EN MAN SOM HETER OVE

29 december, 2015

”Hej. Hmmm. Så sitter jag här IGEN på biografen. Hur många dagar är det sen jag spottade och svor över det här med biobesök, folkmassor, dålig bild och störande snacks? Ja, dagar? Är det inte dagar sen? Är det timmar? Minuter? Ja, ja. Men vafan, jag hade ju tid nu att se filmen och det är klart att jag vill veta vad alla pratar om. Samtidigt…varför ska man se en film IGEN om en sur jävla gubbe som man ska få förståelse för på grund av att han varit med om en massa skit? Är det nåt frikort på elakhet eller, ett tragiskt liv? Får kvinnor per automatik bete sig som svin för att livet varit tarvligt? Nä precis, jag trodde väl det. Och vad är det här med att Ove kallar alla för ”idiot” hela tiden? Vad är det för stil? Han är fan knappt uppfostrad gubbjäveln ändå ser han det som sin rättighet att sätta andra på plats och ständigt tala om att dom har fel och är värdelösa… SLUTA TUGGA PÅ BLÅBÄRSBOMBER SNÄLLA MÄNNISKA TILL HÖGER! Och varför ska han gå omkring i radhusområdet och leka polis mot sina grannar? Varför är hans sätt det rätta och alla andras fel? Fan vad jag är trött på gamla griniga gubbar. Sååååå trött. Och kärringen bredvid mig skrattar hejdlöst, hon slutar inte, vad ÄR det hon skrattar åt? Jag ser inte det komiska i den här filmen alls….jag tycker det mest är tragiskt….svart….ett drama om en ensam svensk 59-årig änkling som levt ett helt liv med sin kärlek och jobb. VADSKRATTARDUÅÅÅÅÅT? Jag vill så gärna fråga henne men gör det inte. Man pratar inte på bio och vem är jag att tala om för henne att hon skrattar fel? Men hon till HÖGER, alltså jag vill trycka ner hela den där jättepåsen med kombinationen prassliga och stenhårda godisar I HALSEN PÅ´NA men jag gör det inte. Jag kallar henne inte ens idiot. Inte så hon hör. Jag skriver en text om henne istället och jag svär som om min mamma inte försökt lära mig bättre svenska än så. Och filmen trummar på och jag försöker hålla den där Ove ifrån mig för Rolf Lassgård är inte min Ove, min Ove när jag läste boken var mer Ralph Carlsson och min Ove beskrevs med Fredrik Backmans jättemysiga sätt att skriva och jag tyckte mycket mer om bokens Ove än filmens….Och nu GRÅTS det också!! Snoras överallt. Har jag missat nåt nu? Är det katten som gör att hela publiken ”dör sötdöden” eller vad är det? För inte är filmen sorglig…..? Är den det? Boken var det men filmen…nä? Va? Fast det är fint med dom där barnen….och ”morfar”….ganska gulligt. Och Bahar Pars drar värsta charm-lasset som gravida Parvaneh, hon är helskön! Fan…det svider i ögat! GOSSE vad det svider! Och nu rinner det tårar och jag får torka bort dom med tröjärmen och nu tror hon bredvid säkert att jag bölar som alla andra men hon får tro vad hon vill. Jag vet. Jag vet att jag är Ove jag med. Jag är också en sur gammal gubbe när det gäller grejerna JAG stör mig på. Jag skiter i att det kör bilar på gatan eller att nån har en ful hund eller inte kan hantera en stege men jag blir fucking galen när folk är respektlösa på en liten biograf. Respektlösa….så som Ove tycker att bilister är på områdets smala vägar med körförbud. Je suis Ove. Helt enkelt. Och såååå pjåkig var inte filmen. Men nu ska jag gå ut i snön och innan jag nått fram till bilen är filmen glömd och nästa visning fylls till bredden. Obegripligt på nåt sätt ändå. Vad är det med Ove som drar?”

(Trean är jättejättesvag, det måste nog tilläggas här)

{ 12 comments… read them below or add one }

Carl december 29, 2015 kl. 09:51

Även om surgubbe-genren är lika bred och trött som gubbarna själva så finns det väl absolut motsvarande för kvinnor? Sura granntanter som är ensamma och bittra men ursäktas av just att de är ensamma och bittra. Meryl Streep har nog spelat en och annan sådan, och mest älskvärd är väl Shirley MacLaine i Steel Magnolias.

Svara

Fiffi december 29, 2015 kl. 11:43

Carl & Monica::
Jo visst finns det surgummor på film, massor, men det är väl oftast biroller? Jag har himla svårt att tänka mig att filmen ”En kvinna som heter Solveig” skulle dra lika mycket folk till biograferna. 🙂

Svara

Monica december 29, 2015 kl. 17:03

Och där har du väl anledningen antar jag. Frågan är varför det är på det viset. (Även om jag tror det skulle funka med Suzanne Reuter)

Svara

Fiffi december 29, 2015 kl. 21:43

Monica:
Är det nån som skulle fixa det så är det nog Suzanne Reuter! Vore coolt att se henne i en sådan HUVUDroll. 🙂

Svara

Monica december 29, 2015 kl. 10:42

Håller med om att det finns griniga tanter också. Mer vågat hade ju varit att göra Pivanneh till den bittra och sura… Hur hade DET setts?

Svara

Fiffi december 29, 2015 kl. 11:44

Monica:
Haha, DET hade varit nåt att bita i det! En glad och charmig Ove och en bitter ung iransk gravid grannkvinna. 🙂

Svara

Sofia december 29, 2015 kl. 17:07

Jag tror att det absolut finns utrymme för fler filmer om både griniga gubbar och gummor men då får de fanimig leverera något mer nyskapande än det här…

Svara

Fiffi december 29, 2015 kl. 21:44

Sofia:
Håller med helt och fullt. Men det är konstigt för jag tyckte boken kändes betydligt mer nyskapande än filmen och ändå är det ju samma story.

Svara

filmitch december 29, 2015 kl. 23:40

Kanske ngn gång i en avlägsen framtid kommer jag se denna film dock ej på bio. Väntar på Macbeth och två västernfilmer.

Svara

Fiffi januari 1, 2016 kl. 15:56

filmitch:
Jag förstår vilken den ena västernfilmen är men vilken är den andra?

Svara

Jojjenito januari 2, 2016 kl. 11:28

The H8ful 8 och The Revenant väl?

Svara

Fiffi januari 2, 2016 kl. 12:18

Jojjenito:
Ah! Jag tänker liksom inte på The Revenant som en västern. Men NU gör jag det, speciellt efter att ha sett originalfilmen. 😉

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: