PUBLIC ENEMY NO.1 PART 1 & 2

29 juli, 2014

Jacques Mesrine var en högkriminell man av en sort som lyckas bli kändis. En fransk version av Clark Olofsson kanske man kan säga. Mesrine var charmig, snabb i tanke och tal, snygg och målinriktad men samtidigt en bankrånare, en kvinnomisshandlare och en mördare.

Han dog blott 42 år gammal 1979, föga förvånande måste jag säga. Han hann med en del på sina 42 år – varav inte mycket var av godo – och liv som hans slutar sällan i en gungstol på ålderdomshemmet med virkad filt över knäna och barnbarn med tindrande ögon som ber morfar berätta fler hisnande historier. Nu får dom titta på film istället, nu får dom se Vincent Cassel ikläda sig rollen som morfar/farfar Jacques Mesrine och jag vet inte om dom kommer känna sig klokare, kanske mer förundrade över sitt genetiska arv.

Mesrine var med rätta känd som “Mannen med tusen ansikten”. För att ta reda på hur långt poliserna kommit i spaningarna efter honom kunde kan klä ut sig till kriminalare, knata rätt in på polisstationen och fråga ut någon ansvarig på plats. Ingen ifrågasatte honom, ingen kände igen honom.

Båda filmerna är otroligt bra när det gäller att visa komplexiteten hos en människa som Mesrine. Den där schyssta kompisen som kan vända på en microsekund och bli en jävul. Den kärleksfulla mannen som när han får lite motstånd helt samvetslöst slår sin fru. Den energi och tankekraft han lägger på att lyckas rymma från vartenda fängelse han hamnar på skulle kunna göra stordåd om den riktades rätt. Men en psykopat är en psykopat är en psykopat. Ingenting kan rubba människor som han.

Efter att filmiskt ha umgåtts med denna man i nästan fyra timmar skulle man kunna tro att jag fått nog. Det har jag inte. Jag skulle gärna ha sett mer. Filmerna flyter på i ett i det närmaste intvålat smidigt tempo, dom tappar aldrig fart eller tillåter mig sacka av i intresse. Vincent Cassel spelar dessutom ut sin absoluta skådespelarbegåvning så det bara spruttar om det. Jag har aldrig sett honom bättre än här och då är han ändå en skådis som aldrig är dålig.

Part 1 (109 min):

Part 2 (128 min):

{ 9 comments… read them below or add one }

filmitch juli 29, 2014 kl. 10:24

Inga skuggor ska falla på Cassell som är mkt bra men jag kände att filmen trots sina fyra timmar blev lite fragmentarisk ibland. Sevärd dock

http://filmitch.wordpress.com/2012/02/24/public-enemy-no-1-2008-frankrike/

Svara

Fiffi juli 29, 2014 kl. 20:29

filmitch:
Det kan inte ha varit det lättaste att hålla ihop tempot och storyn i fyra timmar, jag kan blunda för lite skavanker, jag hittade dock inte många alls 😉
Ska hoppa in och läsa vad du skrev.

Svara

Steffo juli 29, 2014 kl. 12:22

Håller med om betygen! De här rackarna såg jag på tv tidigt i våras (?).
Blev liksom bara sitttandes och sögs in i storyn.
Fransoserna kan också när de vill! 🙂

Svara

Fiffi juli 29, 2014 kl. 20:30

Steffo:
Dom gick på SVT vad jag minns! Ja, annars hade du ju inte sett det förresten, haha. Dum kommentar av mig 😉

Svara

Steffo juli 30, 2014 kl. 08:16

Precis!
SVT. It´s only SVT. 😉

Svara

Movies - Noir juli 29, 2014 kl. 17:14

Två bra filmer där jag gillade den första delen lite mer. Men Vincent Cassell är strålande rakt igenom. Visste inget om Mesrine innan så man fick sig en liten historielektion plus att man inte visste vad som skulle hända.

Så här skrev jag om filmerna.

Svara

Movies - Noir juli 29, 2014 kl. 17:14

Och varför skriver jag Cassell när jag så klart heter Cassel 😉

Svara

Movies - Noir juli 29, 2014 kl. 17:15

Måste vara värmen! Han heter Cassel, inte jag…

Svara

Fiffi juli 29, 2014 kl. 20:31

Movies-Noir:
Hihi, härligt att du kan snurra till det även du ibland. Solhatt på – eller lägg till Cassel som förnamn vetja. Fint namn ju 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: