MONSTERS UNIVERSITY

Hej Mike.

Jag vet inte om du minns mig, det var många år sedan vi träffades men jag minns det som igår. Du var med i den där dokumentärfilmen, den som handlade om din arbetsplats, om sköningen Sulley (vad gör han nuförtiden förresten?) och den där lilla mörhåriga flickan. Hon jobbar i kassan på Kmart nu, visste du det? Bor i en husvagn med fyra barn och är tillsammans med en kille som ser ut som en ung Tom Petty.

Du var liksom On top of the world då, värsta kändisen, den coolaste gröna killen som promenerat utan skor på jordens yta sen Lou Ferrigno sminkade sig till hulk och vem var jag? Jag var en mamma på heltid med blöjbarn, långkok, bakbord och pysselhobby.

Tiden går så fort, det var tolv år sen nu som jag såg dig på resturangen med den där Celia-med-jobbiga-rösten och jag önskade SÅ att det hade varit jag, jag önskade det så mycket att jag fixade barnvakt för att gå och se musikalen som du satte upp Put that thing back where it come from or so help me och jag satt där längst fram som nåt pinsamt Allsång på Skansen-freak med handtextad skylt och hela tjottaballongen. Du var fullt koncentrerad på att vara sång-och-dansman men strax innan ridån föll tittade du på mig med ditt stora vackra öga och liksom log, fast du ler ju alltid så det var säkert inte åt mig, men det var gulligt.

Igår skulle jag få träffa dig igen, för första gången sedan 2001. Jag var lite nervös innan jag gick in i biosalongen, man vet ju aldrig, vissa minnen är liksom bättre att behålla som just….minnen. Nu skulle jag visserligen få träffa dig som en skolpojke-Mike och det kändes såklart spännande men jag hade inga större förväntningar på att du skulle blåsa mig av stolen. Men det gjorde du. Jösses Mike vilken härlig snubbe du är! Målmedveten, ordningsam, noggrann, känslosam, schysst, optimistisk och färgglad, alltså, du ÄR verkligen en drömkille för mig.

Så, Mike Wazowski. Ring mig. Vore kul att ses på tu man hand. Om inte annat kunde vi ju prova kepsar och shotta linsvätska.

[Ja jag såg Monsters University i 2D, ja, jag såg den vid lunchtid, ja jag såg den med svenskt tal, ja jag saknade Billy Crystal, ja det var en medelålder på strax under 8 år i salongen, nej det var inte tyst men barn som skrattar högt och ljudligt räknas inte som störande moment, inte när man ser en animerad film kl 12 på dagen där alla talar svenska.]

Fredagsfemman # 29

5. Dallas är tillbaka

När Dallas först började gå på TV var jag för liten för att få se det. Mamma hade läst i tidningen att alla var elaka mot varandra och det var anledning nog att skicka mig och min bror i säng lagom efter introlåten. Det gjorde inte serien mindre intressant i mina ögon och den lilla rebellen i mig smidde planer. Detta hände i samma veva som den första pizzerian slog upp portarna i byhålan där jag växte upp och jag lyckades få in den där runda italienska brödbiten som en del av familjens helgmys. Om mamma hämtade pizzan lite senare, om vi var tvungna att äta i vardagsrummet för att mamma och pappa inte skulle missa Nygammalt (eller var det nu var på TV) och jag åt lite saktare skulle jag inte motas i säng med en halväten pizza på tallriken – för ett barn ska ICKE gå och lägga sig hungrig. Hur skulle det se ut? Nu kan jag välja själv. Jag kan se Dallas eller låta bli. I måndags kunde jag bara inte stänga av. Framöver kommer jag med lätthet kunna låta bli.

 

4. Mike Wazowski

Min kärlek- ahaaa- ska brinna – ahaa – så klar som en stjärna i natten. Min kärlek – ahaaa – ska finna – ahaaa –  sin väg i de djupaaaste va-a-aaatten. Det är ett knappt år kvar tills jag får se honom igen, min andra gröna kärlek (efter Hulken). Mike Wazowski är den enögde killen som gör Monster´s Inc till den kalasfilm det är och 2013 kommer uppföljaren: Monsters University. Jag längtar. Redan.

 

3. SVT2

Det finns en TV-kanal som får mig att känna vardagslycka. Askans vänner. Den irländska kortfilmen Flocken från 2009 om nån som tror sig vara en ko. Miffo-TV. Rädda pandan. Plantera mera. Idrottsdokumentären Jag är inte handikappad, jag är hjulbent. Verklighetens Mad Men. Dansk bokcirkel. Det italienska fotbollsdramat Spela för friheten. Dokumentärserien Enastående kvinnor om kvinnliga ikoner under 1900-talet. Män som simmar. Programmen som bjuds på SVT2 är som små smultron att träs på ett gräsgrönt strå. Program som dessa skulle inte kunna visas på någon annan kanal någon annanstans. SVT2 i dess nuvarande form är som essensen av både Sverige och världen. Nej det är inte flådigt, nej det är inte ytligt, det är ofta inte ens speciellt snyggt men vad tusan gör det? En kväll med denna kanal som sällskap blir sig aldrig riktigt lik. Det är lika konstigt som det är mysigt och det är ett perfekt sällskap på höstkvällarna. Heja SVT2 säger jag, jag som annars nästan aldrig tittar på vanlig TV.

 

 

2. Ellen Page

Ellen Page är en riktig favorit för mig och nu har hon jobbat ihop med en av mina regissörsfavvon. Idag är hon bioaktuell i filmen Förälskad i Rom. Woody Allen står bakom kameran och jag står framför bioduken och klappar händerna. Tro mig, Page kommer bli humongous!

 

 

1. Fiffis filmtajm till Malmö Filmdagar

Det här måste ju bara bli nummer ett den här veckan. Filmbloggarna börjar äntligen tas på allvar i filmbranschen och jag är inbjuden att prata om detta på ett seminarium på Malmö Filmdagar tillsammans med tre andra som har tokkoll på sociala medier inom sina områden. På måndag bär det av mot sydligare breddgrader. Det ska bli spännande det här!