Final Destination 5

8 september, 2011

Glassplitter gör sig bra i 3D, likaså kastade knivar och en (vansinnigt snyggt gjord) rämnande bro.

Gänget bakom Final Destination-filmerna har verkligen skapat sig en plattform i sub-genren Kreativt dödande (vilket låter faaaan så mycket ballare om man uttalar det på engelska). Det är nästan så det känns lite jobbigt men jag måste erkänna att den här filmen – precis som dom andra i serien – ÄR underhållande i all sin morbiditet, för så länge folk dör så funkar det.

Skådisarna agerar som om dom blivit upplockade på Willys-parkeringen och mutade med en back Julmust för ett par dagars arbete. Det är inte mycket utbildat folk framför kameran, det ser till och med en lekman som jag. Bakom känns det däremot desto mer begåvat, i alla fall om jag syftar till effektmakarna då effekterna helt enkelt är  oklanderliga, det är mängder av blodmos och det kittlar i min höjdskräcksskadade mage vid flera tillfällen.

Folk dör som flugor och det är egentligen det enda filmen går ut på. Det och predestination. Att känna på sig vad som ska hända, att få andra att förstå att känslan är på riktigt och att försöka förhindra det oundvikliga.

Visst är det härligt splattigt men det är också knalldött mellan dödsögonblicken. Synd men oundvikligt när det är fula skyltdockor i alla roller och ett manus som haltar som en benamputerad utan protes. Ändå får jag ingen direkt bismak av filmen, den är liksom inte dålig på det sättet, den är bara lite…eljest.

{ 4 comments… read them below or add one }

filmitch september 8, 2011 kl. 21:19

Japp håller med dig: bortsett från första filmen är denna serie egentligen ganska usel men grymt underhållande; Jag och Marcus såg trailern och satt faktiskt och skrattade. det blir lite Tom&Jerry av det hela – men med dödlig utgång. Akupunkturbordet var en höjdare.

Svara

Fiffi september 8, 2011 kl. 23:41

filmitch:
Det var många fiffiga scener och påhitt i den här filmen faktiskt. Inte så pjåkigt. Den hade med ganska enkla medel kunnat bli en medel-trea.

Svara

Micke september 9, 2011 kl. 13:20

Final Destination var en av de första filmerna som jag köpte på DVD. Jag poppade popcorn och såg den med en polare. Vi fick en riktig “rollercoasterride”.

Här är det inte frågan om någon psykopat, galning eller mördare som tar livet av folk. Det är döden själv som tar livet av folk på olika finurliga sätt. En spännande och oförutsägbar film som jag verkligen gillar.

Inledningen på alla Final Destination-filmerna är verkligen påkostade och använder sig av every trick in the book, för att skapa den ultimata olyckan på film. Det sparas inte heller på blodet. Men ibland blir det väl långsökt.

Svara

Fiffi september 9, 2011 kl. 17:11

Micke:
Den första Final Destination är verkligen en HÖJDARE. Det var ju något helt nytt, ett annorlunda sätt att både tänka och filma och det var otroligt häftigt att se. Sen blir det ju lite som alla uppföljare gärna blir, lite urvattnat, även om varje del har sin “nyhet”.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: