Adrift

23 januari, 2011

En film som heter Adrift känns liksom helt okej att se.

När det sen går upp för mig att samma film även heter både Deadly sea och Open water 2 får jag en lite sämre smak i munnen då den första Open water inte var den mest välgjorda filmen världen skådat.

Det är lite samma sak som att resa sig upp från bordet under en fin middag och använda sig av det latinska ordet cacare för att det låter finare än att helt enkelt säga som det är: jag ska gå och skita.

Adrift/Open water 2 handlar om ett gäng yngre medelålders män och kvinnor, sex stycken för att vara exakt, plus ett litet spädbarn. Dom ska fira en av killarnas 30-års dag på en stor lyxyacht utanför Mexicos kust. Mitt ute på havet bestämmer dom sig för att bada. Ingen dum idé kan tyckas när solen skiner och allt är paradis-mysigt, men intelligensen och framförhållningen lämnade dom tydligen i land vilket dom får känna på den hårda vägen. Alla sex födelsedagsfirare är i vattnet, ingen har fällt ner badstegen så det går inte att klättra upp i båten igen – där det lilla barnet ligger ensamt kvar.

Det blir kaos och panik såklart och baserat på en verklig händelse sägs det att det är och länge tänker jag att hur fan kan en tre-månaders bebis återberätta det här men ja, det finns faktiskt ett slut på filmen som jag kan köpa.

Oavsett om filmen heter Adrift eller Open water 2 så är den inte särskilt bra. Jag somnade till några gånger men spolade faktiskt tillbaka för att se vad dom hänt och det hade jag inte gjort om det var ett toksvidande magplask. Det finns dock miljoners miljarder med filmer som jag hellre skulle se och se om än denna så nåt höjdarbetyg kan det inte bli tal om.

Filmen finns här.

{ 10 comments… read them below or add one }

BlueRoseCase januari 23, 2011 kl. 09:38

Blev också otroligt besviken på Open Water som jag hört mycket positivt om. Hoppar nog över uppföljaren. Däremot har jag sett och skrivit om filmen du skickade!

Svara

f i f f i januari 23, 2011 kl. 09:53

BlueRoseCase:
Vad snabb du var! 🙂
Har läst recensionen nu – och kommenterat.

Svara

filmitch januari 23, 2011 kl. 10:57

Ang mänsklig intelligens kan jag rekommendera siten The Darwin awards http://www.darwinawards.com/
man förundras över att mänskligheten faktiskt kommit så långt den har gjort.
Filmen däremot kommer jag att skippa men jag skrattade gott när jag läste din recension.

Svara

addepladde januari 23, 2011 kl. 11:58

Jag tyckte ändå den här var bättre än Open Water. Just att hoppa ner i vattnet av glädjens rus utan att tänka på badstegen känns inte så otroligt. Jag hade lätt kunnat göra detsamma.

Svara

Sofia januari 23, 2011 kl. 13:22

Jag tyckte iofs Open Water var rätt bra om man såg den som det glada amatörprojekt den var.

Svara

f i f f i januari 23, 2011 kl. 19:48

filmitch:
Jag var rätt säker på att du redan hade sett den här men jag hittade den inte på din blogg när jag tittade i förmiddags.

Du gör helt rätt i att skippa den 🙂

Svara

f i f f i januari 23, 2011 kl. 19:49

addepladde:
Hade du? Jag har ett sånt massivt kontrollbehov så för mig är det ren science fiction att glömma en sån grej ;D

Svara

f i f f i januari 23, 2011 kl. 19:50

Sofia:
Jag tycker tanken bakom Open water är bra, liksom med denna, men det händer för lite för att det ska hålla som långfilm.

Svara

Sofia januari 24, 2011 kl. 08:53

Det kan jag definitivt hålla med om.

Trots ett hyfsat stort kontrollbehov skulle jag nog kunna tänka mig att man eventuellt skulle bli så glad i hatten att man glömde badstegen men att inte lämna någon vuxen med ett tre månaders spädbarn känns helt osannolikt… Och då är jag inte ens förälder 😉

Svara

f i f f i januari 24, 2011 kl. 18:27

Sofia:
Det finns en logisk förklaring i filmen till varför även föräldern-med-koll hamnade i plurret, men ändå, liksom…

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: