Resident evil: Afterlife

Musiken under dom första minutrarna påminner som sånt jag gärna dansar till på skumma synthklubbar. Då känner jag mig lite glad.

Sen börjar det skjutas frenetiskt. Jag fattar inte varför, det är ingen handling alls att tala om, det känns som att jag är mitt inne i nåt dåligt animerat TV-spel där hjältinnan filmas i slowmotion inte för att det ser ballt ut utan för att förlänga filmens speltid. Den manliga skurken, om han nu är en skurk, har solglasögon och pratar sådär entonigt och med sammanbitna käkar som Agent Smith (Hugo Weaving) gör i Matrix.

Men Resident evil: Afterlife är inte Matrix. Resident evil: Afterlife är inte ens Resident evil, inte om man ser till första filmen – och i viss mån andra – som faktiskt var sköna fungerande actionfilmer med en handling som man inte behövde vara universitetsutbildad för att fatta, eller TV-spelsskadad småunge.

Vad än Paul W.S. Anderson har för baktanke med att skriva och regissera detta, om han försöker ge frugan Milla Jovovich en skjuts uppåt på karriärsstegen, så har han absolut fel i sina tankegångar. Att skriva och regissera dynga har nämligen inte hjälpt någon på traven och det blir inte ett dugg bättre av att dra in nära släktingar i den illaluktande högen. Snarare pinsamt av honom – och jääävligt korkat av henne att tacka ja.

16 svar på ”Resident evil: Afterlife”

  1. Haha, kul skrivet. Jag har inte gillat någon av de tre tidigare Resident Evil-filmerna, tror inte jag kommer gilla denna heller. 😛 Zombies och Matrix-liknande action är ingen bra kombination.

  2. Har bara sett första filmen och det räckte gott och väl. Har tappat räkningen på hur många som kommit, är detta fjärde eller femte månne?

  3. Paul W.S. Anderson er en møkkamann. Eneste positive opplevelse er Event Horizon, og litt Mortal Kombat, ikke si det til noen! 😉

    Hadde nå bare mannen laget filmer som var så dårlige at de var gode, men de er like trøtte i trynet som Jason Statham i Death Race.

  4. Nä, nu måste jag ändå skrida till Mortal Kombats försvar — i genren korkade-dataspel-till-film, är den helt ok. Underhållning för stunden.

    Den här tror jag vi har liggande, jag blev faktiskt positivt överraskad av både ettan och trean (som iofs blev lätt obegriplig storymmässigt). Anderson tycks ju har gjort sig lite av en karriär på spel-filmer, så jag måste ändå erkänna att jag är liiiite nyfiken på vad han ska göra med de tre musketörerna.

  5. 1:a filmen av de hitintills 4 tyckte jag var riktigt bra resten kan kvitta.
    Trots att det bara var ngn månad sen jag såg 4:an kan jag faktiskt inte komma ihåg mycket mer än att det var dunkande rockmusik och en himla massa slow-motion scener. Din teori om att förlänga filmen stämmer nog.

  6. Jaha, där fick jag för min nyfikenhet… Tja, del fyra i en spel-till-film-film är kanske inte allt för mycket att hoppas på.

    Jag skulle gissa att Milla skrivit på ett livstidskontrakt med sitt eget blod när det gäller de här filmerna 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.