BLUE CAPRICE

12 november, 2013

I lördags var det dags för novembers månads träff med Filmspanarna. Precis som förra året körde vi en heldag på filmfestivalen där Henke valt ut filmerna. Några av oss såg alla tre utvalda filmerna, några såg ett par och några ännu fler än tre.

.

Vad visste jag om filmen Blue Caprice innan jag satte mig i salongen mer än att Caprice är en bil och att den antagligen i filmen skulle vara blå? Jag visste ingenting.

Jag brukar vara tydlig med att jag gillar att se film som är ett blankt papper, där jag inte behöver brottas med förväntningar eller onödig kunskap i ämnet. I fallet Blue Caprice hade nog både jag och filmen tjänat på att jag vetat mer. Men hur skulle jag kunna veta att jag just i detta fallet hade behövt bemöda mig om att läsa på? Det går ju inte. Sånt vet man inte utan facit i hand.

Nu har jag i alla fall gjort min läxa. Filmen handlar The Beltway sniper attacks där John Allen Muhammed och Lee Boyd Malvo mördade tio personer i oktober 2002 genom att skjuta dom till döds via ett hål i bagageluckan på en – tadaaaa – blå Caprice.

I filmen är det Tequan Richmond som spelar 16-årige Lee som blir lämnad av sin mamma och hittar en fadersgestalt i Isaiah Washington som spelar John. Båda två är godkända skådespelare som gör det dom ska av manuset, men fan, det retar mig att jag inte visste att alltihop var sant. Jag tror jag hade brytt mig mer om vad som hände då, jag tror jag hade försökt förstå mer, JAG TROR JAG HADE KUNNAT HÅLLA MIG VAKEN DÅ JUUE.

Filmen är nämligen gräsligt sömnig men snyggt filmad och scenerna från Antigua var extra fina. Jag fick lukten av tonfisk på burk i näsan. Jag var nämligen där dagen efter en tyfon typ skövlat hela ön, alla restauranger var stängda och det enda någorlunda middagsätbara (om man inte ville äta nötter eller billig choklad) som gick att hitta var pasta som behövde en koktid på 35 minuter och tonfisk i olja. Men jävlarns, det var vackert och varmt i havet även om det låg nedfallna palmer över hela ständerna.

Jahapp, det var mitt bestående minne av filmen det. Några scener från Antigua och tonfisk i snoken. Inte speciellt bra betyg för filmen och uruselt betyg för mig. Jag är en dålig dålig filmbloggare som inte gjort min läxa, en läxa jag inte ens visste att jag hade.

Filmspanarna som också såg filmen var Rörliga bilder och tryckta ord, Jojjenito,  Har du inte sett den, Fripps filmrevyer och The Velvet Café.

{ 10 comments… read them below or add one }

Jessica november 12, 2013 kl. 07:48

Det lär väl ha gjorts dokumentärer om det här? Kan föreställa mig att de i så fall är bra mycket intressantare.

Svara

Fiffi november 12, 2013 kl. 15:56

Jessica:
Jag skulle gärna se en dokumentär om detta. Mycket hellre.

Svara

Henke november 12, 2013 kl. 15:50

Hey, jag har också varit på Antigua. Var där i mars år 2000 för att mönstra på den segelbåt som jag var med att segla hem till Frankrike, lite senare. Kommer dock inte ihåg så mycket av vistelsen förutom båtvård på dagarna och hejdlös berusning av diverse medel på kvällarna…

Tack för tvenne länkar, speciellt den andra länken som dessutom funkar… 😉

Svara

Fiffi november 12, 2013 kl. 15:58

Henke:
Vad knusslig du är, måste länkarna funka, är det inte tanken som räknas? 🙂

Missade berusningen på Antigua. Var full på tonfisk bara. 🙂

Svara

Henke november 12, 2013 kl. 15:59

😀

Svara

Fiffi november 12, 2013 kl. 23:53

Henke:
Där var den! I skräppostfiltret. Dumma smiley.

Svara

Sofia november 13, 2013 kl. 06:27

Min okunskap om vad en Caprice var tycks ha varit lättare att komma över 😉 Jag hade inga problem med sömnighet, men särskilt poppig var den ju knappast. Men visst gav det en liten, liten extra skjuts att veta att filmen (förhoppningsvis) förr eller senare skulle komma fram till det där vi fick se under förtexterna.

Svara

Fiffi november 13, 2013 kl. 09:38

Sofia:
Början gav en ton, ett tempo, en nerv som filmen aldrig hittade tillbaka till igen. Tyvärr. Blue Caprice är egentligen gjord enligt EXAKT samma mall som Fruitvale Station men med en jätteskillnad, jag brydde mig om människorna i Fruitvale Station.

Svara

Jojjenito november 24, 2013 kl. 16:55

Hade ingen aning om att filmen var en BOATS innan vi slog oss ner för att titta. Däremot misstänkte jag det direkt när de visade till synes autentiska nyhetsbilder i början. Och det där med Blue Caprice (en bil jaha?), där trillade polletten ner förrän jag läste det hos nån av filmspanarna, haha.

Svara

Fiffi november 24, 2013 kl. 18:10

Jojjenito:
Och jag som tyckte JAG var trög 😉

Svara

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: