Fyra år till

20 maj, 2011

Folkpartiledaren David Holst (Björn Kjellman) är Sveriges hetaste politiker och millimeter från att bli landets nya statsminister.

Han är poppis i alla läger och har till och med knipit sig en plats i På spåret i lag med Babben Larsson. Men istället för en klockren valseger åker Kristdemokraterna ur riksdagen och högeralliansen förlorar, Socialdemokraterna får fyra år till vid makten och David känner sig som – och är – en riktig loser.

David är gift med den strama Fia (Tova Magnusson) som också jobbar för partiet, ett äktenskap som inte sprudlar av romantik direkt. När han en dag möter Socialdemokraternas statssekreterare Martin (Eric Ericsson) på en toalett händer det något stort. David blir kär! Att dom inte har samma politiska åskådning är av ringa betydelse när båda gillar det bästa band som finns: Ratata.

Jag gillar den här filmen som fan! Den är genomtänkt och finurlig och smart och rolig och med Mauro Scoccos musik som soundtrack känns det nästan som en fiffilinsk önskelista för en superdejt.

När David och Martin kysser varandra för alla första gången, det hettar till som tusan och självklart förstår jag att David kommer spendera natten utan kläder väldigt nära sin nyfunne kärlek och då, samtidigt, sjunger Mauro Scocco ”Släpp in mig, ja släpp in mig i ditt paradis.” Det är subtil humor på en nivå jag sällan skådat i svensk film och med tanke på kommentarsdiskussionen (Hey, Henke!) härom dagen så skulle jag absolut kalla denna film för en intelligent komedi.

Kjellman och Ericsson är trovärdiga bögar och väldigt söta tillsammans och dom har bra tajming. Imponerande bra till och med. Storyn har rätt stora logiska luckor, luckor jag inte berättar här med risk för att spoila för mycket, men jag köper dom, dock inte utan en fundersam rynka mellan ögonen.

Med en speltid på 87 minuter har regissören Tova Magnusson totalmaxat filmen på ett alldeles ypperligt sätt, ett sätt som många borde ta efter. En lång långfilm är inte ett självändamål däremot borde en BRA film vara det. Fyra år till ÄR en bra film! Två tummar upp (och en stortå med som grädde på moset)!

 

{ 4 comments… read them below or add one }

Sofia maj 20, 2011 kl. 16:41

Ojoj, det var inget dåligt beröm minsann… Bättre bögintroduktion är Pensionat Oscar?

Svara

Fiffi maj 20, 2011 kl. 20:06

Sofia:
Bättre…jag vet inte, men roligare i alla fall 😉

Svara

Christer mars 10, 2012 kl. 12:46

Haha. Det här är fantastiskt kul. Här sitter man och lördagsförmiddags-zappar framför allt eminent utbud på tv:n och så fladdrar Björn Kjellman förbi som allra hastigast. Heeey… Kjellman. Kanske kan vara något. Hem till Stockholm igen sjungandes i bilen tillsammans med snubben jag gillar men inte vet vad han heter. Ser heeelt ok ut. Klickade mig så klart direkt in här för att kolla om den fanns med – vilket den gjorde dårå.

Såg nu med andra ord inte filmen från början men det jag såg gillade jag. Och instämmer i det som skrivits ovan.

Svara

Fiffi mars 10, 2012 kl. 16:53

Christer:
Och när Björn Kjellman fladdrar förbi då stannar man till. Ju. 🙂
Det här är verkligen en rolig film och extra mysigt med all Ratatamusik.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: