Svensk söndag: GULA DIVISIONEN

.

.

.

En svensk Top Gun? Så kändes det när jag sprang på den här filmen. Jag blev nästan lite upprymd, det här kunde bli riktigt fränt.

Det blev det inte.

När Hasse Ekman är i bild vaknar jag till. När Sven Lindberg är i bild vaknar jag till igen. Resten av filmen är som en reklamfilm för flygvapnet och det är faktiskt riktigt riktigt trist. Filmen är så pass tråkigt att jag somnar ifrån den fyra gånger innan jag lyckas se hela i ett svep.

Bortkastad tid skulle kanske många säga. Själv tänker jag inte så och det är nog tur det. Jag tycker inte ens det är bortkastat att jag KÖPTE filmen enkom för detta tema men är det mot förmodan någon som är sugen på att se filmen så skickar jag gärna den vidare. Mejla mig så löser vi det.

Veckans klassiker: HETS

Den som trodde att Caligula bara var en romersk kejsare har helt fel. Caligula var även lärare i latin på ett läroverk nångång på 40-talet.

Jan-Erik Widgren (Alf Kjellin) vill inget annat än gå ut gymnasiet med okej betyg men han har svårt för latin. Att han har en sadistisk jävel till lärare gör inte saken bättre, inte heller att dom dejtar/umgås med/köper sex av samma kvinna, den ”lättfotade” Bertha (Mai Zetterling). Caligula får för sig att Jan-Erik fuskar på ett prov och därifrån finns det bara en väg och den är utför.

I november såg jag en fransk skolklassiker av François Truffaut som heter De 400 slagen. Det diskuterades lite i kommentarsfältet om likheterna mellan den filmen och Hets och jag måste säga att det finns en hel del beröringspunkter, om inte annat så är dom båda intressanta svartvita tidsskildringar av skolmiljöer.

Helt otippat valde jag Hets som fredagsfilm härom veckan och hade det varit sommar hade jag nog trott att jag fått en släng av aggressiv solsting. En fredagkväll med Stig Järrel, vad tänkte jag med? Kanske tänkte jag inte alls, kanske visste mitt undermedvetna nåt som mina fortfarande aktiva fredagshjärnceller inte förstod för Hets visade sig vara en tämligen lättsedd och BRA film. Jag tyckte inte alls att det kändes som att den har 69 år på nacken.

Ingmar Bergman skrev manus, Alf Sjöberg regisserade och jag nickade och tänkte ”fusk, vadå fusk?”