BRITT-MARIE VAR HÄR

23 januari, 2019

Det var någonting som fick mig att sluta läsa boken Britt-Marie var här efter ungefär en läst tredjedel. Det var något med det osannolika i att Britt-Marie efter fyrtio år av samma extremt fyrkantiga och fläckfria liv utan att till synes tveka vågar ta sig utanför sin comfort zone när maken visade sig vara en skitstövel. Hon blir inte arg, utåt sett, hon knyter handen i fickan, tar sig till Arbetsförmedlingen och tackar ja till ett jobb hon egentligen inte borde klara av – i en annan stad.

Jag gav alltså upp boken men filmen ville jag se. Tuva Novotnys debutfilm som regissör, det lät spännande. Pernilla August som Britt-Marie, ja, varför inte. Jag såg henne i inte mindre än tre filmer på Stockholm Filmdagar och hon är verkligen en kameleontskådespelare. En sörjande rysk kvinna i Kursk, en missunnsam mamma i Eld&Lågor och som Britt-Marie.

Historien känns ännu mer otrolig i filmen än jag upplevde den i boken, ändå köper jag den mer i filmen. Auran av saga gör sig på något sätt bättre här. Det som också gör att filmen funkar riktigt bra i mina ögon är alla biroller. Allt från Mahmut Suvakci som pizzabagarn, Olle Sarri som avig kommungubbe, Malin Levanon som blind fotbollsspelare, Anders Mossling som mysig polis och Stella Oyoko Bengtsson som den fotbollsälskande Vera.

Om jag ska sammanfatta Britt-Marie var här med ett ord så blir det mellanmjölk men med tillägget att det är mellanmjölk på ett BRA sätt. Det här filmen kan troligtvis inte reta upp någon, den kan heller inte få ner nån i brygga eller utropas till Sveriges Bästa Film Ever. Det här är en “funkisfilm”, det är en vardagsmiddag, det är falukorv med stuvade makaroner och kranvatten med citronskiva i litet Duralexglas, det är ljummen tigerkaka med bryggkaffe i femkronorsmugg från Ikea, det är att summera dagen in i någon annans bomullsöron, det är somna till Karlavagnen/How I met your mother/Hela Sverige bakar. Det är en helt vanlig dag i ett helt vanligt liv där ingenting speciellt i varken stort eller smått har hänt. Imorgon vaknar vi och andas igen.

Som Britt-Marie säger:
– En dag i taget, Britt-Marie. En dag i taget.

{ 5 comments… read them below or add one }

Henke januari 24, 2019 kl. 08:29

Jag såg också filmen på filmdagarna! Var nyfiken på vad Tuva Novotny gjort med den efter att ha en intervju med henne.

Du beskriver filmen väl men för mig blir denna form av mellanmjölk en besvikelse. Inte för att jag hade några förväntningar alls. Blev ändå besviken. Blev inte arg, blev bara väldigt uttråkad av filmen.

Mitt betyg 2/5

http://fripp21.blogspot.com/2019/01/britt-marie-var-har-2019.html

Svara

Fiffi januari 26, 2019 kl. 17:43

Henke:
Det känns som att jag är rätt ensam om att inte bli uttråkad av filmen, din känsla är helt klart i majoritet, i alla fall bland dom jag pratade med på Filmdagarna. Undrar hur den kommer gå på biograferna… Lockar Pernilla August allena lika mycket som Rolf Lassgård? Jag är lite tveksam faktiskt…

Svara

Sofia januari 31, 2019 kl. 17:16

Tyvärr, trots att jag var beredd på det kunde jag inte ens svälja mellanmjölken. Mellanmjölk innehåller i alla fall kalcium och andra nyttigheter och är gott i kaffet. Britt-Marie blev mer som att luta på mjölkpaketet och ut rinner vitt vatten.

Svara

Fiffi februari 18, 2019 kl. 08:56

Sofia:
Vitt vatten??? 😀 😀 😀

Svara

Sofia februari 18, 2019 kl. 17:56

Inte så gott i kaffet, nej 😀

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: