ÅTER TILL COLD MOUNTAIN

26 december, 2009

Det är 1980-tal. Den ljuva Ada (Nicole Kidman) flyttar med sin pappa prästen till Cold Mountain i North Carolina.

Det ska byggas en kyrka i byn och för att hjälpa till med bygget kommer Inman (Jude Law), en snygg karl som direkt fattar tycke för Ada. Känslorna är besvarade och när Inman åker för att delta i inbördeskriget blir Ada riktigt ensam och allena. I samma veva dör hennes pappa. Ada spelar piano och väntar. Och väntar. Och väntar.

Bonddottern Ruby (Renée Zellweger) kommer till gården försöker få Ada att inse glädjen med kroppsarbete. Inman deserterar från kriget och påbörjar den mödosamma vägen hem igen, till Ada som fortfarande mest bara väntar.

Filmen hade funnits på DVD i flera år innan jag fick rumpan ur vagnen och såg den. Jag har nämligen inte mycket till övers för krigsskildringar och mina åsikter om Renée Zellweger som skådespelerska lämpar sig egentligen inte i tryck. Åter till Cold Mountain är inte alls den kalkon jag trodde den skulle vara, inte alls, den är sevärd på många sätt. Det en rätt mysig känsla i filmen, gråtvarningen ligger som en blöt filt över varenda bild. Både Nicole Kidman och Jude Law är som vanligt jättebra och Philip Seymour Hoffman har en liten roll.

Åter till Cold Mountain fick sju oscarsnomineringar 2004, men vann bara en. Renée Zellweger fick pris för bästa kvinnliga biroll vilket är helt jävla skrattretande. I min värld förtjänar hon inga priser whatsoever, så usel som hon är i precis allt hon gör. Jude Law var nominerad som bästa manliga huvudroll, men blev brädad av Sean Penn i Mystic River i en av de tajtaste nomineringsrundorna i oscarshistorien (de andra tre var Ben Kingsley i House of sand and fog, Bill Murray i Lost in translation och Johnny Depp i Pirates of the Caribbean: The curse of the Black Pearl).

Det svåra med denna typen av film är att få den att kännas trovärdig eftersom alla går omkring och är så infernaliskt snygga hela tiden. Åter till Cold Mountain är som en gammaldags matinéfilm, perfekt för en halvtråkig juldagskväll eller söndageftermiddag men så mycket mer är det inte.

{ 3 comments… read them below or add one }

Sofia maj 6, 2010 kl. 04:21

Tyckte den var rätt ok fram till slutet som var så förutsägbart att man bara ville gråta. Tror Hollywood fortfarande att man ska bli berörd av sådant övertydligt dravel? Vad sägs om lite frächa överraskningar istället?

Svara

f i f f i maj 6, 2010 kl. 18:56

Sofia:
Tror det är svårt att både göra nånting fräscht och nånting överraskande i ett land där en trailer måste innehålla HELA filmen för att biopubliken ska fatta storyn – och betala för att se filmen.

Svara

Sofia maj 7, 2010 kl. 04:17

Kan ligga något i det….

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: