WENDY AND LUCY

10 juli, 2014

Wendy (Michelle Williams) är på väg nånstans i en skruttig gammal bil iklädd avklippta jeans, munkjacka och gympadojjor. Som enda sällskap har hon hunden Lucy (hunden Lucy).

.

.

.

.

Det hade mycket väl kunna vara hela recensionen och betyget hade också kunnat vara sant. Grundförutsättningen för filmen kan nämligen inte bli mer än en etta. En ensam tjejs kärlek till en hund får inte igång mig, inte allena. Jag saknar helt enkelt konsten-att-uppskatta-husdjursgenen. För att liksom piffa till den redan innan beiga filmen så saknar den i princip ljud. Eller jo, det är klart det finns ljud, det pratas litegrann och Wendy leker med hunden och sånt låter ju (nufsinufsihufs, Luuuciiiiiim, Luuuciiiiiiiii) men alla andra ljud är vardagsditon. Bilar, oljud, biljud, tråkljud.

På ett sätt är det här mumbelcore när det är som sämst, filmen är helt enkelt så begränsad i handling och uttryck att den blir fullständigt meningslös, men på ett sätt är den mumblecore när det är som bäst. Michelle Williams spelar Wendy och när Michelle Williams är med i en film går ingen skeptiker säker, inte ens jag.

Hennes uttryck, närbilder på hennes nakna osminkade ansikte, alla känslor hon lyckas förmedla med så imponerande små medel, hur skeptisk jag än är, hur mycket jag än sitter och funderar på den solklara betygsettan, hur gärna jag än vill att den där fyrbenta Lucy ska skjutas i småbitar av nån Danny Trejo-liknande förbipasserande badassman, hur väl jag än inser att det inte kommer hända så går filmens åttio minuter och det känns som jag känner Wendy litegrann. Jag tycker nästan om henne.

Jag kan inte såga nån som jag tycker om. Det går inte. Michelle Williams är awesome!

Henke har också sett filmen. Gillar han hundmysipys mer än jag? Ser han nåt annat i filmen som jag inte ser? Är Michelle Williams häli? Är det kanske Lucy som är häli? Klicka här och läs hans funderingar.

{ 8 comments… read them below or add one }

Henke juli 10, 2014 kl. 09:02

Hallå, upp och hoppa nu.

Aha, ännu ett matematiskt mysterium? Stimuli! Vilket är ditt betyg? 2/5 eller 3/5? Vad betyder de utspridda betygen, addition eller substitution?

Nej men vad trist att du var så kall inför denna film. Det var ju jag som gav dig den. Inte så bra utfall…

Visst förefaller filmen tråkig i inledningen. Vilket helt säkert är en del av Reichardt’s plan för filmen. Man ska långsamt lära känna Wendy för att full kraft ska uppnås i slutet. Jag tyckte sedan att spänningen låg under ytan, inte alls i vad som hände på duken. Det är en karaktärsstudie i hög grad.

Hjärtskärande scen när vakten sticker åt henne pengar och det visade sig att det var 7 dollars… Den och sista scenerna i filmen var de som tog mig hårdast.

Men visst är det en film som växer?

Svara

Fiffi juli 10, 2014 kl. 09:44

Henke:
Hehe, betyget för själva filmen är 1/5, men Michelle Williams allena hjälper upp den ett snäpp till så filmen får 2/5 till slut. Jag tycker inte det är såååå pjåkigt ändå för en film där inte mycket till synes händer och inte mycket till höres hörs.

Det här med hjärtskärande…. Om jag hade känt av att det var hjärtskärande en enda gång hade filmen vuxit massor för mig. Nu blev det mest jidder med hunden och allt gick åt pipsvängen för henne, Tråkigt och tragiskt javisst men så länge jag inte har en aning om _varför_ hon lämnat allt för att ta sig någon annanstans så tar (tog) mina känslor semester. Tyvärr. Hade jag varit mer av en hundmänniska och på riktigt förstått och känt den connection som Wendy har med sin Lucy så kanske jag reagerat annorlunda, ja, antagligen hade jag gjort det. Nu är det granithjärtat som talar och sätter betyg den här gången ;)

Men även om jag är kall inför filmen så var det kul att ha sett den, jag hade aldrigimittliv valt denna film själv så det var toppen att jag fick den av dig. Det är betydligt mer lärorikt att se filmer som ligger utanför ens comfort zone än att enbart se filmer man på förhand tror sig veta att man gillar. Tycker jag ;)

Svara

Henke juli 10, 2014 kl. 09:48

Jag förstår dig till fullo.

En liten kommentar bara. Jag är inte en hundmänniska för fem öre, jag skulle skaffa katt om något, men jag såg inte filmen som en typisk ”hundfilm”. Det var hennes situation mer än att hon var hundägare som talade till mig.

Svara

Fiffi juli 10, 2014 kl. 10:31

Henke:
Då har filmen verkligen lyckats för dig. :) Jag har svårt att se ”bortom hunden”, svårt att se att något av handlingen inte handlar om duon flicka+hund.

Svara

Henke juli 10, 2014 kl. 11:49

Okidoki, men så är avsky för hundar och andra djur din näst största hang-up efter drogliberalismen… Eller hur? :)

Svara

Fiffi juli 10, 2014 kl. 11:54

Henke:
Hahahaha. Hahaha. Hahaha. Haha.

Ha.

Näru. Min djuraversion är långt starkare och långt mer utbredd än irritationen över drogliberalismen-i-James-Franco-och-Seth-Rogen-filmer. Men att dessa två frågor är mina topp två har du helt rätt i :D

Svara

Sofia januari 11, 2017 kl. 10:56

Haha, jag hade ju då betydligt lättare att identifiera mig med Williams sökande efter jycken. Enda gången jag verkligen kände något var hennes reaktion när hon får veta att de hittat Lucy :)

Svara

Fiffi januari 11, 2017 kl. 11:55

Sofia:
Alla dessa hundar överallt…

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: