W.E.

15 mars, 2012

Om jag fick bestämma skulle du lyssna på soundtracket till den här filmen istället för att läsa om den. Därför tänker jag inte skriva en rad om filmen, jag tänker bara länka till filmmusiken – igen.

Lyssna. Du kommer hamna i rätt stämning, du kommer förstå filmen. Direkt.

Vadå?

Ja, jag vet, det här är en filmblogg och jag är inte Andres Lokko, jag ska inte skriva om musik. Ja, jag vet att det är Madonna som regisserat filmen men det är inte det minsta negativt i mina ögon, inte nu, inte när jag sett filmen. Det var det innan, jag erkänner det, men det gick över. Madonna överbevisade mig.

Ja, jag vet att det inte är ett enda känt och stort namn i rollistan men gör det nåt? Spelar det någon roll när skådespelarna gör ett sånt utomordentligt jobb? Wally Winthrop,  Abbie Cornish, fina Abbie som jag aldrig förut sett men som jag ser fram emot att följa framöver. Wallis Simpson, Andrea Riseborough är också en intressant och ny bekantskap som jag ska syna närmare i sömmarna. James D’Arcy spelar Edward III, Englands kung som förälskade sig i den amerikanska gifta kvinnan Wallis och som sedemera abdikerade och lät sin bror, den stammande kungen (minns du The King´s Speech?) ta över tronen.

Om den här filmen ska subgenreklassas så är det ett överklassdrama men det är ett köttigt överklassdrama. Att se närbild på en liten pimpinett aristokrat i tusentals-dollars-dräkt och hennes snoriga näsa gör mig glad. Hennes näsa ser inte ett dugg annorlunda ut än din eller min när snoret rinner och den är röd av för mycket snorpapper. En nybadad överklassdam som får stryk av sin gris till man ser inte snyggare ut blodig på badrumsgolvet än någon annan kvinna på jorden. Madonna har fått till många såna ”fleshy moments” och jag gillar det. Mycket.

Abel Korzeniowki heter kompositören till det fina soundtracket till den fina filmen som jag tycker så väldigt mycket om. Filmen jag inte skulle skriva om.

Jag ljög.

Men bara lite.

{ 7 comments… read them below or add one }

Sofia mars 15, 2012 kl. 22:30

Visst var musiken fin, påminde lite ibland om Nymans musik till The Piano tyckte jag. Men jag var helt övertygad om att du hade sett Sucker Punch där ju Abbie är med… Ska definitivt försöka se till att klämma in den här på AttSe-listan.

Svara

Fiffi mars 15, 2012 kl. 22:47

Sofia:
Jag har inte sett Sucker punch… Det är en av dom få filmer som genom filmbloggares gemensamma sågningsactioner har fått mig att känna NOLL intresse för 😉

Svara

Jojjenito mars 20, 2012 kl. 22:28

Nu är jag sagolikt petig men jag tror du har glömt en punkt i filmtiteln. Den heter ju W.E. med en punkt efter E också. Jag kan inte hjälpa det men jag stör mig sånt. 😉

Den här hoppar jag över på bio men jag kommer nog se den eftersom jag verkligen gillade The King’s Speech och W.E. är ju en annan vinkling på samma story.

Svara

Fiffi mars 20, 2012 kl. 23:31

Jojjenito:
Frågan är om du är sagolikt petig eller bara punktlig (häpp!) 😉

Saken är tillfixad i vilket fall, i alla fall i själva bloggtiteln.

Svara

Julyssa april 3, 2012 kl. 13:12

Jag tycker att det är lite roligt och sorgligt att folk har tackat mig för att jag skrev en ”snäll” recension till denna film.
Den var inte den bästa filmen jag har sett men den vara bra nog. Men musiken! JAAAAA!! Fan, nog behöver jag skriva om den!

Svara

Julyssa april 3, 2012 kl. 13:14

Glömde nämna! För i helvete Andrea Riseborough! Så vacker, så käck, så bra i denna roll. Jag vill ha mer.
Glöm nu inte att se Bright Star med Cornish. Om du gillade henne i denna film så kommer du att älska henne i Star.

Svara

Fiffi april 3, 2012 kl. 21:24

Julyssa:
Den ligger på min Lovefilm-lista och har gjort så sen du tipsade mig om den på bion. Jag har bara inte fått den än.:(

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: