BEASTS OF NO NATION

15 december, 2015

Jag kan förstå att det sitter långt inne att välja en 137 minuter lång film om barnsoldater i Afrika när det finns så många andra filmer att se, så många roligare, lättsammare, mer underhållande filmer.

Jag har själv suttit med fingret på fjärrkontrollen och trott att det är NU jag ska den här filmen bara för att sekunden efter ha klickat mig fram till nåt som kräver betydligt mindre av mig som tittar. Sen en dag hände det. Dagen då jag började titta på The Ridiculous 6 med Adam Sandler och tjugo minuter in i filmen sa högt till mig själv “NÄDU FIFFI, NU RÄCKER DET TAMEJFAN MED SKITFILM FÖR IDAG!”. Så jag tryckte på stopp och sen kom jag på det. Beasts of no nation! En film som handlar om nåt väsentligt, som vill berätta nåt viktigt – och Idris Elba är med. Och den är skriven och regisserad av Cary Joji Fukunaga, mannen bakom True Detective.

Sagt och gjort. Pang poff. Och nu sitter jag här 2,5 timme senare och gör som han med hockeyfrillan i Panta mera-reklamen. Jag klappar mig på axeln och tackar mig själv för den goda smaken att välja bort och välja nytt. Det visade sig nämligen att Beasts of no nation var betydligt enklare att ta sig igenom än mina fördomar sa mig.

Visst är det en mörk berättelse som just utspelat sig framför mina ögon, den om lille Agu (formidabelt spelad av Abraham Attah) som blir barnsoldat i ett icke namngivet afrikanskt land och som under sin mycket specielle befälhavare (Idris Elba) tvingas växa upp på många olika sätt.

Filmen är så otroligt varm mitt i allt det vidriga. Mycket av den känslan beror på sättet det är filmat på, på färgerna, på ljussättningen. Filmen är liksom både vacker, lätt och tung samtidigt. Märkligt. Timmarna svischade förbi i en himla fart och även om underhållen är helt fel ord i sammanhanget så hade jag inte tråkigt en enda sekund. Det finns dessutom en hel del scener främst under filmens första halva som på riktigt är mysiga. Jag tänker främst på fantasi-teven. Vilken himla bra idé att ta själva skalet av en tjock-TV, ställa det framför någon som ska låtsas titta på TV och på andra sidan spelar kidsen upp live-sketcher/dansar/utövar diverse sporter.

Det här blev ett klick på fjärrkontrollen som betalade sig väl. En väldigt bra film!

{ 4 comments… read them below or add one }

Magnus december 15, 2015 kl. 08:36

Intressant! Den här måste bara ses!

Svara

Fiffi december 15, 2015 kl. 08:37

Magnus:
Ja, det tycker jag 🙂

Svara

Sofia december 15, 2015 kl. 14:12

En speltid på 2,5 timmar känns ändå jäkligt mastigt med tanke på ämnet. Hur tänkte man där egentligen?

Svara

Fiffi december 15, 2015 kl. 23:36

Sofia:
Det är kanske i längsta laget, det är det. Det hade nog gått att klippa ner den en kvart-tjugo minuter men samtidigt störde jag mig inte på speltiden. Det flöt på fint liksom 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: