WONDER

24 februari, 2018

Auggie Pullman (Jacob Tremblay) ser inte ut som andra pojkar i hans ålder. Han har aldrig sett ut som någon annan pojke vilket ålder han än varit i. Nu är han 10 och hade han bott i Sverige hade han varit på g att börja mellanstadiet. Nu ska han göra detsamma fast i USA och det är banne mig inte lätt eftersom han fram tills nu varit hemskolad av mamma Isabel (Julia Roberts).

Mamma Isabel är ganska lik tjuren Ferdinands mamma på julafton. Hon är lugn, förstående, klok, inkännande OCH SÅ JÄVLA OMÄNSKLIG SÅ JAG BAXNAR! Höjer aldrig rösten, finns där JÄMT för den krävande sonen, ler, fixar, trixar och samtidigt verkar hon vara en varm och kärleksfull fru till maken Nate (Owen Wilson).

Pappa Nate är en cool katt. Han lattjar med Auggie, får honom att skratta, vänder på tråkigheter, ser det positiva i allt, är alltid glad, lugn, höjer aldrig rösten, kramar frun, är förstående, mysig, ansvarsfullt pappig OCH SÅ JÄVLA OMÄNSKLIG ATT JAG BAXNAR!

Auggie har blivit behandlad som en udda pojke det är “synd om”. Han ska ha en bomullsfilt runt om sig i alla lägen för alla är alltid dumma mot honom, tittar, stirrar, glor och säger okvädesord. Föräldrarna har daddat honom nåt så inihelvete och har i och med detta skapat en pojke som inte bara är intelligent, gullig, uppfinningsrik och charmig, han är även bortskämd som satan. Alltså som satan!

Vet du vad jag inte skrivit om än? Att Auggie inte är ett ensambarn. Det är lätt att tro det. Föräldrarna verkar bete sig som det, Auggie också. Men närå, Auggie har en storasyster som heter Via (Izabela Vidovic) och är det någonting Via är medveten om så är det att hon har en lillebror. En lillebror som är annorlunda. Via är gullig, hon är en helt vanlig tonåring som blir kär, vill testa att spela teater, skriver prov och behöver prata med sina föräldrar om både jobbiga saker och spännande ting ibland. Det har Via ingenting för. Auggie går alltid först. Ändå är Via ALLTID så himla gullig mot honom, så snäll, så kramig, så ansvarstagande och i och med det känns hon så JÄVLA OMÄNSKLIG ATT JAG BAXNAR!

Äh. Det är ingen idé att jag fortsätter. Filmen är en SAGA, ingenting annat. Det finns ingenting på-riktigt-mänskligt med någon av rollfigurerna, inte Auggies klasskompisar heller, inte lärarna, inte ens rektorn Mr Tushman (Mandy Patinkin) för även han är OMÄNSKLIG SÅ JAG BAXNAR även om jag ÖNSKAR att alla rektorer fungerade som han.

Men det är just det. Trots att filmen är nån slags feel-good-in-absurdum-historia så faller jag om inte som en fura men väl som ett litet trassligt plommonträd. Det ÄR en gullig film och den är snäll som helskotta. Och vem är jag att dissa snällisfilmer? Nä, just det. Jag tycker väldigt mycket om snällisar och snällisar ska premieras även om dom är OMÄNSKLIGA SÅ JAG BAXNAR.

Edit: Den fick en trea först. Sen kräktes jag lite i munnen av för mycket sockervadd. Den får en tvåa. Jag tyar inte såhär mycket gull.

{ 7 comments… read them below or add one }

Movies - Noir februari 24, 2018 kl. 13:12

Jag håller med i det mesta. Men, det finns en sak som jag tycker lyfter filmen en aning och det är storasystern Via. Tycker inte hon är så omänsklig som de övriga. Visst tar hon hand om sin lillebror och allt, men hon visar även att hon lider av situationen. Att alltid komma i andra hand och att Auggie blivit en bortskämd unge där allt bara ska kretsa kring honom. Tycker helt klart att hon är den mänskligaste karaktären i filmen och därför den enda som skapar positiva känslor. De övriga är definitivt omänskliga 😉 För sockersöt Hollywood-historia.

http://moviesnoir.blogspot.com/2018/01/wonder.html

Svara

Fiffi februari 26, 2018 kl. 09:01

Movies-Noir:
Jag tror filmen hade blivit bättre om den fokuserat på Via rätt av. Auggie hade kunnat vara en bifigur i periferin, man hade förstått hans grej ändå. 🙂

Svara

Sofia februari 24, 2018 kl. 15:15

Haha, jag har däremot inga problem att dissa snällisfilmer 🙂 Och är inte grejen att det inte blir feel good när det blir så här ensidigt positivt?

Svara

Fiffi februari 26, 2018 kl. 09:02

Sofia:
Precis, det blir inte feel good då, det blir “nu-ska-du-få-en-tår-eller-två-i-ögonvrån-din-cyniska-jävel-le-sa-jag-leeeeee” och då ler åtminstone inte jag. Då börjar jag leta efter sånt som inte stämmer. Typ läckande lönnsirapsflaskor och sånt 🙂

Svara

Moya februari 25, 2018 kl. 00:50

Jag tycker den här filmen och boken är viktig i dagens samhälle. Jag tycker att alla mellanstadielärare borde köpa in boken och tvinga alla mellanstadieelever att läsa den och sedan prata om den efteråt. Den har ett viktigt budskap som jag tycker att folk borde ta del av tidigt i sina liv, när man faktiskt är ung nog att ändra på sina värderingar och lära sig av sina misstag.

Svara

Fiffi februari 26, 2018 kl. 09:04

Moya:
Jag förstår vad du menar och som grundinställning håller jag med dig till 100%. Filmen (jag har inte läst boken) vill berätta bra och viktiga saker och ta upp bra och viktiga frågor men det blir liksom för…genomskinligt, tycker jag. Som att man inte behöver tänka själv, man blir skriven på näsan. Har du läst boken? Jag skulle kunna tro att den är betydligt bättre än filmen.

Svara

Moya februari 26, 2018 kl. 11:34

Ja, jag har läst boken. Jag tyckte dock att filmen och boken var på samma nivå. En stark trea. Boken var ju väldigt gullig och mysig och väldigt lik filmen den med. Den var ju uppenbarligen skriven för tioåringar, inte riktigt min målgrupp, jag läste den ju bara för att jag skulle se filmen. Men jag kände väl lite att hela poängen med filmen och boken är att den ska förmedla det här budskapet och att ingenting annat riktigt spelar någon roll. Boken är väldigt mysig och gullig och man behöver inte tänka så mycket och därför blev filmen också det så jag tror att det var väldigt mycket med avsikt.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: