TRANSCENDENCE

Det spelar ingen ingen roll om det du säger är jättesmart om jag somnar av leda medans du pratar.

Motsatsen är precis lika illa. Det spelar ingen roll om du är den vackraste människan på jorden om det bara kommer ut floskler och dumheter när du öppnar munnen. Människor som vinner i längden är dom som har någon form av harmoni mellan insida och utsida, där känslan stämmer, där människan känns äkta – och det handlar inte om snygghet eller ”rätt” åsikter nu, det handlar om helheten, att visa den man utger sig för att vara.

Jag tycker det funkar på samma sätt med film. En stenhård actionfilm kan inte säljas in med mysiga romcomaffischer för skulle detta ske skulle folk bli besvikna, helheten finns inte. Samma problem fanns med Tree of life. Brad Pitt på affischerna, affischer som såg ut som ett ”vanligt familjedrama”. Folk betalar biljetten, tittar på halva filmen, buar och går. Den har helt enkelt sålts in på fel sätt.

Detsamma gäller med den här filmen. Transcendence säljs in som en snygg sci-fi och manuset känns finurligt men detta manus görs inte rättvisa alls i filmen. Filmen är långsam som en likvaka. I sina bästa stunder kan jag känna kopplingar till en mörkare version av Her men dom stunderna är varken många eller långa. Johnny Depp har dessutom passerat bäst före datum vad gäller min intresseklubb för rätt länge sedan.

Det jag gillar med filmen stavas Rebecca Hall.