THE GIRL IN THE BOOK

Den unga Alice (Ana Mulvoy-Ten) drömmer om att bli författare och hon skriver jämt jämt jämt. Hennes pappa är förläggare och på grund av det kommer hon i kontakt med författaren – och den mycket äldre mannen – Milan Daneker (Michael Nyqvist).

Milan vill försöka hjälpa Alice med skrivandet men han har helt klart baktankar med deras möten, precis som Alice också har. Hon har starka känslor för denne man och hon vet att det inte är riktigt….okej. Han är ju så himla mycket äldre. Samtidigt, Milan fattar också att deras relation inte är helt kosher men han kan ändå inte hålla tassarna borta.

Många år senare jobbar Alice (Emily VanCamp) på pappans förlag och kämpar med att hitta och signa egna författare vars böcker hon kan ge ut via pappans försorg. Alice har klara problem med det manliga könet så tillvida att bestående relationer inte är hennes grej. Kortare sexuella möten går bra men inte mer än så och hon förstår vad detta beror på. Milan. Hans beteende mot henne var långtifrån schysst och efter det kan hon inte lita på män.

När Milan dyker upp på förlaget då hans nya bok ska lanseras vaknar många minnen till liv hos Alice och hon kan inte längre blunda för allt hon mosat ner i det undermedvetna.

Marya Cohn har skrivit och regisserat detta drama och jag tycker hon gjort det mycket bra. Manuset känns gediget och rollfigurerna är precis lagom komplexa. Filmen är inget som lämnar starka bestående minnen men den var bra för stunden och säga vad man vill om Michael Nyqvist, han är bra på att spela Michael Nyqvist.

Ana Mulvoy-Ten som spelar den unga Alice ser dock så extremt ung ut att det är svårt att inte få pedofilrysningar under vissa scener men jag antar att det är precis det som är meningen.

I avsnitt 55 av Snacka om film pratar jag mer om denna kanske-på-gränsen-till-peddo-film.

CARRIERS

Efter att ha sett Self/less blev jag nyfiken på filmens manusförfattare, dom spanska bröderna Àlex och David Pastor. Det kändes föga troligt att Self/less var det första filmade manuset dom stod bakom och efter lite klickande runt på den där flugan internet fick jag svar. Visst var det så. Det var föga troligt.

Tre långfilmsmanus har dom knåpat ihop (innan Self/less alltså) och dagens film Carriers är deras första och här står dom även för regin.

Brian (Chris Pine) och hans bror Danny (Lou Taylor Pucci) åker i en stulen bil tillsammans med Brians flickvän Bobby (Piper Perabo) och en kompis till Danny, Kate (Emily VanCamp) och det dröjer inte länge förrän jag som tittar förstår att nåt är knas. Inga andra bilar har synts till på vägen förutom en som tydligen fått soppatorsk. Brian vill inte stanna och hjälpa till men dom andra får honom att ge sig. Det är ett barn i den andra bilen och pappan viftar frenetiskt.

Det här med pandemier skojar man inte bort. Luftburen smitta, luftburen DÖDLIG smitta, alltså det ÄR otäckt att se på film. Det är så himla lätt att sätta sig in i situationen, det skulle kunna hända, det  är liksom inte….zombies….eller nåt annat som går att förklara bort med sund logik.

Jag tycker bröderna Pastor har fått till en film som med enkla medel gör att jag känner med rollfigurerna – och även kanske för i vissa fall. Det är…sorgligt. Jag får en klump i magen. Det är nattsvart fast det utspelar sig på ljusa dagen. No mercy alls, typ. Visst går det att reta sig på inkonsekvensen vid användandet av munskydd men det är också allt som stör mig. Resten köper jag.

Nu ska jag definitivt leta upp dessa snubbars resterande två filmer. Det är verkligen inte fy skam att hamna på två (av två) riktigt stabila treor.