ANGEL HEART

15 maj, 2013

Ibland räcker det att höra tonerna från en 80-tals sax sen är filmen hemma.

Angel Heart har förtexterna från himmelriket om man gillar 80-talsfilm. En svart bakgrund med texten MARIO KASSAR and ANDREW VAJNA får handsvetten att krypa fram en smula hos mig då det är namn som är förknippade med mängder av Stallonefilmer. Sen ser jag regissören Alan Parkers namn och blir glad. Sen minns jag Mickey Rourke innan han betalade för att vanställa ansiktet och Cosby-Lisa Bonet är ju med och en tokslemmig Robert DeNiro med långa välmanikyrerade naglar.

Lägger man till en rätt suggestiv känsla, en svårgreppbar historia, det är sotsvart och blodigt med privatdetektiv Harry Angel (Rourke) i fokus som knallar runt på gatorna i 50-talets New York i bruna loafers och grå långkappa på jakt efter Johnny Favourite, en man som figurerar både här och där men som ingen vet hur han ser ut.

Filmen bjussar på en mixtallrik av gangsterfilm, konspirationsfunderingar, kroppar, sex och död. Jag har svårt att motstå filmen och jag minns än idag när jag såg den första gången, var och med vem. Ändå minns jag inte hur den slutar, jag minns inte specifika scener, jag minns bara känslan, den mörka, jobbiga.

Alan Parker har seglat upp som en liten otippad tycka-väldigt-mycket-om-regissör sen jag såg om Mississippi Brinner och det retar mig att han inte gjort en endaste film på tio år nu. Den senaste var The life of David Gale och den kom 2003. Att Mickey Rourke sedan några år är tillbaka i gammal god form (dock lite fulare) gör mig däremot glad. Han är toppen, precis som filmen.

{ 9 comments… read them below or add one }

filmitch maj 15, 2013 kl. 09:37

Såg om den här nyligen och visst håller den än! Stämningen, musiken mysteriet aldrig har väl 50-talet känts så hotfullt.
Parker är oftast en bra och intressant regissör och var lite av en favorit när det begav sig. Varför han inte gör film idag vet jag inte men synd är det.

Svara

Fiffi maj 15, 2013 kl. 17:44

filmitch:
Visst är det synd! Alan Parker, kom tillbaaaakaaaaaa!

Svara

Henke maj 15, 2013 kl. 11:48

Vafalls, en klassiker på en onsdag? Räcker inte måndagarna till? Du ska kanske ta och se om Groundhog day?

Angel Heart har jag inte sett om sedan den var ny och jag såg den på bio i Uppsala. Tyckte att den var så bra att jag köpte soundtracket. På LP. Vinyl!

Svara

Fiffi maj 15, 2013 kl. 17:46

Henke:
Groundhog day har jag inte sett sen den kom och den höll på att göra mig vansinnig. Gillade den inte så värst mycket och drar mig för att se om den. Men endera dagen måste jag (fast jag förstod att du menade att jag skulle se den pga Måndag hela veckan ;))

Vinyl!! Härligt!! Har du dina LP-skivor kvar?

Svara

Movies - Noir maj 15, 2013 kl. 14:44

Såg själv denna för första gången för ett år sen. Hade alltid trott att det var mycket fantasy över det hela (åtminstone overkligt), så det var orsaken till varför jag inte tog och såg den tidigare.

Filmen har mycket bra stämning och det mesta funkar bra. Har dock noterat i min text att det blir lite för mycket av det ockulta mot slutet vilket jag inte gillar. Därför blir det inte ett toppbetyg, men en högst sevärd filmupplevelse är det.

Svara

Fiffi maj 15, 2013 kl. 17:47

Movies-Noir:
Jaha, fantasy säger du. Hur kom det sig att du trodde det? En känsla bara eller nåt du hört/läst?

Svara

Sofia maj 16, 2013 kl. 05:06

Det var några år sedan jag såg Angel Heart sist, men visst är den en ovanlig och ovanligt stabil 80-talsfilm. Oj, vad klurig man tyckte att den var första gången 😀

Svara

Fiffi maj 16, 2013 kl. 07:28

Sofia:
Det tyckte jag även denna gång, jag mindes ju ingenting 😉

Svara

Sofia maj 16, 2013 kl. 07:38

Ibland är det bra med teflonminne 😀

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: