Mig äger ingen

5. Wilde + Sudeikis = bebis

Olivia Wilde och Jason Sudeikis är ett skönt par tycker jag, i alla fall om jag ser på dom subjektivt utifrån. Och nu ska dom bli föräldrar! Jag tror det kommer bli en cool liten unge, i alla fall om jag ser på även den subjektivt utifrån.

4. Luddiga filmpremiärer

Igår visades Mig äger ingen tre gånger på Stockholms filmfestival. Den är en av tävlingsfilmerna i Open Zone. Idag har den premiär på vanlig hederlig bio. Jag hänger inte riktigt med. What´s the catch? Som festivalmedlem kostade biljetterna 50 eller 75 kr, som icke medlem 110 eller 135 kr igår. På vanlig bio idag får man betala 105 kr OCH slippa köa för en vettig plats i salongen. Är det så ballt att se filmen ett dygn före ”alla andra” att det är värt att se den på festivalen? Är det så viktigt att få med filmen som ett tävlingsbidrag, varför inte skjuta upp den vanliga biopremiären några veckor? Det här är banne mig luddigare än Radioplay.

3. The Killing Säsong 2

Jag är besatt. Jag är besatt på samma sätt som av Bron. Jag kan inte sluta titta, jag struntar i att sova, bara ett avsnitt till, bara ett till, ett till, skit i klockan, ett till. Nu vet jag varför jag tagit en lång paus i TV-serie-tittandet. Det är svårt att kombinera ett vanligt liv med en lockande serie. Men det går. Det måste ju gå.

2. Nu är jag igång med bloggeriet på Stockholms Filmfestival

Stockholms Filmfestival, den 24:e i ordningen, började i onsdags och slutar den 17:e och däremellan visas det drösavis med film och händer en massa annat kul. På minuslistan hamnar det aggressiva köandet och det tänker jag tjata om tills jag storknar. Det är inte trevligt. Men film är trevligt och jag måste ju köa för att komma in i salongen. Så nu är armbågarna vässade, nu ska det ses på film i många långa härliga dagar till.

1. Filmspanarna goes Stockholms Filmfestival

Imorgon är det dags för november månads filmspanarträff och när Filmspanarna tar sig an huvudstadens filmfestival så gör vi det ordentligt. Vi ska se tre filmer, käka lunch, fylla på med kaffe och ha en trevlig dag tillsammans. Är det inte ett väldans trevligt ord det där – tillsammans?

Jag har läst Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen. Jag tyckte om den. Jag tyckte om språket och trots att den behandlar ett ämne som tyvärr är alltför vanligt i både bokform, film och verklighet så kändes den nånstans fräsch. Däremot är det inget häpnadsväckande över historien, ingenting som gör sig bättre på film än i skrivet format så jag blev aningens förvånad när jag först såg att boken skulle bli film.

Fast å andra sidan, varför blev jag det? Är det inte snarare en regel än ett undantag att det skrivs filmmanus på topplisteböcker? Som om en bok som säljer mycket per automatik är bra och som att en bok som är bra per automatik kommer bli en bra film. Så är det inte. Alls.

Mig äger ingen är ingen bra film. Trots det känner jag att det inte är nåt direkt tok nånstans, det är inte någons fel. Filmen är korrekt vad gäller det tidstypiska, Mikael Persbrandt som pappa Hasse, Ida Engvoll, Saga Samuelsson och Ping Mon Wallén som dottern Lisa i olika åldrar och Tanja Lorentzon som mamman Katja, allihop gör det bästa dom kan och Kjell-Åke Anderssons regi är det heller inget att klaga på. Filmen är helt enkelt inte intressant nog, inte för mig och – tror jag – inte för någon.

Det som slår mig mer och mer är hur lik Mikael Persbrandt är Allan Edwall, både utseendemässigt och när han pratar. Det är inget negativt . Allan Edwall är så in-i-bängen-mycket barndom för mig att jag blir varm i hjärtat av alla som på nåt sätt liknar honom. Och sista scenerna i filmen med Ida Engvoll som Lisa, jag trodde banne mig det var Helena Bergström som ung, att dom klippt in henne från Black Jack eller nåt. Otroligt likt och inte heller det negativt menat.

Mig äger ingen var avslutningsfilm på Malmö Filmdagar, jag såg den således tillsammans med mina filmspanarkollegor. Här är länkar till dom bloggar som lagt upp recension av filmen: Sofia, Henke och Jojje.

Etikett: Mig äger ingen

Fredagsfemman # 92