FILMSPANARTEMA: TÅG

Årets första filmspanartema känns på pappret enkelt, kanske för enkelt till och med? Det kryllar ju av filmer som utspelar sig på tåg och som har tåg-ord i titeln, många som är bra till och med. Det är väl bara att blunda och peka liksom eller göra en favvolista?

Näääää, nämennääää, jag vill inte blunda och peka och jag har redan skrivit om min favorit-tåg-film och jag vill ge mig själv en nöt att knäcka. Nu har jag gjort det. Knäckt nöten alltså.

Först tänkte jag köpa mig en tågbiljett till Ljungby (eller nån annan skön håla) bara för att titta på Human Centipede på datorn utan hörlurar men den idén övergav mig när jag kom på hur jag skulle närma mig temat. Det blev två idéer i en kan man säga. Det blev en….lista.

.

När jag hörde att två av Filmspanarna sett Movie 43 på väg ner till Malmö Filmdagar var min första reaktion ”fan vad modiga ni är!”. Sitter man inte längst bak i tåget med ryggen mot väggen så finns det hundraprocentig risk att någon medpassagerare ser vad som rör sig på skärmen och att ofrivilligt tvingas beskåda en pung på halsen eller en extremt bröstförstorad Halle Berry. Egentligen kan vilken av filmens sketchliknande scener som helst få vanligt fölk att sätta delar av räkmackelunchen i halsen.

.

.

.

Jag vet en tjej som såg Iriversible på ett X2000-tåg på väg genom Sverige. Hon satt i den tysta avdelningen, på fönsterplats. Alla som har sett den här filmen vet att våldtäktsscenen är nåt utav det vidrigaste som går att se men det är också en scen som är väsentlig för resten av filmen, alltså inget ”gottande” på något vis. När scenen närmar sig sitt slut känner hon en knack på axeln. Bakom henne sitter en man och gör tummen upp. Hon tar av sig lurarna och tittar på honom. ”Jävla skön film det där. Alla män drömmer om att göra sådär med Monica Belucci.”

.

.

.

Efter att ha gjort en liten enkät bland mina närmaste visar det sig att bland det jävligaste en vuxen människa kan titta på bland folk är American Pie. Alla filmerna är lika illa, det finns inget försonande i att beskåda dessa filmer och speciellt inte på tåg. Vuxna människor som åker tåg, tittar på någon av dessa filmer, kanske fnissar lite och vägrar skämmas har tappat all respekt i ungdomars ögon. Bara så ni vet. Jag vet nämligen en handfull personer som otaliga gånger slängt på en av dessa filmer i brist på annat när det vankas tågresa. Sluta med det. Ett tips bara från dagens hippa ungdomar.

.

.

.

På väg hem från en julfest med jobbet i Göteborg märker jag att min kollega drar igång en film på datorn. Kollegan sitter bredvid mig och dataskärmen är stor. Det finns ingenting med Brüno som gör sig för tågtittande bland folk, hörlurar hjälper inte ett dugg. Jag tänker på scenen med träningscykeln. Bland annat.

.

.

.

Bara att erkänna att man tittar på asiatisk tortyrporr kan göra att folk i ens närhet höjer på ena ögonbrynet, snörper ihop munnen och säger ”jahajasådetgör´u”. Det här är liksom inte filmer ”för alla”. Inga blockbusters direkt. Så att sitta i en tågkupé och ”avnjuta” en film som Grotesque, visserligen med hörlurar men med hörlurar som efter ett tag slinker ur uttaget och dom andra tre resenärerna börjar titta mycket snett på hen framför datorn som inte märker nåt eftersom hen somnat gott till tonerna av en massakrerad pung.

.

Idag skriver hela filmspanargänget om temat tåg. Klicka in på bloggarna för att se deras personliga infallsvinklar på detta färdmedel. Rörliga bilder och tryckta ord, Fripps filmrevyer, JojjenitoMovies-Noir, Filmitch, The Velvet Café, Fredrik on film, Moving Landscapes, Except Fear, Filmparadiset och Har du inte sett den (pod)

SKENBART

En svartvit film om tåg, kan det va nåt att ha?

Filmen utspelar sig 1945 på ett tåg på väg från Stockholm till Berlin. Med på tåget är Sveriges absoluta skådespelarelit som har att jobba med ett fullständigt lysande manus skrivet av Peter Dalle.

Det är så genialt alltihop, så fullständigt briljant. Små historier vävs ihop i en stor genomtänkt berättelse, det är kärlek, det är mordiska planer, det är en utåtagerande psykotisk homosexuell Gösta Ekman. Jag blir alldeles lycklig och jag vet inte huuur många gånger jag sett filmen. Många är det och fler ska det bli.