, HORRIBLE, NO GOOD, VERY BAD DAY

Alla vet hur det är att ha en riktigt dålig dag. Att vakna på fel sida och allt – precis ALLT – går åt helvete.

För Alexander (Ed Oxenbould) är det exakt så. Vaknar. Ramlar ur sängen. Har sönder nåt och spiller ut vattenglaset i datorn. Den slås på (som tur är) men bara för att visa att skolans ballaste kille Philip Parker bjuder in på födelsedagsfest (med RÖKMASKIN!!) samma dag som Alexander själv ska ha kalas, fast Philip fyller inte ens år. Sen får han tuggummi i håret som fastnar i hårtorken och ja….dagen fortsätter i samma anda.

Filmen handlar om Alexander och hans tre syskon (varav endast den yngsta, Trevor, är det minsta behaglig), samt om hans karriärslystna mamma (Jennifer Garner) och arbetslöse pappa (Steve Carell) och dagen (och närmaste veckan) går käpprätt åt helsike för hela klabbet kan man säga.

Det här är en såndär film som jag egentligen undrar VARFÖR den blev gjord. Den liksom bara….finns. Den kan knappast göra någon jätteglad men inte heller uppretad. Den förstörde inte min dag men den gav mig heller inget av värde.

Filmen finns att se på Viaplay.