SHAZAM!

Filmen Shazam! har en STOR tillgång, en tillgång som oftast inte kan köpas för pengar. Den har det där ”nåt” som uppstår när man har hittat rätt skådespelare till rätt roller och detta ”nåt” är HJÄRTA. Många filmer handlar om varma, mänskliga ämnen men når ändå ut fel då skådespelarna må vara kända och stora men utstrålar dom samtidigt kyla hjälper inte efternamn i neonbokstäver ett jota.

I Shazam! får man se många helt nya ansikten, inte ens huvudrollsinnehavaren Zachary Levi är särskilt känd för mig. Asher Angel som Billy Batson är en kille vi kommer få se väldans mycket framöver tror jag,  precis som hans fosterbror Freddy Freeman, spelad av Jack Dylan Grazer. Att dessa tre killar är fem plus i sina roller gör ALLT för filmen. Alla andra biroller är också kanonbra men att filmen flyger beror på dessa tre.

Att regissören David F. Sandberg började sin karriär med en kortfilm på youtube som snart har tolv miljoner visningar och nu får regissera en DC-blockbuster säger också ALLT om hur livet kan bli om man tror på sin grej, är begåvad OCH har lite tur. Lite som Billy Batson i den här filmen. Han hade absolut ingenting men fick en familj. Fint ju. Och kan man köra en spaning om att fosterfamiljer är Hollywoods nya svarta så är Shazam! en betydligt bättre reklamfilm för den typen av åtaganden än Instant family någonsin var.

Jag hade trevliga, mysiga, underhållande roliga två timmar i biosalongen och filmen landar på en mycket stark trea hos mig. En filmisk bagatell, javisst, men charm och hjärta ska inte underskattas.