THE LEGO BATMAN MOVIE

15 februari, 2017

Det är inte ofta, verkligen inte ofta alls, som jag känner mig för gammal för att göra vissa saker. Jag har inga problem med att åka berg-och-dalbanor, att befinna mig på uteställen med största andelen kids som i ålder skulle kunna vara mina egna, att gunga lite för högt sittande på ett såntdär däck i en lekpark, att köpa leksaker till mig själv i julklapp, lyssna på Samir & Viktor eller för all del, bygga lego med min gudson och märka att jag nog är den av oss som tycker det är roligast.

Men så sitter jag i biosalongen, 3D-glajorna är på och månadens utvalda filmspanarfilm kör igång och efter en halvtimme är det som att hjärnan stannar upp för en sekund och säger högt till sig själv:  ”Alltså…..jag är nog fan för gammal för det här”. Det händer så inihelvete mycket varenda sekund att ögonen…och hjärnan….men framförallt ögonen….för att inte tala om hjärnan INTE RIKTIGT HÄNGER MED kan man säga. Det är maximum overload på referenser, skämt, färger, fart, tjoff, fläng, musik, bloff, bang, poom, BAAAAM, na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-Batman. Jag skulle vilja se filmen på halva hastigheten, eller förresten, det räcker nog inte. Ännu saktare om jag får be.

Samtidigt, om jag nu ÄR för gammal för att mina sinnen och synapser ska kunna sortera informationen från filmen, hur fixar kidsen det? Jag antar att dom hänger med i svängarna bättre MEN referenserna är så pass vuxna att jag tror 62% av alla ”skämt” flyger förbi dom i ett schvuj. Så dom SER vad som händer med fattar kanske inte allt? Och jag ser hälften (med lite tur) och det jag ser fattar jag till hundra procent men det jag missar missar jag helt. Fan också. Det är högskolematte det här.

För ganska exakt tre år sedan kom den första Lego filmen. Jag kan ärligt säga att jag inte riktigt vet vad jag tyckte om den filmen annat än att själva visningen fick mig att gå upp i limningen och starta Baconchipsupproret. Men, det jag KAN göra är att jämföra känslan jag har av filmerna och då vinner dagens Batmanfilm alla gånger. Jag tycker den är tjommig, småkul, jäkligt bra gjord rent hantverksmässigt, finurlig, bortom all sans och vett OCH alldeles för lång (104 minuter vilket är åtminstone 30 minuter för mycket). Kanske att den hade funkat bättre sedd i hemmamiljö med en paus i mitten? Kanske hade det hjälpt om jag var 22 istället för 44? Kanske skulle jag ha laddat med Dextrosol och Red Bull? Kanske hade ingenting hjälpt, kanske känner ALLA samma sak som jag?

 

 

,

Nå, känner ALLA samma sak som jag? Vad mina filmspanarvänner tycker kan du i alla fall läsa genom att klicka på länkarna här nedan:
Sofia
Jojje
Carl
Joel valde filmen men kommer inte skriva om den. Han var dock inte helt nöjd efteråt.

{ 6 comments… read them below or add one }

Sofia februari 15, 2017 kl. 08:45

Haha, två själar, samma tanke :) Undras hur många under säg 25 vet varifrån ”na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-Batman” ens kommer?

Svara

Fiffi februari 17, 2017 kl. 08:29

Sofia:
Jadu….en bra fråga! :D

Svara

Jojjenito februari 15, 2017 kl. 13:02

Du vet att filmen skulle bli 208 minuter lång om du skulle se den med halva hastigehen? ;)

Svara

Fiffi februari 17, 2017 kl. 08:29

Jojjenito:
Tänkte inte på det…..;)

Svara

Carl februari 17, 2017 kl. 14:26

Snubben framför mig mulade i sig baconchips, men det fanns inte riktigt utrymme att registrera det. Det här är kanske framtiden för osmultronställefilm.

Svara

Fiffi februari 19, 2017 kl. 19:47

Carl:
Haha, Osmultronställetfilm! Vilken bra grejen! Den totala motsatsen till ”enbart utmärkt film”. ;)

Svara

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: