SKÖNHETEN OCH ODJURET

20 december, 2009

Det finns bara två filmer som jag sett tre gånger på bio. Den första är Forrest Gump och den andra är Skönheten och odjuret.

När denna kom 1991 var det inte riktigt kosher för en vuxen människa att gå på barnfilm utan barn. Det syntes i ögonvrån på småbarnföräldrar att man var lite eljest där man satt mitt i horden av halvfigurer som inte fattar vare sig handling eller att man ska va tyst. Dock skrämde det inte mig.

Jag hade klippkort till mitten på rad 4 och där satt jag som förtrollad i Disneys magiska värld. För Disneys värld VAR magisk då. Dom var rätt ensamma om välgjord animerad film, dom gjorde EN storfilm om året och haussen runt den var både välregisserad, påkostad och välförtjänt. Skönheten och odjuret var den första tecknade film som blev oscarsnominerad för Bästa film och jag förstår det – både att det var den första och att den sågs som en “riktig” film.

Den vackra flickan Belle bor med sin uppfinnar-Jocke till pappa i en liten fransk by. Hon gillar böcker mer än killar och uppfattas (precis som jag just då i biosalongen) som en anings udda. Den konformade atleten Gaston uppvaktar henne bryskt och till ingen direkt nytta.

Samtidigt ber en ful fattig kvinna om skydd för natten i ett närbeläget slott och det enda hon har att erbjuda som betalning är en enkel ros. Prinsen tycker hon är frånstötande och säger nej. Kvinnan försöker få honom att förstå att skönhet inte sitter på utsidan utan på insidan, men Prinsen svarar med hån och vägrar hjälpa henne. Då berättar kvinnan att hon kan trolla och eftersom Prinsen beter sig så fult och dumt förvandlar hon honom till ett Odjur, för att hans vämjeliga insida ska avspegla sig på utsidan. Hon ger honom rosen och säger att förtrollningen endast kan brytas om han hittar någon som älskar honom precis som han är och ser ut just nu, innan det sista kronbladet har fallit till marken.

Skönheten och odjuret är en såndär film som försätter tittaren i en blandning av trans och barndomsmys. Visst, det är en musikal med allt vad det innebär, men musiken är jättefin och för handlingen framåt. Det blir varmt i magen och blött i ögat. Både det vänstra och högra.

 

{ 3 comments… read them below or add one }

Sofia maj 10, 2010 kl. 18:21

Ohhh, en riktig nostalgitripp. Den måste jag se om snart igen. Balscenen var ju helt magisk… Visst var det första Disney som var lite, lite dataanimerad — just i balscenen alltså?

Svara

f i f f i maj 10, 2010 kl. 19:27

Sofia:
Precis, så var det. Dom där åkningarna med kristallkronan i taket, åååååå, det var ju magiskt. Hela filmen var magisk förresten!

Svara

anc888 september 16, 2012 kl. 03:51

Håller absolut med dig underbar film. enlikt mig är teknat en gener inom film lika mycket som vilken annan gener som helst. Som inte ska dömas ut bara därför. Sedan var Disney inte helt ensam om tecknat med kvalite på 1990-talet man får inte glömma Studio Ghibli. Men fin fin recension 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: