Fredagsfemman #232

5. Ingen återvändo

Gillar du bra film? Har du Netflix? Har du sett Joe? Inte?!? Då kan jag meddela att det inte längre finns någon godtagbar ursäkt för att inte rätta till det misstaget, Joe finns nämligen att se på Netflix nu. Så det så. Invänta en regnig eftermiddag eller skit i det, vänta inte på nånting alls, se filmen bara!

.

.

.

4. Kärlek Deluxe

Om det regnar imorgon eller om du helt enkelt bara känner för en mysig hemmakväll i soffan, här kommer ett TV-tips. Kärlek Deluxe. En svensk film som (ja ja jag veeeet att det kommer knorras nu) på TV4 men som är såpass mysig och bra att jag tipsar om den TROTS att det är reklamavbrott och skit. Här kan du läsa min recension om du vill, annars kan du alltid strunta i den och bilda dig en alldeles egen uppfattning. PS. Bortsett från denna film så känns det som SM i bra-filmkväll-på TV imorgon: Stuart Little, Waterworld, District 9 och Moneyball visas också, bland annat.

.

.

.

3. Filmerna på Malmö Filmdagar

Nu har första informationen kommit om vilka filmer som kommer visas på Malmö Filmdagar i slutet av augusti. Hitta Doris! Jamen, vi ska få se HITTA DORIS! Men nu håller jag och alla medresenärer och filmspanarvänner tummarna för snällasnällasnälla visa den på originalspråk! S n ä l l a !

.

.

.

2. De dödas röster

Jag lyssnar jättemycket på podcasts och jag verkar inte vara ensam om det. Det var därför helt magiskt att lyssna på De dödas röster som är nåt så härligt märkligt som en thrillerpodd vilket kanske bara är en mer modern beskrivning av radioteater, något som å andra sidan inte gör den ett dugg sämre. Sara Bergmark Elfgren har skrivit manuset till detta spännande drama som innefattar så mycket att jag inte tänker ge mig på att beskriva det. Lyssna, gör det, lyssna och följ journalisten Emma som börjar nysta i ett tjugo år gammalt mord. Lyssnar du med lurar när det är sovdags kan det bli problem, det kan jag lova av egen erfarenhet. Du hittar den där poddar finns (under P3 Serie) eller så kan du lyssna direkt på hemsidan genom att klicka här.

.

.

.

1. Filmspanarträff imorgon!

Det är mitt i juli, mitt i sommaren, mitt i semestrar och annat jox men ingenting stoppar Filmspanarna, imorgon är det nämligen dags för årets sjunde filmspanarträff och den femtionde (!) sedan starten. Jojjenito väljer film, frågan är vad han gillar bäst: magrutor från Södermalm eller dansk ångest?

.

.

Svensk söndag: KÄRLEK DELUXE

Man behöver inte vara djup för att ha kul” är en sanning som Selma Trastells (Moa Gammel) polare verkar gilla att upprepa. För egen del tycker jag tvärtomtanken är mer korrekt – man behöver inte vara kul för att ha djup eller varför inte man behöver inte ha kul för att vara djup.

Nåja. Det där ganska ogenomtänkta citatet är inte på något sätt representativt för filmen, det finns nämligen en handfull oneliners här som sitter som GJUTNA. ”Den där flickan har hår på fittan!”, till exempel. Jag fattar precis vad kulturtanten Britta Mattsson (Lotta Tejle) menar när hon säger det, när det går upp för henne att romcompocketdrottningen Selma som-skriver-som-en-15åring-och-har-djup-som-en-vattenpöl faktiskt har nåt, som faktiskt kan bli en författare som inte per automatik sågas jäms med fotknölarna när det vankas bokrecensioner.

Kärlek Deluxe är en film som fått mest uppmärksamhet på grund av ”skådespelare som inte är riktiga skådespelare” i rollistan – Martin Stenmarck som Selmas coverbandsspelande kärleksintresse och Sarah Dawn Finer som Selmas kompis. Det inte så många verkar ha kommit ihåg det viktiga tillägget, att dessa två hur ”oriktiga” skådisar dom än är, är bra mycket bättre skådisar än många som ser skådespeleri som sitt främsta och enda yrke.

I Melodifestivalen 1984 sjöng Anders och Karin Glenmark låten Kall som is. Jag hade kunnat stämma in i den sången som en homage till mina förväntningar strax innan jag satte mig ner för att se filmen. Med ett medelbetyg på 2,1 från 18 svenska filmkritiker så kunde dom inte vara annat än iskalla (4,3 på IMDb är ingen höjdare det heller) och återigen visar det sig att precis som att hunger är den bästa kryddan och ett gott samvete den bästa huvudkudden så är låga förväntningar den vettigaste inställningen när man ska film. Jag tycker nämligen om Kärlek Deluxe!

Okej, manuset är bitvis lökigt, Moa Gammels karaktär är föga trovärdig och det är tämligen tröttsamt att när hon är framgångsrik chic-lit-författare har hon långt blont hår, när hon ska bli ”djup” och ”svår” klipper hon page och lugg (och färgar givetvis håret mörkt) och när hon sen blir ”sig själv” ryker pagen till förmån för en kortare – och blond – frisyr.  Den här grejen att hon inte ”duger” för att hon inte är en ”fin författare” – och faktiskt går på den grejen så stenhårt själv – köper jag inte. Men om man kan bortse från vissa lösa delar i handlingen är det en mysig liten film.

Martin Stenmarck kan charma en sten som sköningen John och han tillsammans med den underbara Lotta Tejle ger mig myspyskänslor i magen när jag ser filmen. Den som konstigt nog är sämst i filmen är Moa Gammel och detta trots att hon är en ”riktig” skådespelare.

Jag tror på att man kan vara och ska få vara precis allt man själv vill, det är bara man själv som sätter gränserna. Nånstans är det själva kärnan även i denna film. I manuset är det Selma Trastell som ska lära sig detta den svåra vägen men i verkligheten är det Martin Stenmarck som genom att tacka ja till denna roll borde slå många janteförespråkare och andra skeptiker på fingrarna.

Vem har bestämt att man inte kan skådespela bara för att man även kan sjunga och spela? Svinlarvigt. Heja Martin!