Veckans dokumentär: PARADISET

9 januari, 2012

En lyckad gemensam tapetsering är det ultimata beviset på ett lyckligt äktenskap, säger Hans från Kiruna. Han har varit gift med sin Kerstin i 65 år och dom båda är nu 82. Den här dokumentären handlar om Hans och Kerstin och Hans önskan om att tapetsera en fondvägg i sommarstugan. Kerstin säger nej, blankt nej. När Kerstin vill något säger Hans nej men det är nåt dom har lärt sig leva med – ända tills det är dags för denna stora förändring.

Hans tar med sig den motsträviga Kerstin till färgaffären och ber henne välja en tapet helst utan mönster. Kerstin är nöjd med den vita väggen precis som den är och vill inte alls välja en tapet. Hans lånar med sig ett gäng tapetkataloger hem så Kerstin får en chans att välja hemma istället. Kerstin vill inte låna hem några kataloger. Kerstin vill inte ha en fondtapet. Hans vill ha en omönstrad, ända tills han hittar Paradiset av Josef Frank.

Sommarstugan ligger vackert belägen vid Torneälven. Kerstin kan ro iväg till holmen och plocka hjortron om det är det hon vill, Hans kan sitta på utedasset med öppen dörr, neddragna byxor, bajsa, spela trumpet och titta ut över vattnet samtidigt. Dom är i sitt Paradis, dom har levt ett långt liv tillsammans och det är uppenbart ett kärleksfullt liv som inte kommer vara slut förrän det är slut.

Jerzy Sladkowski har gjort ett fint filmiskt porträtt som handlar om svårigheten att enas och viktigheten i att låta varandra vara egna personligheter i en lång relation. Det diskuteras och det grälas och det är underhållande som få.

Att filmer som denna visas på SVT är beviset för mig hur viktiga dessa icke reklamfinansierade kanaler är och jag tänker fortsätta betala min TV-avgift med stolthet och ett leende. I SVT.

{ 6 comments… read them below or add one }

Nemo januari 9, 2012 kl. 08:32

Håller med.. det är stunder av TV-magi att se sånt här. Härligt att höra det kärleksfulla gnabbet. Och den slutgiltiga lösningen på tapetfrågan. Störde mig lite på forografens förkärlek kring spegeln… och den symboliska vindsnurran som kom i bild ett par gångner för mycket.

Ett dokumentärtips, till slut; ”Darwins mardröm” – läskigare o bättre blir det nästan inte

Svara

Fiffi januari 9, 2012 kl. 19:50

Nemo:
VIndsnurran tyckte jag var jättecharmig ;)

Men på riktigt så får jag mig en tankeställare varje gång jag knäpper på TV:n och får se program som detta. Vilken reklamfinansierad kanal skulle ens fundera på denna typ av program? Det finns inte en krona att tjäna, det handlar om andra värden, värden som inte kan mätas i pengar men som är så ofantligt viktiga.

Svara

Jaana januari 9, 2012 kl. 16:18

Detr var väl det jag visste, ( hoppades ), ! :-)

Svara

Fiffi januari 9, 2012 kl. 19:50

Jaana:
Ja du visste :)
Tack så jättemycket för tipset! :D

Svara

BlueRoseCase januari 10, 2012 kl. 17:46

Jag såg den här dokumentären för andra gången när den gick på TV i söndags och jag skrattade lika mycket som första gången jag såg den för fem år sen. Som ett ”Seinfeld”-avsnitt i dokumentärform och med lite mer värme…

Svara

Fiffi januari 10, 2012 kl. 19:10

BlueRoseCase:
Kan inte annat än att hålla med :)

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: