FILMSPANARTEMA: TYSKA STÄDER

10 september, 2014

Månadens filmspanartema fick fart på mina små grå på ett lite nytt sätt. När det finns många logiska infallsvinklar på ett ämne, kanske till och med enkla lösningar, då väljer jag att sno runt på klacken och gå åt ett helt annat håll. Den här gången tänker jag helt sonika gå totally fantasibananas.

Filmspanartemat den här gången får helt enkelt bli ett tankeexperiment. Vad hade hänt om tyskarna gjort remakes på några svenska filmer och helt sonika bara bytt ut den svenska staden i namnet mot ett tyskt? Vad hade det blivit för typ av film?

Häng med på en resa genom Tyskland och en odyssé över filmer som (ännu) inte finns.

.

.

När Stockholm Boogie ska göras om till Berlin Boogie tar vi oss till en källarlägenhet i Berlins utkanter. Där bor Klaus (Udo Kier), en övervintrad ljudtekniker som åkte runt på dom svenska vägarna med Robert Wells under Rhapsody in rocks glansdagar. Nu är han tillbaka i sin hemstad men kan inte släppa boogie woogie-musiken som Robert Wells så karismatiskt spelade på scen. Han beslutar sig för att starta en studiecirkel i ämnet och raggar ungdomar från det närbelägna högstadiet som medlemmar, allt för att få den lilla – men ändock – sponsring kommunen erbjuder. Föga kunde han ana att ungdomarna skulle fastna så till den milda grad för musiken och föga kunde han tro att dom skulle reagera så starkt när han ville vara den enda mannen bakom flygeln. En nagelbitarthriller i boogiewoogiemiljö.

 

 

När Änglagård förvandlas till en tysk familjefilm hamnar vi i Neckarbischofsheim, en lättuttalad liten by 24 kilometer sydöst om Heidelberg. Fanny heter Franka, Zack heter Jürgen, Colin Nutley är utbytt mot Werner Herzog men motorcykeln är densamma.

 

 

Det är egentligen ingen större skillnad mellan Populärmusik från Vittula och Populärmusik från Potsdam. Namnet “Vittula” är en förkortning av Vittulajänkkä, den lokala tornedalsfinska beteckningen på området i Pajala där huvudpersonen Matti växer upp och den bokstavliga översättningen av namnet är “fittmyren”.  Vad Potsdam skulle översättas till kan jag bara gissa mig till. “Haschtant” kanske? En viss Herr Einkugel viskade dock i mitt öra att  “det är ingen större skillnad mellan filmerna mer än att det pratas tyska i den tyska filmen och att populärmusik i Potsdam stavas “polka”. Vi sålde aldrig bra i Potsdam.” *

* Herr Einkugel hette förut Herr Zweikugel och spelade bas i Modern Talking. En dag spelade han naken på underkroppen och fastnade med pungen mellan bassträngarna, därav namnbytet.


 

Fürstenfeldbruck, denna förort till München, kan på många sätt likställas med originalfilmens Falkenberg. Det är fan inte roligt att året runt tvingas sova på gräs. För det är väl det filmen handlar om? För det går väl att gissa sig till en films handling enbart av att titta på affischen? Va? Inte???

 

 

 

Fucking Åmål blev i den tyska versionen en barnförbjuden variant. Freiberg är nämligen inte bara en tysk stad, det är även namnet på killen i mitten på postern, han som alla tjejerna i klassen vill ligga med. Men Freiberg visar sig ha en koloni av hårlöss under kepsen, löss som vägrar anpassa sig till ett liv med billig hårvax och passiva mjäll som enda sällskap så dom beger sig ut på vandring söderut, det finns ju hår att bygga bo i på fler ställen. En löss-and-revenge-film med en handfull MYCKET aggressiva och (intet ont anade) smittade unga damer. Bakom effekterna står Tom Savini.

 

 

Vem kunde tro att en remake av Bo Widerbergs klassiker Ådalen 31 skulle komma att handla om kravallerna som skedde i den lilla tyska staden Iphofen år 1931? Vad hände i Iphofen 1931 kanske du undrar? Ja, med rätta kan du undra det. Det här är nämligen en film om dom hemligstämplade uppgifterna som läckte ut 2006, strax innan Apple skulle lansera sin första Iphone. Det visade sig att redan 1931 uppfann underbarnet Lorenz von Smeagul en tysk variant av denna telefon, Iphofen, uppkallad efter staden han bodde i. I ren Tinker Tailor Soldier Spy-anda får vi nu se historien bakom konspirationen, den som ledde till dom blodiga kravallerna 1931 och till att samtliga invånare i byn under 75 år års tid tvingats underteckna ett tystnadslöfte om Iphofens existens.

Spänning i världsklass utlovas när den prisbelönte regissören Florian Henckel von Donnersmarck tar steget ut i det tyska rampljuset igen efter den hyllande Das Leben der Anderen 2005. Magplasket The Tourist från 2010 kan vi väl förtränga?

 

Sune i Grekland blev Sune i Tyskland. Tänk att fyra bokstäver kan göra sån skillnad. 8,6 på ImdB!

.

Det var allt för mina filmhittipåfantasier för idag. Klicka dig gärna vidare in på mina filmspanarvänners inlägg och se hur dom tacklat detta spännande ämne.

.

Fripps filmrevyer

Jojjenito

Movies-Noir

Rörliga bilder och tryckta ord

The Velvet Café

{ 8 comments… read them below or add one }

Henke september 10, 2014 kl. 12:51

Ahh. Innovativt!

Misstänker att det fnissats en hel del i det Fiffianska hemmet under skrivande av detta inlägg! 🙂

Svara

Fiffi september 10, 2014 kl. 16:13

Henke:
Det var ett roligt inlägg att skriva, helt klart 😀

Svara

Sofia september 10, 2014 kl. 15:07

Underbart! En fantasibananas som heter duga. Ska vi anta att Kim Novak inte badar i Genesarets sjö även i Tyskland? 😉

Svara

Fiffi september 10, 2014 kl. 16:14

Sofia:
Då badar Kim Novak i Donau 😉

Svara

Jessica september 10, 2014 kl. 19:06

Det är bara du Fiffi som kan ta ett sånt här tema och göra nåt så knasigt kreativt av det. Underbart!

Svara

Fiffi september 10, 2014 kl. 22:56

Jessica:
Roligt att du tyckte det 😀

Svara

filmitch september 10, 2014 kl. 21:05

Ha ha ha underbart en del av filmerna skulle jag tro blir bättre i de Tyska versionena t.ex Herzogs Änglagård 🙂

Svara

Fiffi september 10, 2014 kl. 22:58

filmitch:
Herzog skulle nog kunna föra in lite skön tysk svärta i historien, jag tror absolut det skulle kunna bli en sevärd film. Kanske Nina Hoss kunde spela Fanny? 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 4 trackbacks }

Previous post:

Next post: