A SERBIAN FILM

Nu är den här, filmen som kan bli för 2011 vad The human centipede var för 2010: den där sjuka filmen ”alla” snackar om och som kan vara ”den värsta någonsin”.

Historien handlar om ex-porrsjärnan Milos som dragit sig tillbaka med fru och liten son och slutat knulla för pengar. Besparingarna börjar sina och Milos behöver ett jobb. Han blir kontaktad av skummisen Vulek som vill ha med Milos i en sista film, en hemlig porrfilmsproduktion som kommer ge honom väldans mycket pengar. Milos tackar ja men borde kanske – såhär med facit i hand – ha tackat nej.

Suck. Denna ständiga tävlan om vem som kan dra gränsen längst åt något outforskat äckligt och/eller perverterat håll och ändå få filmen att klassas som ”vanlig”. Som filmtittare är jag ganska hårdhudad, jag fixar att se äckelpäckel utan alltför stora psykiska men MEN A serbian film tänjer gränsen i mitt tycke alldeles åt helvete för långt åt barnporrhållet för att jag ska kunna se den utan att reagera.

Naket, blodigt, piss och skit, spekulativt våld, psykiskt störda vidrigheter, jag kan ha åsikter om allt det där och jag kan tycka väldigt illa om väldigt mycket MEN min absoluta och tveklösa gräns går när barn dras in i det hela. Denna film klassas som ”skräck” men är ingenting annat än spekulativ sadistisk och pederastisk våldsporr.

Pedofili kan aldrig ha en vettig förklaring, aldrig någonsin försvaras och att dra in grafiska våldtäkter av både ett nyfött barn (jag skiter i att det är och ser ut som en docka!) och en liten 5-årig pojke som en del i handlingen i en ”vanlig skräckfilm” är allt annat än okej. Visst förstår jag att dom scenerna finns där enkom för att provocera, hallå, jag är inte dum, men jag sätter ner foten här å det bestämdaste för detta är provokationer jag inte bett om att få se. Barnporr är dessutom olagligt även om det packeteras i en serbisk skräckförpackning.

Filmen i sig går säkert att analysera i det oändliga men helt ärligt så intresserar det inte mig. Det räcker att konstatera att en speciell scen i filmen har etsat sig fast i mitt medvetande och det gör mig alldeles kall för jag vet inte hur jag ska få bort den.

 

 

Både Discshop och Ginza har valt att dra in försäljningen av denna film då den strider mot deras policy. Det kan man tycka vad man vill om. Personligen tycker jag det är enomt befriande och skönt med företag som vågar ta ställning och jag tycker inte det har ett skit med censur att göra eller att dom leker smakpoliser. Dom vill inte sälja filmen, svårare än så är det inte och jag som sett den förstår dom.

Uppdaterat 2011-05-03:
När jag (den 14:e april) såg att Lovefilm hade A serbian film för uthyrning och att den var etiketterad som både ”drama, internationellt, thriller och skräck” mejlade jag dom och frågade om någon ansvarig faktiskt hade SETT filmen?
Svaret jag fick idag var att filmen numera enbart finns under ”skräck” och att deras policy inte är att censurera filmer. Men frågan kvarstår.

Uppdaterat 2011-05-04:
Jag fick svar från Lovefilm:
” Visst är det så att det finns folk på LOVEFILM som sett filmen och precis som hos allmänheten har den även väckt debatt internt. Vi tycker dock att det är viktigt att inte förmynda utan att informera våra kunder och därefter låta dem göra sina egna val.

Uppdaterat 2011-06-05:
Magnus Betnér har skrivit ett riktigt intressant inlägg om filmen. Klicka här för att komma dit.