HER

14 februari, 2014

Vi lever i en tid när den yttersta formen av lyx är att sitta ner mitt emot en annan människa, ha tid att umgås och föra ett samtal utan att en mobiltelefon eller två pockar på ständig uppmärksamhet. Lika enkelt som det låter när jag skriver det lika svårt är det att få vara med om i verkligheten.

Vi lever i en tid när det ältas om livspussel som inte går ihop, om fullproppade kalendrar, om att vi som bor i storstan måste boka in en middag med en kompis ett halvår i förväg för att vara säkert på att båda kan. Vi lever också i en tid när det samtidigt läggs ner ofantliga mängder tid på skärmrelaterade hobbys – mejlade, chattande, bloggande, internetdejtande, TV-och-dataspelande, twittrande och facebookande – tid som borde kunna gå att förvandla till relationstid-IRL om man vill.

Om man vill. Det är just det, vi kan ju välja. Vi kan välja att låta mobilen ligga ljudlös i fickan eller lägga den pipande och surrande på bordet bredvid besticken när vi träffar en vän. Vi kan för det mesta välja att skriva kram i ett mejl till en kompis eller ses och kramas i verkligheten. Vi kan välja mellan att våga satsa på en riktig relation och kanske få uppleva kärlek eller ha ett förhållande på låtsas i datorn med någon man aldrig träffat öga mot öga men också – kanske – slippa den värsta hjärtesorgen.

I en framtid kanske inte alltför väsenskild från vår går Theodore Twombly (Joaquin Phoenix) till jobbet som en alldeles vanlig man med bruna navelhöga byxor och mustasch. Lite stukad, lite ledsen, lite levandes i limbo efter en lång relation som gått i stöpet känner Theodore att det är lite lurigt att träffa nån ny. Han vet inte riktigt om han vill, om han är redo. Men när han köper ett nytt operativsystem till datorn händer det något. Kvinnan som pratar med honom från datorn kallar sig Samantha och ja, tänka sig, hon förstår honom! Trevlig sexig röst har hon också – och hon är snäll. Hon frågar hur han mår. Hon är klok, as-intelligent faktiskt och hon finns alltid till hands när han behöver henne. När han sover eller jobbar kan han stänga av öronsnäckan, ingen som tjatar, gnatar eller kräver nåt.

Det Theodore kanske inte räknat med är att Samantha, trots att hon inte har en kropp, har känslor. Deras relation blir liksom “på riktigt” åt båda håll och Theodore har inga problem med att säga orden “min flickvän är ett operativsystem”. Det är liksom inget konstigt i hans värld och faktiskt inte i min heller när jag ser på filmen. Den på pappret helvrickade historien känns faktiskt inte alls så knepig. Snarare känns hela kärlekshistorien som en våt dröm för en väldigt massa människor som av en eller annan anledning valt bort verkliga hudnära relationer.

Spike Jonze har gjort en lågmäld vacker romantisk film som det är så väldigt lätt att tycka om. Det är även väldigt väldigt lätt att tycka om Joaquin Phoenix och hans Theodore. Scarlett Johanssons röst är perfekt som Samantha och både Amy Adams, Olivia Wilde och Rooney Mara gör fina inhopp i sina tämligen små roller. Men att filmen är så utomordentligt perfekt kan Jonze tacka svenske filmfotografen Hoyte Van Hoytema för. Vilket geni han är bakom kameran!

Så oavsett om du stänger av mobilen när du går på dejt eller ger den full uppmärksamhet fast du har en ny bekantskap bredvid dig, oavsett om du umgås med vänner genom att följa deras statusuppdateringar på Facebook eller om ni ses över en fika på stan, oavsett om du vågar bli kär eller hellre är själv, oavsett vilket så har du ett val och det är bara du själv som vet hur du ska välja. Theodore Twombly valde också och jag tycker han valde bra till slut.

Flmr, Fripps filmrevyer och Movies-Noir har också skrivit om Her och vill du höra Har du inte sett den-grabbarna featuring Fripps filmrevyer-Henke prata om filmen kan du klicka här. Tommy filmar Niklas och Emilios Her-pod hittar du här.

{ 6 comments… read them below or add one }

Movies - Noir februari 14, 2014 kl. 15:31

Jag gillade också denna som du vet. Den lyckas väldigt bra med de små detaljerna och det kändes som den kom med något lite annorlunda. Helt klart en av 2013 års bästa filmer.

Svara

Fiffi februari 14, 2014 kl. 23:38

Movies-Noir:
Ska bli intressant att se hur högt upp på 2013-listan den hamnar för dig. Var den är på min lista vet jag ju redan 😉

Svara

Henke februari 16, 2014 kl. 17:09

Helt klart en av 2013 års bästa filmer. Du gör den mest akuta kopplingen till dagens tendenser i samhället och det är därför den är så briljant som en sci-fi. Men anledningen till att den är så briljant som film också, det kunde ju blivit en intressant men dålig sci-fi, är alla känslorna, igenkänningen och värmen den förmedlar. Her är himla bra.

Svara

Fiffi februari 16, 2014 kl. 17:53

Henke:
Den är verkligen himla bra. HIMLA bra. Jag längtar tills jag kan se om den. Tror det finns massvis med små finurliga grejer som man missar vid första titten. 🙂

Svara

Snowangel februari 17, 2014 kl. 11:35

Ja…Vad jag tycker om Phoenix är ju ingen hemlighet…*plats för flickaktig suck* och som Theodore Twombly är han helt fantastisk. Svårt att förstå hur en film kan bli nominerad men inte skådespelaren som är i bild 98% av speltiden. Jag tyckte om HER. Men det, gjorde verkligen inte alla i publiken. Det muttrades o småpratades över när “den egentligen skulle va slut” o att den var seg o löjlig…”Tankeväckande” är ju det ord som använts mest om denna film och visst är den det. Jag uppskattade i alla fall humorn o de många detaljerna.

Svara

Fiffi februari 17, 2014 kl. 12:20

Snowangel:
Jag tror inte alla var helt nöjda på pressvisningen heller. Det suckades en del då med.

Undras vad publiken trodde att det är för slags film dom skulle få se. Seg och löjlig tycker jag verkligen inte att den är. Och Joaquin är ju toppen!

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: