LEGO FILMEN

19 februari, 2014

Det klickar på nåt speciellt sätt i min hjärna när jag läser vuxna filmintresserade personer twittra så väldigt positivt om Legofilmen. ”Den bästa film jag sett”, ”Jag behöver aldrig mer se en film”, ”Det blir inte bättre än såhär”. Det är klart jag undrar vad det är som händer, vad det är med denna film som är så awesome och det är klart jag bokar en plats på en 3D-visning med engelskt tal och ger den en chans.

När jag går från bion är jag Häxan Surtant fast med aningens mindre spetsig näsa. Jag är så arg att jag kokar. Jag är så förbannad att jag först måste skriva av mig om omständigheterna på visningen för att sedan kunna karva mig in i själva filmen och tänka ut vad jag egentligen såg. Idioter i biosalongen har (ju) egentligen ingenting med filmen i sig att göra, det är ett störningsmoment javisst, men det är något jag borde kunna se förbi när filmen ska bedömas.

Så jag ser förbi och konstaterar att det jag såg var var usel 3D och ocharmigt animerat lego. Tjugo minuter in i filmen har jag huvudvärk från helvetet och ögonen rinner för dom är redan helt slut. Det går inte att fokusera på nåt, legovärlden har inga klara konturer och jag får försöka blunda korta stunder för att vila blicken.

Att se en animerad film på originalspråk är en ynnest, en lyx jag kan unna mig nu när barnen är stora och man slipper ”alla talar svenska-filmer”. Men att se en animerad 3D-film på originalspråk innebär också att filmen är textad och hur bra funkar textning i 3D? Inte så bra alls. Suddigt och flimrigt och irriterande. Jag försöker tänka bort textningen men då filmen är precis lika oklar hjälper det föga. Ögonen vill åka på semester till 2D-land och resten av min kropp skulle gärna hänga på.

Historien handlar om legogubben Emmet som är en alldeles vanlig ordinär legogubbe utan direkt vänskapskrets, ingen tjej men han jobbar på ett bygge och har arbetskamrater som behandlar honom som luft. När en röd legobit dimper ner blir han den Utvalde och med viss hjälp av den coola legotjejen Lucy ska han typ….rädda världen….eller nåt?

Första timmen kändes som en transportsträcka till sista fyrtio som faktiskt var helt okej. Humorn trissas upp ett snäpp och även om det inte är direkt kul så kan jag förstå att vissa ser det komiska i filmen. För mig föll dock filmen som ett magplask från tian när en viss skådespelare (verklig) gör entré på sluttampen. Alla som sett filmen vet vem jag menar, alla som inte sett filmen kanske får kolla Imdb ifall det är en spoiler.

Alla fina betyg och recensioner, hela 8,5 på Imdb, alla lovordstweets till trots, det här var verkligen inte min grej.

{ 6 comments… read them below or add one }

Johan Benjaminsson februari 19, 2014 kl. 11:52

Slutet är jag också lite kluven till. Men har sett det göras sämre och jag tycker det knyter ihop filmen fint så jag är lite förlåtande där. Och humorn är ju väldigt subjektiv. Folket på min visning skrattade som galningar så fort de plockade en matrix-referens eller två. Det behövde inte vara roligt, bara det var en referens.

Svara

Fiffi februari 19, 2014 kl. 12:13

Johan:
Vad gäller humorn och allt det roliga så måste jag vara ärlig och säga att när man är asförbannad är det inte jättelätt att skratta. 😉

Svara

Movies - Noir augusti 9, 2014 kl. 11:25

Oj, hade inte läst din text tidigare (dock såg jag betyget). Tur att man inte såg den i 3D för jag kan verkligen förstå hur jobbigt det hade blivit. För även utan 3D var filmen inte bra. Efter tio minuter tänkte jag att det måste hända något, något måste förändras. Men det gjorde det inte.

Därför kom det kanske som en frisk fläkt när det faktiskt hände något annorlunda med kvarten kvar. Det var något som förändrade en annars väldigt enformig och spretig film utan så mycket tanke.

Det blev dock ändå bara en tvåa till filmen till slut. En klar besvikelse. Kan förstå om 5-åringar möjligtvis gillar den, men vuxna?

Svara

Fiffi augusti 9, 2014 kl. 16:45

Movies-Noir:
Tråkigt att filmen inte funkade för dig, du hade ändå ganska höga förväntningar på filmen om jag inte missminner mig?

Fastnade du för låten då? Everything is åååååååsuuuuuum.

Svara

Movies - Noir augusti 13, 2014 kl. 11:27

Höga förväntningar är nog fel ord att använda. Däremot såg/hörde jag tidigt lovorden och tänkte att man borde se den. Men precis som Frozen (dock en helt annan typ av animerad film) funkade den inte alls.

Haha, ja den där låten cementerade att filmen nog vänder sig till 5-åringar som vill sjunga låten varje dag i bilen, på dagis, där hemma, hos kompisen…

Svara

Fiffi augusti 13, 2014 kl. 18:03

Movies-Noir;
Den där låten var det enda som fastnade hos mig. Jag sjöng den en hel del… och högt. :/

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: