FISH TANK

7 januari, 2011

När jag såg den här filmaffischen första gången tänkte jag “En film om fiskar? Gud så tråkigt.”

Strax efter det läste jag om den på några ställen och det enda ord som stack ut var “tjej” och “häst” och en tjejfilm om hästar kan vara det tråkigaste jag fantisera ihop i vaket tillstånd.

När filmen dök ner i min brevlåda hade jag faktiskt glömt att jag klickat i den på min Lovefilm-önskelista och blev nästan lite sur. Jag vill inte se nån socialrealistisk version av Black Beauty! Herregud så pissig den här dagen blev liksom.

Men jag skvätte iskallt vatten i ansiktet, försökte fokusera på den i sammanhanget ändå ganska stora hög riktigt usla filmer jag sett och bestämde mig för att ge Fish tank en ärlig chans, helt fri från djurfilmsfördomar.

Det finns EN fisk med i Fish tank. Det finns EN häst med i Fish tank. En vit anskrämlig. Dessa djur tar upp kanske fyra minuter sammantaget, resten av filmen är en resa för mig som tittar, en resa utan karta, utan kompass, utan biljett, utan uttalat mål, det är knappt det finns en sol att orientera sig efter.

Mia (Katie Jarvis) är femton år och har blivit relegerad från skolan. Hon är arg, hon är frustrerad, hon är ensam. Arg förresten, arg är bara förnamnet. Hon är SKITFÖRBANNAD på allt och alla vilket jag efter en stund förstår mer en väl.

Hon bor med sin fulverbala white-trash morsa och toksvärande lillasyster i nåt slumområde utanför Essex och livet suger verkligen. Det enda som får Mia att skina upp om så bara en smula är att dansa, att dricka cider och att vara nära den där anskrämliga gamla hästen som ägs av några killar som bor i husvagn.

Mias mamma träffar en kille som heter Connor (Michael Fassbender), en snygg, bra, vettig kille som på sitt sätt lyckas förena den trasiga lilla familjen. Han är omtänksam, han pratar, lyssnar och ser och för några minuter tror jag mig ha filmen i min hand, jag tror jag hittat krysset på skattkartan och vet vad filmen går ut på. Men icke! Jag vet inte om jag någonsin förr blivit lurad på handlingen så många gånger. Varenda gång jag tänkt “Ahaaa! Nu kommer det DÄR att hända!” så har jag bara sekunder senare tänkt “Hmmmm. Nähäää, hrmpf….”. Det går inte att läsa filmen och det är jätteskönt för när eftertexterna börjar rulla är det första gången jag tänker på att det ÄR en film jag sett.

Mia är en riktig betonghjältinna. Fish tank är en film som är precis så ful, så skitig och så mänsklig som livet kan vara.
Jag är glad. Fasiken, det här var bra.

 

{ 18 comments… read them below or add one }

Jojjenito januari 7, 2011 kl. 13:40

Japp, visst är den bra. Mm, håller med om att den tar svängar man inte riktigt är beredd på, främst mot slutet. Gillar slutscenen med grym musik.

Har du sett Andrea Arnolds Red Road? Den ska tydligen vara ännu bättre (i alla fall enligt Fredrik Sahlin).

Svara

Boknörden i Söderförort januari 7, 2011 kl. 15:24

Jag tycker också att den är bra, på ett ont-i-magigt-sätt. Jag hade hört att den skulle vara så bra och hyrde den för att se den med dottern som nästan blev arg för att den var så kass, tyckte hon. Och kanske pinsam att se med mig, skulle jag tro.

Svara

furman januari 7, 2011 kl. 16:54

Jag vill bara säga att jag saknar dig. Vad gör du av alla dina vanliga tankar, bakar du in dem i filmens värld? Kom tillbaka …..bara lite!

Svara

f i f f i januari 7, 2011 kl. 17:51

Jojjenito:
Jag har inte sett Red road men jag blev sugen på den nu. 🙂

Svara

f i f f i januari 7, 2011 kl. 17:55

furman:
Efter att ha tänkt alla vardagstankar som hur-kan-jag-skriva-det-här-i-bloggform i över fem år år så jag kan säga att jag fortfarande tänker mina vanliga tankar som blogginläggstankar. Men det är rätt skönt att inte skriva ner dom annat än i filmrecensionsform. Fast jag gillar att du saknar mig och inte bara lite 😀

Svara

f i f f i januari 7, 2011 kl. 17:58

Boknörden:
Jag kan tänka mig att den kändes pinsam för henne att se med mamma. Det är ju inte en helt enkel film att se. 😉

Svara

Sara januari 7, 2011 kl. 18:27

Åh, vad glad jag är att du gillade den! 🙂

Svara

Anna T januari 7, 2011 kl. 19:49

Bra filmblogg och Fish Tank är riiiktigt bra! Hoppas det blir någon oscarsnominering för den med :). Om du skulle vilja skriva om en kortare film kan du skriva om min film ;D höhö eller se den iaf 😀 Min film är med i en tävling med jättefina priser, man kan rösta på den, men läs mer om den i senaste inlägget på min blogg och gillar ni filmen kanske ni till och med vill skriva om den i er blogg ^^? Behövs ju inte men vore sjuuuukt coolt, även om det är för att rata den ;D haha.
Kram

Svara

filmitch januari 8, 2011 kl. 07:09

Än en film att se då jag hört om dess briljans både här o där och jag som hade tänkt att hinna plöja lite böcker….

Svara

f i f f i januari 8, 2011 kl. 08:40

Sara:
Jag med 😀

Svara

f i f f i januari 8, 2011 kl. 08:42

Anna T:
Hej! Jag var inne på din sida, tittade på filmen och röstade på den. Självklart gjorde jag det!
Jag tycker du fått till en jättebra första kortfilm och jag önskar dig lycka till på resan. Ska hålla utkik efter dig i framtiden 🙂

Svara

f i f f i januari 8, 2011 kl. 08:44

filmitch:
Det är en tanke jag också tänker ibland. 😉

Svara

Sofia januari 8, 2011 kl. 09:28

Låter trevligt att blir ständigt överraskad, annars brukar ju den här typen av filmer oftast bara vara misär och så lite mer misär.

Svara

f i f f i januari 8, 2011 kl. 20:35

Sofia:
Visst är det misär även här men en annorlunda typ av misär än vad åtminstone jag sett på film förut.

Svara

Jojjenito januari 8, 2011 kl. 21:38

Jag skulle vilja påstå att det är poetisk misär.

Svara

BacardiBoy januari 11, 2011 kl. 11:15

Jag tyckte också den var bra

Betyg 3:
Filmen är en stark skildrig av Mia:s liv. Där det är mer motgångar än framgångar. Det är långt ifrån en snygg och mysig amrikansk drama film man kan komma. De är ungomdsskildrig, som visar en verklighet som finns. Miljön är grå och trist, får lite tankar till omgivningar som serierna Shameless och Skins har visat från England. Livet rullar dystert på och vi får se Mia i olika situationer, där man ibland förstår rollkaraktären och ibland undrar man hur hon tänker, men det är ju ändå så det kan vara i verkligheten för en 15årig tjej som har brist på närhet och kärlek, utan lever i en rätt bitter omgivning.

Förändringar börjar då mamman får en ny kille, som sprider lite postivitet och som bryr sig om lite personerna runt omkring, vilket påverkar båda Mia och mamman.

Detta är ingen uppmuntrande film, men den är sevärd för er som gillar denna typ av film. Samtliga rollinsatser är helt övertygande, där Katie Jarvis lyser mest. Filme har vunnit en heldel priser, och man kan förstå varför. Se trailern o se om det är något för dig, för en film för alla, är det inte.

Svara

f i f f i januari 11, 2011 kl. 16:24

BacardiBoy:
Jag tror också att man antingen tycker riktigt bra om den här filmen, eller inte alls.

Svara

Silvia januari 13, 2011 kl. 13:12

Hej,

Silvia heter jag. Jag jobbar på ett företag som heter IMGhouse (en bildbyrå) och jag skulle vilja komma i kontakt med dig om en idé vi jobbar på. Tror det kan vara intressant för din blogg.

Du kan väl kontakta mig, silvia@imghouse.se
så hörs vi!

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: