THE INVASION

Att hänga med Nicole Kidman nån timme eller två en vanlig vardagskväll kan ibland kännas som ett riktigt skavsårsplåster för en sargad själ. Jag hade Dogville som Plan A men tänkte om och jag tror min omtanke gav frukt. The Invasion visade sig nämligen vara nåt så härligt som en mitt-i-prick-film. Just precis denna dag, denna tid och vid denna sinnesstämning var filmen i det närmaste perfekt.

The Invasion är nåt så härligt som en bitvis extremt nervkittlande sciencefictionfilm som ibland gjorde att mina tankar for mellan A.I, 28 dagar senare, Contagion, Dawn of the dead och svenska uttryckslösa hubbotar. Det kunde vara sämre, mycket sämre.

Carol Bennell (Nicole Kidman) är en psykiater med egen praktik. En dag får hon en kvinna som söker hjälp för att hennes man känns inte som hennes man. Dom har varit gifta ack så länge men hon känner inte igen honom. Detta är något som många washingtonbor kan skriva under på då många invånare i fått sin hela sitt uttrycksmönster utplånat även om dom rent fysiskt ser ut som sig själva.

Carol har sonen Oliver med ex-mannen Tucker (Jeremy Northam) och när Tucker börjar bete sig allmänt underligt lägger Carol ihop ett och ett men utan att hitta fram till summan två. Det är nåt lurt här. Nåt är väldigt väldigt….konstigt. Och konstigt är det och spännande som tusan med.  Jag kan inte släppa blicken från TV:n, inte ens om jag skulle vilja.

Varje gång det här händer känns det som att jag fått en riktigt fin present. Jag blir lite nipprig i kroppen och känner filmisk lycka på det där viset jag (alltför) sällan gör. Kanske är The Invasion inte alls den hit som jag upplever den som, kanske hajpar jag den alldles för mycket eller…kanske inte.

Jag väljer att citera Marie Serneholt i det här läget som i sången Salt And Pepper lyckas förmedla precis vad jag känner just nu. ”Boom-boom-boom my heart goes boom-boom-boom-boom-boom my heart goes boom-boom-boom and I can´t hide

12 svar på ”THE INVASION”

  1. Inte sett den, men vet att den inte fått så bra kritik. Det är väl också en nyinspelning på klassikern från 1956 och remaken från 1978 (båda bra filmer som jag minns det). Kanske tar en titt även på denna någon gång när man är upplagd. Men först vill jag nog se om de gamla…

    1. Movies-Noir:
      Om filmen från 1956 klassas som bra och filmen från 1978 är detsamma, varför skulle inte 2007-års version kunna vara bra?
      Jag tycker nog du skulle ge den en chans även om jag vet att varken Nicole Kidman eller Daniel Craig står lika högt i kurs hos dig som hos mig 😉

      1. Eftersom det var andra tider. Filmerna kändes mer äkta på den tiden och den här historien funkade då. Osäker om den funkar lika bra idag. Men som sagt, eftersom jag gillar storyn så kan jag tänka mig att ge denna en chans 🙂

  2. Kul att den gick hem! Själv var jag betydligt mer tveksam trots Nicole. Men den var nog i det läget ett avgjort bättre alternativ än Dogville.

    1. Sofia: Trots eller pga Nicole? 😉 Jag måste erkänna att jag har lite svårt för henne, även om hon är duktig. Det blir liksom lite för mycket fokus på henne känner jag… Dock har jag alltså inte sett denna film (än så länge).

  3. En fyra? Stämmer det? Måste vara fel! Unket, livlöst, förutsägbart dravel med så mycket klichéer att man nästan svimmar. Du måste verkligen haft en bra dag då du såg den! 🙂 Klart sämsta versionen av klassiska ”Invasion of the Body Snatchers”!!

    1. Tommy:
      Japp, en fyra, det stämmer, du läser helt korrekt, det är inte fel alls. 🙂 Jag vet inte om jag hade en speciellt bra dag innan jag såg filmen men två timmar av bra filmunderhållning gjorde resten av dagen toppen i alla fall.

  4. Den duger – kan bero på att jag gillade 50 och 70 tals filmerna så bra vilket gör att denna bleknar lite. Man jämför trots allt. Den tredje remaken som utspelar sig på en millitärbas var dock ingen höjdare 🙁

Lämna ett svar till Movies - Noir Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.