9 TILL 5

25 januari, 2016

Tumble out of bed and stumble to the kitchen, pour myself a cup of ambition and yawn and stretch and try to come to life. Jump in the shower and the blood starts pumpin’, out on the streets, the traffic starts jumpin’, for folks like me on the job from 9 to 5. Workin’ 9 to 5, what a way to make a livin’, barely gettin’ by, it’s all takin’ and no givin, Want to move ahead but the boss won’t seem to let me, I swear sometimes that man is out to get me. A-huuuum-huuuuuuum.

Förtexterna till den här filmen gör mig så sjukt glad. Musiken, känslan, färgerna, myyyyyset. Jane Fonda som är en sån otroligt bra skådis och Lily Tomlin och Dolly Parton, den här trion svincoola damer som på sitt annorlunda kreativa vis försöker fixa missförhållanden på jobbet och samtidigt sätta en sexuellt trakasserande chef på plats genom att samarbeta och visa att starka och självständiga kvinnor blir ännu starkare och ännu mer självständiga om dom kan samarbeta.

Filmen gjordes 1980 och visst känner man att det på många sätt är en helt annan värld nu men jag är helt övertygad om att det fortfarande finns många arbetsplatser med en gubbsjuk och världsfrånvänd man i ledningen som utnyttjar sin position till både det ena och det andra. Fram till att det är slut med sånt pissbeteende kan man alltid se på 9 till 5 och få en energifylld spark i rumpan. Så länge det finns kvinnor som svassar runt och inte vågar sätta ner foten så kommer det finnas män som försöker. Judy, Violet och Doralee sätter ner allt dom har – och jag klappar händerna och sjunger med!

{ 5 comments… read them below or add one }

David januari 25, 2016 kl. 10:02

Ingen kedja är starkaste än sin svagaste länk. Filmen börjar mycket bra, men sista halvtimmen är inget annat än en patetisk, pinsam dynga. Enligt min egen ödmjuka åsikt alltså.

Svara

Fiffi januari 26, 2016 kl. 23:04

David:
Jag håller med om att sista halvtimmen är betydligt svagare än resten av filmen men att gå så långt som att kalla det för pinsam dynga skulle jag kanske inte göra 😉

Svara

David januari 27, 2016 kl. 00:01

Pinsamt dåligt i vilket fall. Och jo, håller med Sofia, man sumpade verkligen en kanonrulle.

Svara

Sofia januari 26, 2016 kl. 06:20

Jag måste nog hålla med David i det att andra halvan är klart sämre. Tänk vilken film det hade kunnat bli om de hade kunnat fortsätta på inledningens styrka?!

Svara

Fiffi januari 26, 2016 kl. 23:05

Sofia:
Verkligen! Då hade det blivit en femma. Kanske. 🙂

Svara

Cancel reply

Leave a Comment

Previous post:

Next post: