SELF/LESS

22 juli, 2015

Jag tycker om The Cell, jag tycker riktigt mycket om The Fall och jag blev väldigt positivt överraskad av Snövit-filmen Spegel Spegel. Alla dessa tre filmer är regisserade av Tarsem Singh, liksom dagens film, vald som månadens filmspanarfilm av Sofia.

Om Tarsem Singh börjar bli en av mina favoritregissörer så måste Ryan Reynolds vara en skådespelare som svalnar mer och mer för varje film jag ser honom i. Han var visserligen toppen i Buried och Just friends men dom två senaste filmerna jag sett honom i, The Captive och Kvinnan i guld (recension kommer nästa vecka), där är han riktigt jävla rackig. Jag skulle vilja använda ord som börjar på U och slutar på SEL. Så illa är det.

Så tack vare min något ljumma inställning till Ryan “den just nu mest kända ekorren sen George W Bush försvunnit från rampljuset” Reynolds satte jag mig i biosalongen och hade väldigt modesta förväntningar på filmen, Singh till trots.

Ben Kingsley spelar Damian, en något åldrad man med långt framskriden cancer som givits max sex månader till av leva. Han är väldigt framgångsrik, tät som en troll och bor i en lyxig våning med utsikt över Central Park (om nu guldig inredning är detsamma som lyxig….jag tycker inte det men jag förstår vad herr Singh menar). Han har en dotter som han knappt har kontakt med, han verkar vara en ensam man vars främsta tillgång – förutom bankkontot – är en businessintelligent hjärna.

Nu har han fått nys på något nytt, ett sätt att leva vidare i en yngre friskare kropp. Innehållet i hans hjärna flyttas helt enkelt över till en annan man och kroppen av Damian den äldre dör. Den nya mannen, den nya Damian, tvingas äta mediciner för att hålla minnen och dylikt i schack men annars ska det vara en harmlös “operation”. Kroppen som övertar den döendes hjärna är enligt uppgift framställd i ett labb och Damian tycker det hela verkar vara en bra idé. Han har ju pengarna och vem tusan vill dö så han kör. Damians nya kropp är i skepnad av Ryan Reynolds och mer än så tänker jag inte berätta.

Self/less är underhållande, den är välgjord, den är riktigt smart på sina ställen och lite väl enkel på andra och det finns några scener när jag verkligen känner att det är en Tarsem Singh-film och då spritter det till i mungiporna lite extra. I resten av filmen önskar jag att Singhs visuellt speciella stil skulle få liiiite mer plats men jag antar att det inte är “den typ av film” som “ska” vara färgstark och spektakulär men samtidigt – varför inte? Han är ju svinbra på sånt, varför inte utnyttja det? Det finns tusentals regissörer som kan göra en okej thriller och Singh kan det också men han kan göra så himla balla filmer och Self/less kommer inte i närheten av någon av dom tre filmerna jag nämnde i början, inte visuellt.

Annars gillade jag Self/less som helhet. Jag tokgillade alla scener med Ben Kingsley, han är överjävlabra när han sätter den sidan till och jag fick nypa mig i armen när jag efter halva filmen tänkte den smått otänkbara tanken: vad bra han är, Ryan Reynolds. För det är han, han är riktigt bra här! Jättekul att se!

Vad tyckte filmspanarkompisarna om filmen? Klicka på deras namn så får du se.

Sofia
Jojje
Johan

{ 6 comments… read them below or add one }

Jojjenito juli 22, 2015 kl. 13:18

Vi konstaterade ju innan visningen att jag knappt sett nåt alls med Ryan tidigare så för mig var han som ett blankt papper. Jag tyckte han skötte sig helt ok, speciellt när han fick de där anfallen. Tyckte de kändes naturliga, inte överdrivna.

Hmm, kanske skulle se den där Snövit-filmen för lite visuellt godis. Fast kanske borde beta av The Fall först. 😉

Svara

Fiffi juli 22, 2015 kl. 13:50

Jojjenito:
Eller så börjar du med Snövit-filmen. Gillar du den DÅ kanske det är dags för The Fall. 😉

Svara

Johan juli 22, 2015 kl. 23:50

Också konstigt att Tarsem valde att inte låta Reynolds och Kingsley ta efter varandras manér. Ännu en punkt som gjorde filmen lite mer färglös.

Svara

Fiffi juli 24, 2015 kl. 07:15

Johan:
Precis. Och extra konstigt eftersom det var så viktigt med glasögonmanéerna på den andra snubben…

Svara

Sofia juli 23, 2015 kl. 14:17

Håller med Johan där, det hade man kunnat lägga lite mer ansträngning på. Och den där “lyxiga” lägenheten, jag undrar banne mig om de scenerna inte var inspelade på Trump Tower? Men visst var både Kingsley och Reynolds bra!

Svara

Fiffi juli 24, 2015 kl. 07:15

Sofia:
Tänk att bli tvingad att bo i den där “lyxen”… Eller att ha sån inredningssmak. Får lite hurven här.

Svara

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: