MISSISSIPPI BRINNER

11 januari, 2011

Den tredje och sista filmen (för den här gången) i mitt retrorace från 1988 är Alan Parkers Mississippi brinner.

FBI-agenterna Rupert Andersons (Gene Hackman) och Alan Wards (Willem Dafoe) framfart i en inskränkt och våldsamt rasistisk amerikansk småstad lämnade mig ganska oberörd när den gick upp på bio men precis som med en vällagrad ost, en omtyckt sparad whisky eller en enkel avocado för den delen så finns det ibland en vits att låta en grej vara ifred för att sedan packa upp den när den är alldeles perfekt mogen.

Mississippi brinner är en film som är precis lika aktuell 2011 som den var 1988 och som den var under den tiden då den utspelade sig, dvs 1964. Tyvärr är det så. Det kommer alltid finnas människor som är as, som beter sig som djur, som hittar på sina egna lagar och som ser sig som förmer än andra.

Det konstiga är att trots att jag varken ser Willem Dafoe eller Gene Hackman som några direkta favoritskådespelare så älskar jag dom som team här. Dom kompletterar varandra helt exemplariskt! Kompositören Trevor Jones har gjort filmmusiken och den dova trummande temat som går genom hela filmen är precis lika lysande som spänningshöjande. Regissören Alan Parker är väldigt yrkesskicklig och har gjort en hel del stora filmer som för mig, åtminstone fram tills nu, varit mer kända än intressanta.

Direkt efter att jag sett denna film valde jag att “se” om den med Parkers röst som kommentatorspår. Jag skriver “se” för han hade sån sjukt behaglig mysbrittisk accent och röstläge att jag stängde av TV:n, låg i sängen och lyssnade på hans anekdoter och berättelser om filmen i surroundsystemet, lite som en skönt sövande ljudbok.

Sicken skön snubbe! Nu har jag bestämt mig för att ge fler av hans filmer en andra chans, om inte annat så för att få höra honom prata i sovrummet igen.

1988:

 

 

2011:

 

{ 20 comments… read them below or add one }

filmitch januari 11, 2011 kl. 09:22

Nja kanske inte en femma men väl en fyra. Hackman är en av mina absoluta favvoskådisar finns ingen som kan spela förbannad så bra som han. Scenen när han har monologen om basebollträn är fantastisk. Parker hörde till mina favoritregissörer men det var länge sedan han gjorde ngt.
Trevligt med lite nostalgirecensioner Fiffi. Kom gärna igen med ett annat år-

Svara

Sofia januari 11, 2011 kl. 15:32

Kul att den växt så mycket. Jag såg den inte när det begav sig utan ett par år senare när jag nog var lite mer mottaglig för den här typen av film och tyckte därför att den var riktigt bra. Nu var det ett bra tag sedan, dock. Nej, inga fler nostalgirecensioner — jag blir ju bara påmind om alla filmer jag skulle vilja se om! 😉

Svara

f i f f i januari 11, 2011 kl. 16:10

filmitch:
Fick en "ny" (för mig) Alan Parker-film i brevlådan idag så det kommer åtminstone en till recension vad det lider. Sen gillade jag Evita när det begav sig. Vete tusan om jag skulle göra det nu.

Nostalgirecensioner kommer det säkert att bli igen. Ska tänka ut nåt annat bra år. 1988 var för övrigt ett heeeelt fantastiskt filmår!
Kolla bara:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Filmer_1988

Svara

f i f f i januari 11, 2011 kl. 16:17

Sofia:
Men är det inte just det en filmblogg är till för, att ge idéer till nya och nygamla filmupplevelser? ;D

Svara

addepladde januari 11, 2011 kl. 17:33

Det där med kommentarspåren brukar jag också göra. Tittar aldrig, men har det på som radio i bakgrunden. Ibland det bli väldigt mysigt.

Vanilla Skys kommentarspår är speciellt. Crowes fru spelar gitarr i bakgrunden, medan Crowe själv mest sitter och fipplar med sin telefon och ringer olika filurer, Cruise bland annat.

Svara

f i f f i januari 11, 2011 kl. 19:23

addepladde:
Coolt. Så kommentarspåret är i det fallet mer underhållande än själva filmen? 😉

Svara

addepladde januari 11, 2011 kl. 20:01

Det låter som att du inte tycker om den, så för din del kanske så är fallet. 😉 Själv njuter jag av både film och kommentarspår.

Svara

filmitch januari 11, 2011 kl. 21:59

jag lägger in mitt svar på din blogg istället ang skräckfilm.
Har nu tänkt till lite och det finns några få skräckisar som får 10/10 av mig: hostel har jag redan nämnt, Shining, Descent, Dawn of the dead (nyinspelningen), Hajen är de jag kan komma på för ögonblicket. Däremot finns det drösar av 9:or och 8:or Poughkeepsie tapes, REC (spanska), The Ring, The Grudge, Friday the 13th del 2, Haute tension, Inside, Cloverfield, Dead End, Dogsoldiers, the Thing, Halloween 1+2 (Carpenters upptäckte att jag var lite väl snål där ), Texas Chainsaw massacre nyinspelning och den gamla, The hills have eyes, Wrong turn och Eden lake. Det finns en hel hög men det är långt mellan gångerna däremot är det sällan jag blir riktigt rädd vilket är ett viktigt kriterie om en skräckis ska få lite högre betyg.
Då du har Lovefilm har de troligtvis en lite okänd Tv-serie som hette Fear It self som jag fann vara ganska otäck – välproducerade avsnitt på en timme den kan jag rekommendera jag har tyvärr missat de sista 4 avsnitten.
Hoppas du fått några tips det är alltid trevligt med en skräckvän 🙂
Egentligen borde betygsdiskussion och vad de står för ha ett eget litet inlägg – ska fundera på det. Du fick mig att tänka till än en gång Fiffi 😉

Svara

Anonymous januari 11, 2011 kl. 22:21

Jädrar vad många skräckisar! Vågar jag inte se på själv, så jag får helt enkelt undvika att titta alls fast skräck är kanonskojsigt!

Svara

Sofia januari 12, 2011 kl. 05:08

@Fiffi: Visst är det det, jag är bara en ovanligt lättstressad typ 😉

@filmitch: Kul med lite skräckfilmstips, men som du säger: det är svårt att hitta fullpoängarna. Och att gamla Hills Have Eyes skulle vara så bra vet jag väl inte om jag håller med om.

Svara

filmitch januari 12, 2011 kl. 08:17

Sofia: Jag menar nyinspelningen av Hills have eyes, slarvade lite där.

Svara

Sofia januari 12, 2011 kl. 17:07

@filmitch: Aha, då har jag kanske ytterligare en hyfsad remake att se fram emot?

Svara

addepladde januari 12, 2011 kl. 17:35

Mest för att jag inte kan låta bli att få spotta ut lite hat: Jag tyckte Hills have eyes-remaken var värdelös. Rakt igenom. 1/5. Så illa. Tråkig, ful och inte det minsta skrämmande. Inte det minsta.

Ska jag säga det en gång till? Okej. Skitskitskit! Har ni fattat? 😉

Svara

filmitch januari 12, 2011 kl. 19:39

Ahhhhh skräckfilm och hat är oftast en spännande kombination – jag tyckte den var mkt bra, spännande men som sagt vildmarksskräckisar och inavel är en kombination jag håller högt 🙂 Du missade väl inte att jag gillar nyinspelningen av Texas C:M 😉

Svara

f i f f i januari 12, 2011 kl. 20:16

filmitch:
Jag fick många tips av dina skräckfilmsrecensioner. Jag är inte speciellt rädd för att se filmer som du sågar ;D

Eftersom du har ett annat betygssystem än jag så är det ju självklart svårare att få 10/10 än 5/5, men det var väldans många som fick 2,3 och 4. 🙂

Svara

f i f f i januari 12, 2011 kl. 20:17

Anonym:
Jag får inte riktigt ihop det. Om du inte vågar titta på skräckfilm, hur kan du då tycka det är "kanonskojsigt"?

Svara

Anonymous januari 12, 2011 kl. 21:09

Jo det är skojsigt när man inte tittar själv, utan när man har någon att luta sig emot. Men när man tittar själv är det jädrarns inte skojsigt! Hängde du med nu? (jag är mörkrädd :D)

Svara

f i f f i januari 12, 2011 kl. 21:27

Anonym:
Ja, nu hängde jag med lite mer 🙂

Svara

Anonymous januari 12, 2011 kl. 21:39

Begriper mig inte på folk som vågar titta själva!

Svara

filmitch januari 12, 2011 kl. 22:43

Anonym: Spännande då är jag en helt obegriplig person åtminstone i detta fall då jag ALLTID ser skräckisar själv 😉 Ingen i min familj vågar titta på filmer i den genren – de blir för rädda.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: