ANON

14 maj, 2018

Ja, vad ska man knappra ihop för smart om den här rullen då? Första tanken är nämligen att filmen i sig ÄR smart. En science fiction-film med påkostad datagrafik som kollrar bort mig mentalt en stund i början och som får intresset att gå från svalt till engagerande. Men efter en sisådär fyrtio minuter av tusenmiljonerinformationsbokstäver i varje bildruta och inzoomade kvadrater orkar jag inte riktigt längre. Jag zoomar ut. Jag sonar ut. Jag somnar till. Det är bra skönt ibland, lägga sig ner i soffan, gona ner huvudet i en skön kudde och slumra till. Kanske kommer det lite eftermiddagsmysdreggel på kuddfodralet när man tjugo minuter senare kommer tillbaka till verkligheten bara för att se att ingenting, absolut ingenting, har hänt i filmen. Det är fortfarande samma inzoomade kvadrater. Samma stora Seyfried-ögon. Samma stentrista Clive Owen-face.

Dom här Netflix Original-filmerna imponerar inte sådär jättemycket på mig har jag märkt, det känns som att det är mer kvantitet än kvalitet som räknas. MEN det är ändå Andrew Niccol som ligger bakom filmen (både regi och manus) och det är alltså snubben som skrivit både Truman Show, Gattaca, In time och Lord of war. MEN, igen, det hjälper inte riktigt den här gången och dom utvalda skådespelarna gör inte heller att jag skriver ett plus i kanten.

Jag får inte riktigt till slutklämmen i den här texten märker jag och bestämmer mig för att googla fram nåt clever. Efter några sekunders letande på IMDb hittar jag tre personliga quotes från Amanda Seyfried som kanske är det mest intressanta med hela den här recensionen. Lägg märke till djupet. D.J.U.P.E.T.

“I love low-rise, boot-cut, perfect fitting jeans.”
“I collect jeans. I don’t care how expensive they are.”
“Jeans are just so sexy, there’s something about them that turns me on, you know?”

{ 2 comments… read them below or add one }

Jojjenito maj 14, 2018 kl. 08:39

Ett annat citat som inte handlar om jeans:

[on living with OCD] I’m on Lexapro [an antidepressant], and I’ll never get off of it, I’ve been on it since I was 19, so 11 years. I’m on the lowest dose. I don’t see the point of getting off of it. Whether it’s placebo or not, I don’t want to risk it. And what are you fighting against? Just the stigma of using a tool? A mental illness is a thing that people cast in a different category [from other illnesses], but I don’t think it is. It should be taken as seriously as anything else. [2016]

Svara

Fiffi maj 22, 2018 kl. 07:08

Jojjenito:
😀

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: