SHORT TERM 12

I mitten av nittiotalet sökte jag jobb som personlig assistent till en tjej aningens äldre än jag själv. Jag fick komma på intervju. Den första intervjun var hemma hos henne och skulle hållas av henne själv. Jag kom dit, vi hälsade på varandra i hallen och hon visade mig in i ett sovrum/kontor för att vänta på min tur. Jag gick in, hon stängde dörren och låste den från utsidan.

Jag var inlåst där i flera timmar och detta var innan mobiltelefonernas tid. Min kille skulle komma och hämta mig en halvtimme efter utsatt intervjutid men hade ingen aning om exakt adress utan stod på parkeringen utanför dom stora hyreshusen och visste inte var han skulle börja leta. Tiden gick, jag klättrade på väggarna och när jag ömsom gick runt i rummet ömsom tok-knackade på dörren och/eller fönstret svor jag för mig själv att ALDRIG söka ett liknande jobb igen. Det löftet har varit lätt att hålla.

Det har inte det minsta med varandra att göra men jag tror att det är på grund av detta trauma som jag känner att filmens huvudperson Grace (Brie Larson) är så himla cool och så himla stark. Hon jobbar som föreståndare för ett hem, ett boende för trasiga ungdomar och hon brinner verkligen för sitt jobb. Pojkvännen Mason (John Gallagher Jr) jobbar också där. På hemmet bor bland andra Marcus (Keith Stanfield), Luis (Kevin Hernandez, ja, killen från Get the gringo) och Jayden (Kaitlyn Dever), tre ungdomar kring vilka denna film kretsar samtidigt som vi får följa Brie och Masons inte alltför enkla vardagsliv tillsammans.

Jag tycker om den här filmen. Den är enkel i både uppbyggnad och utförande men det enkla kan också ibland vara det svåra. Det gäller ju ändå att upprätthålla nån form av intresse och engagemang hos mig som tittar, det räcker inte att det är en kamera som filmar ”vanligt fölk” för att jag ska titta (nej, Big Brother funkar inte på mig längre).

Short term 12 känns så rätt igenom sann. Ärlig liksom. Uppriktig. Varm. Jobbig men härlig samtidigt. Det är speciellt en scen som fastnat hos mig, det är hela scenen som innefattar ett baseballträ. Från den smygande början till det krasande slutet och allt där emellan.

Tänk om jag hade haft ett baseballträ den där inlåsta sommardagen. Eller inte.

Vad tyckte Henke om filmen?

Fredagsfemman # 14

5. Michelle Pfeiffer

Jag känner mig skönt osugen på att se Tim Burtons nya film Dark Shadows. Jag är trött på kombinationen av honom, Johnny Depp och Helena Bonham Carter och jag tänker helt enkelt näpps, jag struntar i den här, jag väntar ut mitt Burton-sug som förhoppningsvis kommer tillbaka. Det enda som skulle kunna få mig att se filmen är Michelle Pfeiffer. Jag gillar henne men hon får alldeles för lite uppmärksamhet nuförtiden. Titta bara på den kalasmysiga filmen I could never be your woman. Pfeiffer och Paul Rudd. Mums säger jag bara.

 

4. Kevin Hernandez

Kolla noga på den här killen för det är inte sista gången du kommer se honom. Han heter Kevin Hernandez och gör den enda minnesvärda insatsen i Get the gringo som har premiär på bio ikväll. En riktig skitrulle som är uppe i 8,4 i betyg på Imdb. 8,4! Vafan, är folk blinda på riktigt eller vadå? Men han är söt, Kevin. Betyget måste bero på honom.

 

 

3. Jane Björck

Nu är det klart, SVT´s starkaste kvinnliga fotbollsreporter Jane Björck kommer få ännu ett stort mästerskap att bevaka. Hurrrrääääj säger jag och klappar händerna lite extra åt att även Johanna Frändén kommer sätta guldkant på EM-sändningarna i juni. Om jag ser fram emot EM? Hur mycket på en skala 1-10? Typ…..tusentjugofem.

 

 

2. Fina filmrelaterade presenter

En trogen snälliskund kom in i butiken med en påse hon tyckte jag skulle ha. Vad som var i påsen? En radda filmböcker varav boken Golden Turkey Awards – The best of the worst from Hollywood är en riktig guldklimp!

 

 

1. Tom Berenger

Jag vet. Tittar man på bilden här bredvid kan man lugnt ifrågasätta min smak. Den forna snyggingen Tom Berenger ser numera ut som en tant som bastat för länge men efter att ha sett om 80-talsfavoriten Förrådd vill jag ha mer av honom, mycket mer, hela tiden. Det kan bli så att det dyker upp fler filmer här med hans namn i rollistan. Jag säger inte att det kommer göra det men det kan bli så. Ganska troligt är det. Också.

 

GET THE GRINGO

 

 

 

 

 

 

 

 

Den amerikanska filmen How I spent my summer vacation har fått en svensk titel: Get the gringo. Hahahaha. Fantastiskt. Jag kan inte sluta skratta. Det kunde inte tjejerna bredvid mig på förhandsvisningen heller. Jag däremot, jag kunde hålla mig för skratt – då. Jag köper mycket filmisk avföring men inte vad skit som helst.

Mel Gibson har rånat nåt, nån – vad? – iklädd clownmask och blir tagen av polis när han precis kraschat med bilen på den mexikanska sidan av landsgränsen mot USA. Hans kumpan är död. Pengarna, hoooorderna av stålars, stjäls av den mexikanska lilla grispolisen och Mellan hamnar i finkan. I den mexikanska, den som inte riktigt funkar som andra fängelser världen över. Här bor det hela familjer, här säljs det burritos i matiga kiosker, här säljs det sex i enmannatält, på helgerna är det tivoli med karuseller och prylar och det är liksom livligt och livsfarligt samtidigt.

Den lilla pojken (jag minns inte hans namn och han är namnlös på Imdb, Kevin Hernandez är däremot hans riktiga namn) bor tillsammans med sin mamma där i finkan och hon sitter inne för knarkbrott. Pojken har samma ovanliga blodgrupp som överkukkun på fängelset och när pojken blir lite äldre är det tänkt att pojken och hans lever ska offras, kukkun ska ”få” den för att själv överleva. Mellan blir självklart kär i mamman och tar sig an pojken som vore det hans egen son. Det är gulligt. Scenerna dom emellan är dom enda som fungerar, dom har bra kemi och lillkillen är duktig.

Om man slår upp schizoid i Nationalencoklypedin så borde en bild på denna filmaffisch dyka upp. Det känns nämligen som att den här filmen har en fyra, fem, sex olika personligheter och det är stört omöjligt att titta på filmen utan att bli vimmelkantig. Är det en actionfilm? En thriller? En romcom? Ett avsnitt ur Prison Break? Jag vet inte. Peter Stormare är med. Vem spelar han och framförallt: varför? Det enda jag vet är att filmen är så spretig att det är på gränsen till att den har ett existensberättigande.

Jag tycker Mellan sköter sig bra – och pojken. Ingenting annat. Sen ser jag att det är Mellan själv som skrivit manus och då börjar jag skratta igen.

Betyget är satt efter att jag kört sten-sax-påse med mig själv, bäst av tre. Etta eller tvåa? Det blev en svaaaag tvåa.