BACK TO THE 80´S: FILMEN G (1983)

Kim, Robban och Alexander, fanns det tre coolare killar 1983?

Kim (Niclas Wahlgren), den snygga blonda killen som var ihop med coola Mia (Ulrika Örn) som körde lätt motorcykel och hade stora vita plastörhängen. Robban (Joakim Schröder), flumdrutten som hoppat av skolan, driver omkring, röker hasch, drömmer om ett interrail-kort och vägrar ta ansvar för sitt liv. Alexander (Sebastian Håkansson) är sångare i bandet BARN som spelar på fritidsgården i Bredäng och drömmer om ett skivkontrakt.

När jag såg den här filmen på bio var jag 10,5 år och så galet mottaglig för allt filmen stod för. Musiken, Stockholm som den häftiga ouppnåeliga storstaden, ungdomsproblematiken, alla relationer, kärlek, en sur mamma (fast nu ser jag inte Ewa Fröling som sur, mer som normal). Filmens huvudkaraktärer är 16 år men kändes så himla vuxna när jag såg dom då och nu när jag ser filmen som vuxen tycker jag faktiskt precis detsamma. Kim, Robban, Alexander och Mia är i samma ålder som mina barn är nu – bara en sån sak – men dom känns betydligt äldre än dom 16-åringar jag känner.

Det är otroligt svårt att titta på den här filmen objektivt. Jag får såna flashbacks och känner nostalgimys i hela kroppen när jag ser filmen att jag bara vill limma fast mina kids i soffan och tvinga dom att titta, försöka få dom att förstå storheten i Filmen G. Inget av detta kommer hända. För mig och min generation är Filmen G en milstolpe, en anledning att tapetsera väggarna med Okej-planscher och att ha texterna till Nattens dockor, Tre tusen meter och Sexhets i ryggmärgen. För alla andra är det här troligen bara trams eller möjligen ett intressant tidsdokument.

Regissören Staffan Hildebrand gjorde tre av det svenska 80-talets ungdomsklassiker, denna, Ingen kan älska som vi och Stockholmsnatt men det är bara G som funkade på mig och SOM den funkade! Soundtracket på LP-skiva spelades repig och jag läste allt jag kom över om skådespelarna. När jag flyttade till Stockholm och började gå på 80-talsklubbar på Kolingsborg trillade poletten ner. Det var DÄR på DEN scenen som Nürnberg 47 gjorde entré och spelade Hundarna brinner! Hade jag vetat som tioåring att jag skulle vara en del av Stockholms uteliv nåt decennium senare hade jag antagligen svimmat.

Jag tycker Filmen G håller förvånansvärt bra fortfarande. Den visar en ungdomskultur som fortfarande finns, dock i andra kläder och med andra prylar men frågeställningarna blir knappast omoderna. Visst är min åsikt färgad av nostalgitrippen men den varken kan eller vill jag sudda ut. Det här är min barndoms första stora ungdomsfilmsupplevelse och en sådan sitter alltid kvar, lite som ett ärr som inte kliar. Lite som ett minne över vem man var .

När jag såg filmen 1983:

När jag såg filmen 2014:

Den här filmen är en del i temat Back to the 80´s. Nästa tisdag hoppas det rätt in i 1984.

 

Fredagsfemman # 40

5. Filmen G

Jag undrar om Olle Ljungströms och Magnus Ugglas medverkan i Så mycket bättre kommer att ge Filmen G en ny hajp? Jag undrar även om det i såna fall är bra eller dåligt för Niclas Wahlgren. Att Nürnberg 47 är värsta tuffa bandet vet jag i alla fall, samt att Hundarna Brinner är en låt som fortfarande håller. Konstigt nog.

 

4. Även ett missat biobesök är ett biobesök – eller?

Ett hastigt insatt föräldramöte gjorde att jag inte hann till visningen av den norska filmen 90 minutes på Filmfestivalen i onsdags men om Ulf Lundell säger att även en inställd spelning är en spelning så tänker jag att detsamma gäller med ett biobesök. Det känns i alla fall mindre surt om jag tänker så.

 

3. Pernilla August

Call girl har premiär idag. Säga vad man vill om Pernilla August men hon är en filmstjärna.

 

 

 

2. Jag twittrar, alltså finns jag.

Jag må vara sist ut i hela mellansverige men nu finns även jag på Twitter. Följ mig om du vill, strunta i det om du vill. Jag skriver om det som faller mig in (alltså inte enbart film). Precis som alla andra alltså.

 

 

1. Filmspanarträff heeela långa dagen imorgon!

Imorgon är det dags för oss filmspanare att träffas igen och det blir lite annorlunda den här gången. Stockholms filmfestival är igång för fullt och hela tre filmer kommer att ses av dom av oss som är med hela dagen. Vissa är bara med på en del och vissa kanske bara vill hänga på och dricka öl. Allt är okej, det är det som är så bra.