An American Crime

29 september, 2011

Vi befinner oss i en liten amerikansk stad. Året är 1965 och tonårssystrarna Sylvia (Ellen Page) och Jennie (Hayley McFarland) överges av sina nyligen separerade föräldrar då pappan fått för sig att relationen kanske går att rädda, att dom kanske inte bråkar så mycket om dom inte har några barn i närheten. Smart kille det där. Verkligen.

Han gör i alla fall slag i saken och lämnar döttrarna hos den ensamstående sexbarnsmamman Gertrude (Catherine Keener) som han springer på av en slump. Gertrude har så dåligt med pengar att hon skulle göra nästan vad som helst för en extra inkomst och att ta hand om sex eller åtta barn, what´s the difference? Ex-mannen, polisen som är pappa till dom första fem barnen, lyser med sin frånvaro och minstingen Lill-Kenny har en pappa (James Franco) som inte är mycket äldre än äldsta dottern.

Gertrude är inte bara trött, övergiven, fattig och sjuk (hon hostar hela tiden), hon är även extremt psykiskt labil.  Hon börjar ta ut sina aggressioner på Sylvia och det första rappet med skärpet över rumpan  blir bränsle på elden och övergreppen övergår snart  i ren tortyr.

Catherine Keener är en av den mogna generationens kvinnliga skådisar som verkligen förtjänar ett gigantiskt genombrott (och hon har några medsystrar som spelar i samma liga). Jag tror aldrig att jag sett henne dålig i en film.

Ellen Page är i mina ögon, tillsammans med Carey Mulligan och Emma Stone, det mest spännande världen har att erbjuda i kategorin unga kvinnliga skådespelare. Det är en trio som kommer gå huuur långt som helst, det kan liksom inte gå fel, dom är fantastiska alla tre. Jag hävdar dessutom med en dåres envishet att Ellen Page hade blivit en betydligt bättre Lisbeth Salander än Rooney Mara och den åsikten tänker jag stå fast vid tills motsatsen är bevisad.

An american crime är baserad på en sann historia. Det gör ont. Det gör ont att se en kvinna bete sig på detta vis men satan i gatan vad det är nyttigt. Jag är tyvärr en sån som tenderar att gräva ner mig allt skit som män gör och har gjort mot kvinnor och barn genom alla tider och jag behöver se att det finns kvinnliga as, det är bara nyttigt även om det svider hårt.

Jag vet inte riktigt vad som är det “amerikanska” med detta brott, det känns nämligen som något som kan hända i vilket land som helst, i vilken familj som helst. Psykisk sjukdom är inget att leka med.

Här finns filmen.

{ 18 comments… read them below or add one }

filmitch september 29, 2011 kl. 14:41

Den här filmen spanande jag in mär den kom och den låg högt på min “att se lista” men den försvann i mediaflödet så jag tackar för påminnelsen Fiffi 🙂 Den verkar vara precis så bra som jag inbillar mig. Trion tjejer du nämner håller jag med om, lättviktaren i trion är Stone men jag har inte sett så mycket av henne än.

Svara

Fiffi september 29, 2011 kl. 20:37

filmitch:
Då hoppas jag den ploppar upp en hel massa steg på din lista för filmen är verkligen sevärd.

Vad gäller Emma Stone så lär du få ser mer av henne vare sig du vill eller ej, det är min förhoppning och teori i alla fall. Hon kommer bli HUGE!

Svara

Emil september 29, 2011 kl. 17:51

Gillade verkligen An American Crime. Eller, gilla och gilla… Hemsk är den ju så klart, men på ett vettigt sätt. Håller även med om vad du säger om Keener. Hon hör till mina favoriter, helt klart.

Det finns en annan film baserad på samma sanna historia: The Girl Next Door (Wilson, 2007, ej att förväxlas med komedin från 2004). Själv var jag inte så förtjust i den. Den visar mer otäckheter än An American Crime, men skådisarna är halvtaffliga och filmen känns mer skräckis än hemsk, if that makes sense. Men är man intresserad av att se en annan bild av storyn så är den kanske värd en titt.

Svara

Fiffi september 29, 2011 kl. 20:39

Emil:
Visst är det svårt att använda ordet gilla om en film som denna, jag håller med. Men den är liksom så sakligt filmad och inte speciellt sensationslysten så den går inte att inte tycka om.

The girl next door har jag inte sett men det kanske kan vara en idé att göra det bara för jämförelsens skull.

Svara

Micke september 29, 2011 kl. 19:08

Jag gillar också Ellen Page. Hon är inte bara en söt tjej, hon är en bra skådespelare också. Har du sett Whip It?

Svara

Fiffi september 29, 2011 kl. 20:41

Micke:
Nej, den har jag inte sett. Är den bra?

Svara

Micke september 29, 2011 kl. 23:52

Jo, jag gillade den. Handlar om en tjej som börjar med roller-derbys. Filmen är Drew Barrymores regidebut.

Svara

Fiffi september 30, 2011 kl. 08:31

Micke:
Då ska jag ska hålla ögonen öppna efter den.

Svara

Movies - Noir september 29, 2011 kl. 21:41

Det här är en film många verkar gilla, iaf tycka är bra. Får ta och se den en av dessa dagar.

Har undvikit att läsa din text just för att jag inte sett den, men noterade det du skrev om Carey Mulligan och Ellen Page. För min del är det nästan tvärtom, jag kanske inte hatar dem, men blir definitivt inte extra sugen på att se en film när de är med, haha. Då vill jag istället nämna Evan Rachel Wood i kategorin “unga kvinnliga talanger” som jag gillar klart mer. Men det är så klart en smaksak.

Svara

Fiffi september 29, 2011 kl. 22:07

Movies-Noir:
Självklart är den en smaksak och jag har inget emot Evan Rachel Wood men jag gör heller inte vågen när hon är med i bild 😉

Ska bli kul att läsa vad du tycker om filmen om/när du ser den, eller om du kräks av Ellen Page.

Svara

Movies - Noir september 29, 2011 kl. 22:28

Haha, jag vet vad du menar 😉 Nästan så jag gör vågen bara hon är med i rollistan, haha. Nej då, men då vet jag iaf att jag inte kommer ha något emot skådespelaren, vilket alltid är ett plus.

Ja, den måste bli av snart. Ska försöka ladda för den och se den snart. Ellen Pages karaktär gick mig på nerverna i Hard Candy och i Juno gillade jag henne inte heller. Känns som hon är lite kaxig, en skinn på näsan-tjej som jag inte riktigt uppskattar på film 😉

Svara

fiffi september 29, 2011 kl. 22:39

Movies-Noir:
Så du är lite mer en heja-våp-on-film-kinda-guy? 😉
Själv tycker jag kaxiga tjejer är bra tjejer, både på film och i verkligheten. Herregud, jag hatar våp nästan lika mycket som du hatar Ellen Page tror jag.

Svara

Movies - Noir september 30, 2011 kl. 15:29

Haha, ja kanske det 😉 Nej, men så här är det att jag har lite svårt för unga som ska ha attityd, både på film och i verkligheten. Däremot gillar jag starka kvinnliga karaktärer om de är äldre. Det är liksom något jag hakar upp mig på tidigt och sen är det svårt att släppa det.

Det går hem hos många, men jag blir nästan allergisk mot det. Nu har främst Ellen Page spelat den typen av karaktärer, Carey Mulligan har jag faktiskt sett i mer “normala” roller. Jag gillade väl bara inte att hon blev Oscarsnominerad och upphausad efter An Education då jag tyckte hon var helt ok, men inte i Oscarsklass. Å andra sidan får man ta deras nomineringar med en nypa salt, jag vet 😉

Svara

Fiffi september 30, 2011 kl. 20:04

Movies-Noir:
Unga kvinnor som är kaxiga och har attityd är en garant för att det alltid kommer finnas mogna äldre kvinnor som kan spela starka karaktärer 😉
Jag tycker bara att det genom alla tider har funnits alldeles åt pipsvängen för många svaga kvinnor/våp/offer både på film och i verkligheten att motsatsen verkligen gör mig TOKGLAD. 🙂

Vad gäller Carey Mulligan så tyckte jag oscarsjuryn gjorde ett utmärkt val just den gången 😉

Svara

Jojjenito september 30, 2011 kl. 08:30

Jag har kanske inte undvikit den här filmen men jag varje gång jag funderat på att se den så har jag tänkt hmmm den här verkar så jobbig och deprimerande utan liksom nåt försonande över sig och nä det får bli nåt annat den här gången men nästa gång då ska jag minsann se den. Haha, jag får ta och se den nu.

Angående de tre skådisarna så är Ellen Page helt ok. Stone och Mulligan tror jag faktiskt inte jag har sett en film med. Rent allmänt så är skinn på näsan en bra sak dock.

Förresten, M-Noir, jag var helt säker på att du hade sett An American Crime, men tydligen inte.

Och just det, det där “American” älskar ju amerikaner att lägga in överallt. Idol = American Idol, Gladiatorerna = American Gladiator, etc. Det funkar liksom inte att göra samma sak i Sverige. Det enda exemplet jag kan komma på är Sveriges mästerkock.

Svara

Fiffi september 30, 2011 kl. 08:37

Jojjenito:
Det ÄR en jobbig film på många sätt och det ÄR ovant att se en film som handlar om ett ont as till kvinna. Filmer om onda män går det tretton på ett dussin och just därför känns filmer som denna så jäkla viktiga.

Ang landsprefixet, det enda (dåliga) exempel jag kan komma på är att när det görs filmer om mord i Sverige så döps serien till “Skånska mord”. Nu var det ju i och för sig just skånska mord men ändå. 😉

Svara

Sofia september 30, 2011 kl. 10:54

Huh, den här hade gått mig totalt förbi, eller också har jag hela tiden förväxlat den med American Gangster. Tack för tipset, den bör bli bra eftersom jag gillar trion lika mycket som du gör.

Svara

Fiffi september 30, 2011 kl. 19:54

Sofia:
Hoppas jag/filmen inte gör dig besviken 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: