FILMSPANARTEMA: KÄRLEK

4 februari, 2015

Du fungerar som en pappa jag inte har men önskar att jag hade. Du beter dig tvärtemot en mamma som visar oro genom att bli arg. Du är som en efterlängtad bebis som aldrig skriker, som ett älskat barn som aldrig trotsar, som en cool tonåring som aldrig revolterar.

Du är som en bekant från förr som jag ser på stan där minnena bleknat och blivit till nostalgi. Du är som en kompis som dricker lakritsshots i schlagerbaren och sjunger med till Danny-hits som om det inte fanns en morgondag. Du är som en nära vän, som en familjemedlem jag valt, som ett paraply som aldrig vänder sig ut och in hur mycket det än blåser. Du är som en passionerad kärlek som varje morgon väljer mig.

Du gör mig glad när jag är ledsen. Du gör mig sömnig när jag inte kan sova. Du gör mig lugn när jag är stressad, du gör mig uppspelt när jag känner mig loj, du får mig att känna tacksamhet när jag glömmer att uppskatta det jag har. Du får mig att öppna ögonen för nya världar, får mig att förstå situationer jag inte varit i själv. Du får mig att känna samhörighet med andra. Mindre ensam alltså.

Du skänker trygghet när jag behöver, samtidigt, du kräver ingenting av mig. Att älska dig är en ytterst egoistisk handling men också en livslång ömsint sådan. Du är ett sätt att fly från verkligheten men du gör också att jag orkar leva i den samtidigt som jag betraktar den på säkert avstånd. Att älska dig kan således vara problematiskt, det kan avskärma mig från nära mänskliga riktiga relationer, det kan göra mig bortskämd och onödigt feg men det gör mig också stark och nyfiken.

Att älska dig kan framkalla lyckobubblor i magen. Du proppar mig full med endorfin, du gör mig glad bortom sans och vett. Du kan försätta mig i trans och få mig att vilja skrika I´m the king of the wooooooooorld och faktiskt mena det.

Att älska dig är en ynnest.

Att älska dig är det enklaste som finns.

 

Dagens filmspanartema är KÄRLEK och om det var otydligt så handlar texten här ovan om min kärlek till film. Klicka dig vidare in på mina kära filmspanarvänners bloggar för att se hur dom närmat sig detta pulshöjande ämne.

Rörliga bilder och tryckta ord

The Nerd Bird

Har du inte sett den? (blogg)

Fripps filmrevyer

Jojjenito

The Velvet Café

 

{ 22 comments… read them below or add one }

Cecilia februari 4, 2015 kl. 10:00

<3 <3 <3
Vilket underbart inlägg. Visst är det helt otroligt att ett berättarmedium kan ge en så otroligt mycket kärlek utan att kräva ett skit tillbaka? Ja, det ska vara TID då. Men ändå… jag blir lite rörd.

Svara

Fiffi februari 4, 2015 kl. 19:24

Cecilia:

Film kräver ju ingen tid, den tar den tid den får. Får den ingen tid blir det inge gnäll, får den massor med tid gör den inte vågen. Den bara…är.

Svara

Johan februari 4, 2015 kl. 10:43

Amen! Om film vore gud så hade du varit min favoritpastor.

Svara

Fiffi februari 4, 2015 kl. 19:25

Johan:
Pastor! Åherregud! ;)

Svara

Carl februari 4, 2015 kl. 11:13

Jag trodde att det var en gåta och tänkte att svaret måste vara Sylvester Stallone. Jag har sett både Demolition Man, Cobra, Rhinestone och Tango & Cash under hösten/vintern och börjar se älskvärdheten. Men det var alltså trots allt inte svaret på den här trevliga gåtan.

Svara

Fiffi februari 4, 2015 kl. 19:26

Carl:
Åååhååå, du har gett dig in i Stallonevärlden! ♥ Vilka bra filmer du valt. Det finns trots allt en del som är *host* mindre bra också.

Svara

Steffo februari 4, 2015 kl. 13:51

Vilken finfin text! Heders till dig!
Filmkramar!

Damn it, önskar jag kommit på den själv… ;-)

Svara

Fiffi februari 4, 2015 kl. 19:27

Steffo:
Tackar så mycket! ♥
Filmkramar tebax.

Svara

Magnus februari 4, 2015 kl. 15:21

Grymt bra inlägg! Ett ode till filmen var en riktigt bra idé.

Svara

Fiffi februari 4, 2015 kl. 19:28

Magnus:
Tack! ♥

Svara

filmitch februari 4, 2015 kl. 17:25

Vackert inlägg med många fina tankar.

Svara

Fiffi februari 4, 2015 kl. 19:28

filmitch:
Tack så mycket! ♥

Svara

Jessica februari 4, 2015 kl. 19:39

Jag funderade på att skriva om min kärlek till film, men valde att inte göra det till slut. Vilket var bra. Det hade blivit blekt vid sidan av din fina text.

Svara

Fiffi februari 4, 2015 kl. 19:58

Jessica:
Jag är övertygad om att det hade blivit bra om du skrivit ett sådant inlägg. Och vi hade inte behövt jämföra, vi skriver ju på olika språk ;)

Svara

Jojjenito februari 4, 2015 kl. 20:46

Ja, du. Det här var en bra text. *försöker göra mitt beröm enkelt men kärnfullt*

Men ska inte tonåringar OCH film ibland revoltera? Kanske inte varje dag men ibland. ;)

Svara

Fiffi februari 4, 2015 kl. 20:55

Jojjenito:
Haha, jo, visst är det härligt med revolt ibland. För jag antar att du tänker på filmer som typ Upstream color och Holy motors och sånt, eller? Filmer som skaver och tvingar en att tänka nytt, växa upp. Grejen med filmrevolter är ju att man ändå har ett val, dom går att undvika om man vill. Det är klart att man kan strunta i att skaffa barn också för att slippa baksidorna men när dom väl finns är det bara att hänga med på resan.

Film – Barn 1-0
Nä.
Skojar bara.
Film – Barn 1-1

Svara

Jojjenito februari 5, 2015 kl. 08:38

Du glömde Only God Forgives. ;)

Svara

Fiffi februari 5, 2015 kl. 18:51

Jojjenito:
Haha, nej. Den var ju bra ;)

Tyckte jag.

(och nu börjar jag skratta för mig själv när jag tänker på hur du sprang runt i cirklar efter visningen, hahahaa, DET var en upplevelse det :) )

Svara

Henke februari 5, 2015 kl. 16:33

Schysste kärleksförklaring!

Jag tror det handlar om film för dig, tjejen… :-)

Svara

Fiffi februari 5, 2015 kl. 18:52

Henke:
Ja visst gör det det. Bland annat :)

Svara

Sofia februari 5, 2015 kl. 20:15

Vilken jättefin text — skulle kunna funka som filmspanarnas credo. Dags för en What I Love About Movies på svenska?

Svara

Fiffi februari 5, 2015 kl. 22:31

Sofia:
Tack! ♥ Och vilken jättejättebra idé! Nu önskar jag nästan att jag var arbetslös så jag kunde dra igång det projektet ;)

Svara

Leave a Comment

{ 3 trackbacks }

Previous post:

Next post: